Om du känner dig lite deppig, lite orättvist behandlad av livet, lite svag, eller kanske bara lite allmänt modlös. Då ska du se den här filmen.

Den är faktiskt så bra, så att om jag var tvungen att välja en enda film som jag vill rekommendera, så skulle jag välja denna.

Ibland är det lite svårt att inte bli bitter… 😉 Vad har Odd som inte jag har? Varför gillar hundar och ungar alltid honom bättre än mig?

När det åskar på natten kommer Sigge smygande in och vill ligga på fårskinnet bredvid min säng. Ändå är det bara husse som gäller på dagarna.

Tiny har träffat mormor mycket mer än morfar. Ändå är det så speciellt att sitta i just hans knä.

Livet är orättvist… Tur att det är minst lika härligt att ge kärlek som att ta emot.

Ibland kan Farmorsfrågorna vara så svåra att jag måste vända på dem för att hitta ett svar.

Så var det med nr 103: Hur kan jag stärka mig själv idag?

Om jag vänder på frågan och undrar: Hur gör jag för att känna mig som en liten obetydlig dammråtta i universum, utan någon som helst betydelse? Det bästa sättet är att hitta en perfekt person som jag kan jämföra mig med. Någon som har ett välstädat och konstnärligt hem, massor av nära vänner, en fantastisk trädgård, en romantisk och uppvaktande man, pengar på banken, kanske ett hus i Provence. Någon som är smal och vacker och underbar på alla sätt.

Genom att jämföra mig med denna kvinna kan jag mycket snabbt själv förvandlas till en liten, liten, svag person som inte gör någon glad. Allra minst mig själv. 

Det bästa sättet att stärka sig själv kan alltså vara att aldrig, aldrig, aldrig jämföra sig själv med någon annan. Så enkelt i teorin, och så svårt i praktiken. Men det är bara att fortsätta försöka. Det finns bara en av mig och det är jag, det finns bara en av dig och det är du! 😉

Hur kan du stärka dig själv idag?

I våras var vi på konferens med LifeStone på Käringöns vandrarhem Trollhummern. Käringön ligger längst ut i havsbandet, med Måseskär och den vackra gamla fyren som en underbar fondtapet västerut. Redan då bokade jag en av lägenheterna på vandrarhemmet för den här helgen i september. Det är en speciell helg, Odds 62-årsdag. Jag sa ingenting, det skulle bli en överraskning.

Nu på söndag kväll sitter jag här hemma och kan se tillbaka på en helg där allting var perfekt. Vädret var soligt och vindstilla, så att vi kunde ta vår egen båt ut till Käringön på fredag efter jobbet. Odd visste ingenting, men han gissade förstås när jag styrde västerut från Gullholmen! 🙂

Vi fick en bra plats i gästhamnen när vi kom, bara någon timme senare var det helt fullbelagt. Fredag kväll lyxade vi till det på Petersons Krog som inte bara är världens vackrast belägna restaurang utan också har otroligt god mat. Sigge fick inte bo på vandrarhemmet utan skulle sova ensam i sina sköna korg i båten. Det har han absolut ingenting emot, men för husse var det värre! Mitt i natten lämnade han sin sköna säng på vandrarhemmet och flyttade ner till Sigge i båten. För att Sigge skulle slippa vara ensam… Hmmm 🙂

På lördag satt vi i godan ro och åt glass på kajen när färjan från Hällevikstrand la till och släppte av alla sina passagerare. Jag har aldrig sett någon så förvånad som Odd när mamma L, N, store J och lilla Tiny kom nerför landgången! Store J som vi inte hade sett sedan i juni dessutom, när han gick till sjöss. Gissa om det kramades och pussades där på kajen! 

Lördag kväll var det födelsedagsmiddag på Petersons Krog, fast efterrätten fixade vi själva på vandrarhemmet. Glass, maränger och chokladsås…mums. Den som vill häller lite rom på toppen, godare dessert finns inte!

Söndag eftermiddag har Odd och jag tillbringat ännu längre västerut, på Måseskär. Vi har badat i havet, pratat om våra barn och om livet  och njutit av varje minut. Jag har förstås fotograferat. Men dom bilderna hamnar inte i bloggen utan på fotosajten Flickr där jag samlar mina bilder.

Vad kan vänta? Det mesta kan faktiskt vänta. Just nu ligger jag i vår båt i Käringöns gästhamn. För en liten stund sedan tänkte jag: jag väntar med bloggen till imorgon. Så kom jag på att det är ju det perfekta svaret på gårdagens Farmorsfråga. 🙂
Det enda som absolut inte kan vänta är att uppleva nuet.
Därför ska jag stänga av min Iphone nu och gå ut och titta på hur stjärnorna speglar sig i havet.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Du kanske inte har hittat till Mammors Underbara Berättelser på min blogg? Där finns alla bidrag till en berättartävling som jag hade förra året. Tävlingen är avslutad, men ibland kommer det in nya historier fast det inte finns något pris längre! 🙂

Häromdagen skrev en mamma och berättade om hur fantastiskt det var att hitta sitt barn på andra sidan jorden. Om du först klickar på länken och sedan skrollar allra längst ner på sidan kommer du till Viktorias berättelse!

Har du också något att dela med dig av? Skriv du också!

Vad väntar du på?

Igår var jag med Tiny och mamma L till öppna förskolan. Först var det sångstund och sen fika med hembakta kakor.
Det är kyrkans öppna förskola, den ligger i ett mysigt gammalt hus mitt i Majorna. Tiny klappade händerna och tittade storögt på alla de andra barnen. Hon vill gärna krypa fram och ta kontakt också. Men retfullt nog kommer hon bara längre och längre bakåt, ju mer hon försöker sträva framåt! 🙂

Vem har bestämt vilka krav jag har på mig själv?  Hur ofta omvärderar jag dem?

Glad, positiv, optimistisk, snäll, flitig, utåtriktad, rättvis, generös, envis. Jag påstår verkligen inte att jag är allt det där,  men det känns som mina rättesnören, det jag strävar efter att vara. Hur kan det komma sig? När blev det min idealbild?

Stämmer det där verkligen med den jag innerst inne känner mig som?  Eller är det bara bekvämlighet, minsta motståndets lag, fingertoppskänsla för vad andra förväntar sig.

Häromdagen hörde jag talas om en man som blev änkling två gånger. När han för tredje gången gifte sig, startade han om sitt liv från grunden, fast han närmade sig 60 år. Han bytte boende, arbete, intressen och vänner. Han omvärderade allt, några av hans gamla vänner beskrev honom som en helt ny person.

Jag tycker att han är ett så inspirerande exempel. Inte så att jag vill byta liv. Men om jag skulle vilja, så är det faktiskt möjligt. Ingenting är skrivet i sten, man har alltid ett val.

En del av de där kraven kan det faktiskt vara dags att omvärdera. Flitig, utåtriktad och envis till exempel. Det stämmer faktiskt inte alls med min inre bild av mig själv.

Hädanefter tänker jag bejaka att jag egentligen är ganska lättjefull, inåtvänd och ombytlig.