Robinsonkänsla.
Idag körde ”vår” fiskare Rid oss till ön Bulone Maitai som är en grannö ca 10 distansminuter österut. Den ingår i ett marint naturreservat och är skyddad från att ”utvecklas”, den är alltså en äkta orörd Robinsonö. Rid lämnade oss på stranden, där det inte fanns några andra fotspår än varanernas. Sen var vi ensamma på ön i 4 timmar. Fast jag fick hans mobilnr, i nödfall. 🙂
Lunchlådor hade vi fått med oss. Kanongoda. Och hembryggt ingefärsthe.
Han förmanade oss strängt att inte snorkla utanför udden, pga starka strömmar, och han lämnade kvar en flytväst till mig. ”Dont forget to use this!” Han har lagt märke till att jag blir osäker på djupt vatten om jag får vatten i cyklopet, då känns det skönt med flytväst.
Visst är det konstigt hur det klickar direkt med vissa människor? Vi har inte träffat Rid många gånger, men vi vet redan mycket om varandras liv och familjer.
Han har berättat om livet på ön under monsunperioden då man inte kommer till fastlandet på flera veckor ibland, och riset tar slut. Den som ska föda barn under den perioden kan få bo på sjukhuset inne i stan en månad eller mer före beräknad förlossning.
Vi berättar om livet på Flatön och visar bilder på vår båt, på snölandskap och på barnbarn. Rid har två barn, det yngsta bara en månad. Han försörjer familjen genom fiske och turisttransporter. Han läser engelska extra inne på fastlandet. Han vill aldrig flytta från Thailand, även om det blir knapert med försörjnningen under monsunperioden. ”Man behöver inte så mycket pengar, ” förklarar han. ”Finns det bara till ris så klarar man sig långt på det man kan fiska i havet.”
– Posted using BlogPress from my iPad
365 bilder nr 20. Tema: Båthamn.
Solen har just gått upp på andra sidan Koh Bulon. Lågvattnet lägger klipporna nakna och vassa. Här ligger öns fiskeflotta skyddad.
– Posted using BlogPress from my iPad
365 bilder nr 18. Tema: Passion.
Det kom en tropisk regnskur och förvandlade hela ön till ett ångande, doftande växthus. På en buske nere vid stranden hade de här baggarna kärleksfest. De satt fast i exakt samma position en kvart senare.
– Posted using BlogPress from my iPhone
365 bilder nr 19. Tema: För evigt.
Sådana här fossiler finns det hur många som helst på stranden, de ligger i drivor och högar tillsammans med snäckskal och korallbitar. Under tusentals år har snäckan förstenats.
Den matematiska funktion som beskriver dess vackra spiral, kan också beskriva vattenvirveln som uppstår när du drar proppen ur badkaret, eller ett lågtryck från Atlanten, eller en galax i rymden. Eller virvlarna i Tinys nacke.
Naturen är fantastisk.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Svar på Farmorsfrågan nr 130.
Det vimlar av familjer med barn i alla åldrar här på vår lilla thailändska ö. Jag grips av en häftig avundsjuka. Varför reste inte vi på det sättet med barnen när de var små? Svaret är enkelt, vi hade inte råd. Och resandet var inte så utvecklat som nu.
Vi gjorde dessutom andra saker, odlade jordgubbar, bilade till England, åkte på skidsemester.
Vad är då mitt mål för i år med familjen? Mer tillsammans kan man nog sammanfatta det. Först och främst tänker jag förstås på det nya lilla barnbarnet som kommer snart, snart. Jag vill vara med så mycket som jag får.
Sen vill jag vara mer med småflickorna, åka mer båt och sova över i båten. Och i sommar ska jag vara en sån där mormor/farmor som är på stranden med barnbarnen och som har med sig saft och bullar och pannkakor.
365 bilder nr 16. Tema: Fångst!
Vi fick nån sorts makrill på 7,5 kg! Dvs Odd fick den. Efter bara en kvarts fiske högg bjässen, och det blev nästan kalabalik i den lilla båten innan monstret var inhalat och kunde säkras med huggkroken av skepparen. Ett sånt här praktexemplar hör inte till vanligheterna för fiskarna heller, det vinkades och ropades och gestikulerades vilt när vi mötte andra båtar.
Jag ville förstås också ha napp, men efter den här fångsten var det stendött. Vi fiskade i två timmar till utan ett livstecken, och sen bestämde vi oss för att det räckte. Båten ankrade upp intill en udde, och skepparen sa: ”very nice little fish, very many” och pekade ner i vattnet. Bara att hoppa i.
Numera är alla longtailbåtar lyckligtvis utrustade med rejäla badstegar så det är lätt att ta sig i och ur vattnet. Jag minns för några år sedan när man blev baxad över relingen som en annan säl av besättningen. Inte roligt för någon.
Korallrevet under båten var fantastiskt, jag vet ingenting som är så hänförande som att snorkla. Skönhetsupplevelsen i kombination med känslan av att man kan flyga gör att jag glömmer tid och rum fullständigt och bara njuter med ögonen medan jag svävar i vattnet. Eftersom havet här är så salt är det ingen ansträngning alls att simma, man behöver inte röra sig utan flyter på cyklopet!
Tyvärr hade vi glömt undervattenskameran i vår bungalow. Men det blir mer snorkling imorgon, då ska jag ta bilder.
Makrillen tillhörde oss, eftersom vi hade köpt fisketuren. Men vi gav den till skepparen och hans son, bortsett från två bitar som restaurangen steker till middag ikväll. 🙂
Något senare….
– Posted using BlogPress from my iPad
Vi går och fiskar…
Igår träffade vi en svensk man som just hoppade ur en båt efter att ha varit på fisketur. Han är här på Koh Bulon för 10e året i följd, med hela sin familj. En guldgruva för information! 😉 Imorgon ska Odd och jag ut på fisketur, kombinerad med lite snorkling, med just den här båten. Fisken vi ev får säljer vi till restaurangen, och sen kan vi få vår fångst till middag.
Vi brukar aldrig vilja resa tillbaka till något ställe där vi redan varit. Det finns ju så otroligt mycket nytt att se och uppleva. Men Koh Bulon vet vi redan att vi kommer att återvända till.
– Posted using BlogPress from my iPhone
