Vet inte varför det blir dubbla poster ibland. Kan inte radera heller. Det finns tydligen gränser för vad man kan kräva av iPad och Blogpress från Thailand. 😉
Det är ett mirakel att jag sitter här och bloggar från en liten, liten ö som bara har elström via en dieseldriven generator från kl 18 – kl 06. Koh Bulone.
Här finns en liten fiskeby och några resorter med bungalows. Inga motorfordon, inga butiker, förutom små shoppar vid varje bungalowställe som säljer toapapper, solskydd, godis och batterier.
Vi kom hit efter att slutligen ha tröttnat på Koh Lipes tempo, det tog 90 minuter med speedboat.
Det är som ett helt annat Thailand. Den där drömmen om Thailand, utan stress och oljud. Hela vår sida av ön är som en trädgård, med höga träd som skuggar de små bambuhusen. Vi bor på Koh Bulone Resort, som drivs av en familj.
På andra sidan ön ligger fiskebyn och ännu enklare hyddor, med lite hippiekänsla.
Imorgon ska jag gå upp i soluppgången och fota.
– Posted using BlogPress from my iPad
En gång, bara för några år sedan, var detta någons hem. Någon som ville kunna låsa dörren om sig.
Kanske är rucklet en rest från förödelsen under tsunamin. Den som tittar noggrant kan fortfarande ana spår, här och där.
Med fyra stycken 200-hästars vispar där bak får man förmoda att den här båten är rätt snabb. Idag såg jag en ännu värre värsting, med 5 st 225-hästars!
Något sådant har jag aldrig skådat förr, inte ens i Fiskebäckskil i juli, och där får man ändå se det mesta. 😉
Bara en månad innan vi skulle resa var tidningarna fulla av nyheter om mördarmaneterna i Asien. För att klara sig från att dö av hjärtstillestånd om man blev bränd skulle man badda med vinäger. Man skulle helst inte bada under inkommande högvatten, inte i närheten av mangroveskogar och det bästa vore om man kunde bada med cyklop, för att få syn på ev maneter.
Jag tänkte att det måste vara betydligt farligare att åka taxi i Thailand än att bada, men jag erkänner, jag packade ner en flaska vinäger…
Så kom vi till Langkawi i Malaysia och där var fullt av uppspolade maneter på stranden. Säkert en var 10e meter. Odd simmade på en med foten, de var omöjliga att se eftersom vattnet runt Langkawi inte är klart.
De var nog inte farliga, då hade det säkert varit badförbud. Men äckliga.
I Thailands kristallklara vatten har vi inte sett skymten av någon manet.
Alla vet att hemligheten med god mat är färska råvaror. Färskare än så här blir det inte. Om en stund äter jag Seafood Fritters.
Vad betyder jag för mitt jobb? Ja, utan mig hade min arbetsplats inte funnits, det är helt klart. Alla mina fina arbetskompisar hade haft andra jobb.
Det är ju inte helt säkert att de hade haft en skön massagefåtölj i fikarummet på en annan arbetsplats…;-)
Jag betyder nog en hel del osäkerhet också. Eller spänning, beroende på hur man ser det. Jag får saker att hända, och det påverkar ju alla runt omkring.
Det värsta skulle vara att ha ett arbete där man inte gjorde någon skillnad. Jag skulle helt klart välja ett liv med mening utan arbete, än ett arbete utan mening.
Lastbilen som skulle transportera vår första mässmonter till London kunde inte köra ända fram till LifeStone. Tur vi har en Victor.
Alla ville göra gratis avtryck på mässan i Norge 2006.
Mamma L som är hund- får- och husvakt hemma medan vi är borta skickar en Youtubelänk som får mig att längta hem från paradiset. Det är Tiny som kiknar av skratt när mamma busar med hennes fötter. Små och stora barn överallt påminner om barnbarnen. Här finns hur mycket svenska barnfamiljer som helst. Fler svenskar än på Avenyen i Göteborg skrev jag på Facebook.
Imorgon ska jag titta efter presenter. Tiny hittade jag ju fina klänningar till i Penang, nu gäller det de andra. En 4-åring, en 7- åring och en 10-åring. Fina smycken av snäckor eller pärlor ligger nära till hands.
Lille L:s mamma mms-ade en verklig pärla, han hade alldeles självmant skrivit sitt namn på ett papper! Det tror jag är väldigt tidigt, han är ju bara 4,5 år. Men väldigt intresserad av bokstäver, och även av siffror. Han förstår till exempel vad noll är.
– Posted using BlogPress from my iPad
Utsikt från vårt frukostbord. Ja, jag vet att jag har det väldigt bra. 🙂