Hoppas att Tiny har fått sova skönt i natt och slipper vakna gråtande med ont i örat.  Tänker på henne hela tiden men vill inte ringa och störa. Mamma L får ringa mig när hon vill ha råd eller pepp. Det är i alla fall skönt att de har så nära till doktorn där i stan, inte riktigt lika nervöst som här på landet med flera mil till en akutmottagning på natten.

Här är en fin bild på Odd och Tiny från tidigare i år. Hon tycker det är konstigt att morfar är så vass på hakan. Pappa har ju mjukt, långt, lockigt skägg som man kan leka med och dra i!

Hur beskriver du dig själv och ditt vardagsliv för en ny vän?

Jag har alltid varit den där irriterande familjefotografen som jämt ska störa alla dop, bröllop och födelsedagar.

Men riktigt biten blev jag först i somras, efter en fotokors på Nösunds Värdshus med min nyköpta kamera Nikon D60. Efter den kursen bytte jag upp mig till en Nikon D300s och gav mig hän på riktigt. Jag fotograferar både på jobbet och privat. Mest privat, om jag ska vara ärlig…

För att utvecklas som fotograf behöver man ständigt utmana sig själv och tänja på gränserna för sina kunskaper. Då är det perfekt att gå med i någon grupp på fotosajten Flickr. Jag är med i Fotosöndag, 365bilder2011 och Fotografer för livet. I gruppen Fotosöndag får man ett nytt tema att fotografera varje vecka. Temat ska redovisas på söndag, och meningen är alltså att medlemmarna i gruppen ger varann konstruktiv kritik. Den här veckan var temat ”hjälte” och jag har lagt upp en bild på min mamma, 92. Oj så mycket fina kommentarer jag har fått, och dagen är inte slut ännu! Kommentarer mottages tacksamt, även från icke-fotografer! 😉

Imorgon börjar jag på Xtravaganza. Det är Caroline som är PT på mitt gym Allsports som har inspirerat mig. Det blev en plats ledig i en testgrupp, och jag kunde inte stå emot. Fast jag lovat mig själv att aldrig mera banta utan acceptera min kropp som den är och bara försöka äta rätt och röra mig mer.

Men jag önskar varje dag att jag vägde 10 kg mindre, nu ska jag sluta önska och göra något åt det. Och sen ska jag behålla en vikt runt 70 – 75 kg. Det är egentligen där utmaningen ligger. Att gå ner i vikt är ju egentligen inte svårt, det har jag klarat förr med en kombination av Viktväktarna och Cambridge. Nu SKA jag lära mig hålla min målvikt. Tänk att kunna jogga igen, det längtar jag efter. Och att kunna hoppa iland från båten på en klippa utan att vara rädd för att paja knäna eller bryta benen. Ett sånt där mjukt och spänstigt hoppiland som jag minns från förr! 🙂 

Nu blommar amaryllisen i uterummet. Egentligen skulle den ha blommat i jul, men eftersom det är så svalt i uterummet tog det mycket längre tid. Vilken tur att  den inte passade på när jag var bortrest. Jag älskar blommor men har inte så mycket tålamod med dem längre har jag märkt. Det är inte katastrof om något vissnar och jag måste kasta en kruka, det känns inte längre som att ha svikit en familjemedlem. Det måste väl vara rätt sunt?

Tiny är hostig, snorig och ledsen och hänger på mammas axel som ett litet våtvarmt plåster. Bara mammas axel duger, fast hon har världens bästa och snällaste hemmapappa. 

Igårkväll åkte mamma L och N till jourcentralen med henne och fick Kåvepenin. Kåvepenin!! Det vet ju varenda förälder att Kåvepenin går inte att få i en bebis. Jag minns hur mamma L spydde reflexmässigt så fort hon såg flaskan. Har det inte hänt något på 30 år med penicillin för barn? 

Idag blev det Östra sjukhuset och en barnläkare. Tiny hade kräkts varenda gång de försökte ge henne medicinen och mådde jättedåligt. Vilken tur att mamma L inte slutat amma helt, så att hon åtminstone får i sig lite bröstmjölk! 

Nu fick de i alla fall ny medicin, tror att den kanske hette Amicillin (?) som smakar lite som smält jordgubbsglass. Nyss ringde A och talade om att Tiny fått två doser och nog har lite mindre feber.  I sådana här lägen känns det som om det är alldeles för långt mellan Flatön och Göteborg. Jag vill ju vara där och hjälpa till! Men det förutsätter förstås att jag inte måste övernatta där. För vem vill ha svärmor/mamma som inneboende när man har sjuka småbarn? 

Usch, det är ett olösligt problem, jag får stanna här och bara tycka synd om dem och få telefonrapporter då och då. 🙁 

Idag packade jag upp paketet från Butik Citronodlingen som kom igår. Olivolja, citronkräm, citronmarmelad, citronkaramaller, blomsterhonung och pistaschkakor.

På den där citronodlingen med utsikt mot vulkanen Etna jobbar Helena, som jag lärt känna på Twitter. Hon hör till en av mina trognaste twänner, varje dag kan man vara säker på att komma i kontakt med henne. Hon är också en väldigt duktig fotograf, och startade gruppen Fotografer för Livet på Flickr efter att hennes pappa drabbades av cancer och akut fick tas in på sjukhus i Bangkok.

Om jag inte hade börjat twittra hade jag aldrig kommit i kontakt med Helena och aldrig kommit på idéen att beställa delikatesser från en citronodling på Sicilien. Det är synd att jag inte kommer ihåg såna här exempel när någon anklagande frågar vad det är för mening med att twittra…

Helena hade packat ner en liten extra present, en burk Pesto Rosso. Hur kunde hon veta att just pesto är en favoritkrydda i salladsdressingen? 🙂

Sen är det en annan femma att jag börjar min Xtravaganzaperiod imorgon, så alla de här godsakerna får vänta några veckor till på att avnjutas. Fast en pistaschkaka har jag redan provsmakat.

 Den här bilden är nr 35 i fotoutmaningen 365foto 2011  jag deltar i, och temat är Hälsokost. Självklart! 🙂

Den här frågan borde man ställa sig varje morgon, och svara på varje kväll. Vad gör mig glad idag?

NU ska du få en liten användbar gåva av mig. 🙂  En sammanfattning av tekniker du kan använda för att bli lyckligare. De är sammanställda av LyckoBloggen, en väldigt bra blogg som jag ofta läser. Den bygger på modern lyckoforskning och skrivs av forskare vid Umeå Universitet. Läs den! Där står väldigt många kloka ord och bra, handfasta råd om hur man gör för att vårda sitt känsloliv. Lika viktigt som att ta hand om sin kropp!

För egen del är jag nu varje dag lycklig över att mamma A och barnet i hennes mage mår bra. Om några veckor blir jag mormor igen. Fem barnbarn, vilken otrolig lycka!

Dessutom är jag glad över att det regnar och fåglarna kvittrar på morgonen. Äntligen, äntligen blir det vår. Det känns i luften, det märks varje morgon när det är lite ljusare för var dag vi går morgonpromenaden med Sigge.

Jag har också ett nytt personligt projekt som jag snart ska berätta mer om och som fyller mig med glädje och förväntan!

Jag har en lista med 365 bildtema som jag ska fotografera under det här året. Det är en utmaning som jag har antagit. En bild om dagen. Jag kan välja ordningsföljden själv. På nr 268 står ordet Unik. Det går inte att motstå.

Vilka tre saker kan du glädja dig åt idag?