Nu har det kört ihop sig lite, det borde inte ha kommit en ny fråga innan svaret på den förra.

Vilka tre yrken skulle vara tänkbara för mig, förutom det jag har (vilket det nu är)?

När jag var liten ville jag väldigt gärna bli veterinär. Det hade aldrig funkat. För blödig, rastlös och obstinat.

Men konstnär hade jag kunnat bli. Eller trädgårdsmästare. Eller resejournalist.

Vissa av er kanske kommer ihåg att jag är fototokig? Det finns två saker jag absolut inte kan missa, de är näst intill heliga:

1. Att publicera en bild om dagen i fotoutmaningen 365 foton 2011. Där får man välja fritt bland en lista på 365 olika bildtema.

2. Att vara med i veckans fotoutmaning FotoSöndag. Ett tema publiceras på tisdag och redovisas på söndag i en grupp på Flickr.

Igår när jag kom hem från Baby&Barnmässan i Göteborg var det verkligen fotokris i dubbel bemärkelse. Jag låg efter tre bilder 365 foton och hade inte en susning vad jag skulle fotografera på veckans tema ”smal” till Fotosöndag. 

”Smal” blir ”thin” på engelska. En låt dök upp i huvudet: ”There´s a thin line between love and hate” med Annie Lennox, en stor favorit.

Längst in i min garderob hittade jag den här. Jag minns inte ens när jag köpte den, den har alltid varit för liten, är aldrig använd. Nu passar den!

Men frågan är om jag har lust att använda den? Kanske kan den vara snygg till jeans, under en fin blus? Utan strumpeband då.. 😉

Hur många gånger om dagen skrattar du?

Näe, jag orkar inte skriva ett ord just nu, vill bara stupa i säng och vara ledig imorgon. Vilken kanondag det har varit. Jag har pratat med hundratals mammor även idag, är alldeles hes. Dessutom har jag på börjat ett roligt samarbete och ätit mitt livs absolut dyraste lunch på Incontro (217:- för en sallad). Här kommer lite bilder istället. Fru Sophie gör tummen upp och Susanne Reuter drar vinnaren i Allt för Föräldrars stora tävling.

Och här filmade jag när Lena på AlltförFöräldrar ringde upp Emma som vann tävlingen om allt i montern, värt över 30 000:-! 
http://youtu.be/TsYESAgo6c8

– Posted using BlogPress from my iPhone

På väg till ännu en lång mässdag på Baby & Barn i Göteborg, och det känns så roligt! Mässor brukar vara kul, men framför allt väldigt, väldigt jobbiga om man själv är utställare. Men att vara med på ett hörn i Allt för Föräldrars monter är ett rent nöje. 🙂
Igår hann jag t o m shoppa till lille L, som kompensation för födelsedagspresenterna jag köpte i Kroatien och som var ett helt år för stora. Jättefräcka Diesel jeans och Converse skor som han inte kan använda på ett helt år! (Jag måste nog påpeka att det är bara jag i hela familjen som tycker det är kul med märkeskläder till barnbarnen. Mina barn med familjer köper helst kläder på Tradera och Blocket. :-S )
Så här såg i alla fall lille L ut i kläderna jag köpte från Nova Star!

Jaha, här sitter jag i mingelsoffan på Hotel Gothia Towers och försöker samla mig efter en helt sanslöst intensiv mässdag på Baby&Barn. Kanske har jag pratat med 1000 människor idag? De flesta med barn i magen eller i vagnen. Det var så otroligt mycket folk i montern hos Allt för Föräldrar att jag glömde bort att äta till kl 15.
Tack till alla goa tjejer i montern! 🙂

1. Baby&barn på Svenska Mässan. Har aldrig sett så mycket barnvagnar på en gång, inte ens på Underbara Barnmässan i Stockholm. Undrar om den här mässan håller på att bli större? Väldigt kul att se, fin stämning var det också, trots trängsel. Allt för Föräldrars monter var full av folk hela tiden, och flera av mina bloggläsare kom in och hälsade på. Till exempel Emelie! 🙂

2. Efter mässan vårstädade vi hos mamma, mina systrar A och E och jag. Hemtjänsten städar som bekant inte överallt. Till exempel inte i kylskåpet, konstigt nog. Medan vi röjde tittade det orädda rådjuret på oss från uteplatsen. Mamma matar den med havregryn.

3. Nu är jag hemma på ön igen och nu är det fredagsmys med lille L och gäddspelet. Gissa vem som vinner? 😉

Farmor orkar inget annat än ligga i soffan framför brasan och blogga. Imorgon är det en ny mässdag.

Vilka tre yrken, förutom det du redan har, skulle du kunna tänka dig?

Idag har varit en bra dag.

Jag har varit i Göteborg och fotograferat fem underbart vackra människor som ställer upp på vara med i LifeStones annonser under sommaren och hösten. Inga professionella fotomodeller, men himmel så snygga ändå. Det kändes som ett sorts eldprov – orkar jag verkligen detta? Dels all utrustning som måste bäras upp fem trappor till lägenheten i Haga jag lånat som atelje. Dels fem okända, ovana människor som jag måste få att känna sig trygga och avslappnade framför kameran.

Men det funkade perfekt. Mycket tack vare mamma L som servade med fika och barnpassning, puder och läppglans. Tiny tyckte att ateljen med alla sladdar, lampor och stativ var en otroligt spännande lekplats, men inga katastrofer inträffade. Och bilderna blev bara SÅ bra! 🙂

Sen bära ner all utrustning igen, en snabb sallad för mig själv i Haga, och så en alldeles speciell belöning på hemvägen på JC  i Stenungsund. Mina första par jeans på åratal. Replay, storlek 30/32!

Och när jag kom hem hade den 50-åriga gamla bladkaktusen i uterummet slagit ut.

Nu är jag riktigt, riktigt förbannad. Farmorsförbannad!

Motvilligt har jag accepterat att Odd köpt lotter i Postkodlotteriet, eftersom jag inte gillar lotterier. Men jag har gått med på just Postkodlotteriet, eftersom de skänker en massa pengar till WWF där Odd har varit styrelseledamot och fortfarande är engagerad.

Men nu går Fan på torra land! Läs här vad Calle Schulman skriver i sin blogg, om hur Postkodlotteriet stoppar andra, ”konkurrerande” organisationer från att ta emot gåvor.

Aftonbladet skriver också på förstasidan i sin nätupplaga om det här. Det blåser upp till mediestorm, bra!

Jag blev inte bara arg, utan även ledsen när jag läste listan över organisationer som skrivit på Postkodlotteriets avtal  där de avsäger sig rätten att ta emot pengar från andra organisationer. På den listan står t e x Sjöräddningssällskapet. Och Läkare utan Gränser! Hur är det möjligt? 

Just nu debatteras det friskt på Twitter och bland annat sägs det att PAF, som Calle Shulman bloggar för, är lika stora syndare själva.

Jag bara hoppas att debatten öppnar dörrar och fönster och släpper in ljus och luft i dessa unkna rum.