Äntligen ligger vi tryggt förtöjda i Mollösunds trånga men vindskyddade gästhamn, bakom en dansk segelskuta.
Igår upplevde vi något som man inte kan förvänta sig allt för många gånger i livet. En konsert på Slussens pensionat, med 6 musiker i absolut toppklass. 10-strängad fiol, ett oräkneligt antal flöjter, dragspel, basfiol, percussion, cymbaler, mm mm. Musik från Senegal, Grekland, Quebec, Norge, Värmland och Brasilien.
Hela pensionatet gungade, jublade, sjöng med.
Victor är vår traktor. Vi köpte honom för 30 år sedan och han var gammal redan då.
Victor är helt oumbärlig för att vårt liv ska fungera. Han hämtar de stora ensilagebalarna till fåren, han drar transportkärran när de ska flyttas till nytt bete, han slår och vänder hö, och han hämtar ved.
Så snart barnen kunde säga ”traktor” har de suttit i Odds knä och kört. Så snart de nått ner till pedalerna har de fått börja lära sig köra själva.
Nu är det barnbarnens tur! Och vad som är extra roligt är att Victor är helt jämställd. Det är inte bara killarna som slåss om platsen bakom ratten i Odds knä.
Det har varit +20C i vattnet i flera veckor nu. Nere vid bryggan pågår badlivet för fullt mellan lunch och middag. Då är det barnfamiljernas paradis. Morgnar och kvällar är där tomt och tyst, och jag brukar ta en simtur alldeles själv.
Lilla A kan inte simma riktigt säkert, men med flytväst på vågar hon vad som helst. Hon flyger från bryggan. Jag sitter på klipporna iland med telezoomen och provar olika kamerainställningar för att frysa rörelsen i luften. Men hon är för snabb för 1/125 sekund 😉
Loppis på Edmans loge! Alla som ville fick komma och sälja. Jag blev av med en hel del gamla grejer som samlats i källaren. En ackordcittra där några strängar saknas, en jätteful tavla med olika sorters sjömansknopar, en massa ärvda jultallrikar, en vrakgodstavla, trädgårdsböcker, kokböcker osv osv.
Stora A, Lilla S och lilla A hjälpte till att sälja. I sanningens namn så är loppis egentligen inte min melodi… Men de är proffs! Stora A fyndade hela bilen full redan medan vi packade upp våra saker. Innan loppisen öppnat hade hon skummat alla de andra försäljarnas utbud och gjort sina val.
På utsidan av ladan var det vernissage.
I sommarhuset finns några skatter som gått i arv i flera generationer. Jag minns hur högtidligt det var när min svärmor packade upp den tyska leksaksbyn som hon själv hade lekt med som barn. Hundratals pyttesmå tidstrogna figurer i trä, tillverkade för hand och ytterst ömtåliga.
Det var ett stort förtroende att få vara med farmor och sätta upp byn. Man måste vara försiktig och ordentlig. Inte tappa, slarva eller kivas.
Idag hämtade Odd ner byn från vinden och byggde upp den tillsammans med lilla S och lilla A.
De lekte koncentrerat i timmar, med ammor, mjölkbud, postiljoner, soldater, hästdroskor, brandsprutor och andra märkliga företeelser som var självklara i en tysk by för 100 år sedan.
Jag är säker på att Irmgard log i sin himmel.
Här har jag vuxit upp, detta är mitt barndomshem, fast det bara är ett sommarhus. Huset nedanför kyrkan i Fiskebäckskil. Nu hoppar mina barnbarn från bryggan där jag lärde mig simma. Pappa gick på bryggan med en lång pinne där ett snöre var fastknutet. I andra änden av snöret satt min simdyna. Och jag.
Det blåser och regnar och lilla S och jag åker till Göksäter, Orusts svar på Ullared om än något mindre. Här finns allt, allt. Billigt.
Vi åker dit en timme innan stängningsdags, för att slippa den värsta trängseln. Ändå är det fullt, vi hittar en p-plats långt från entrén.
Lilla S har 47:- i egna pengar som hon ska handla för.
Jag har ett kreditkort och en lååång lista med saker till båten. Mest köksutrustning.
Det är väldigt roligt att handla med lilla L, 10 år. Hon gillar verkligen att leta och tröttnar inte ens i kassakön. Hon tjatar inte heller och strosar runt själv en lång stund bland luktsuddisar och klistermärken.
Lille L och hans mamma ska resa bort några dagar. Det passar perfekt att ta bussen i Lysekil, så vi skjutsar dit med båten. Alla vill följa med.6 vuxna och 4 barn. 🙂
Det blir en sorts eldprov för Musslan som vi döpt vår nya IW25 till.
Det tar knappt en timme tillbaka till hemmahamnen genom Gullmaren och Nordströmmarna. Alla är nöjda och glada, det har varit en perfekt sommardag. Om en stund går jag ner till bryggan för att ta ett kvällsdopp. Det är 20C i vattnet. Bäst att passa på så länge det varar.
För tre dagar sedan överraskades vi av en tacka som plötsligt lammade. Tre månader efter de andra tackorna födde hon en solig sommarmorgon ett litet tacklamm. Hon skulle egentligen inte lamma alls, eftersom hon är född förra våren.
Vi stängde in henne med sitt lamm i en egen liten fålla, där vi kunde ha förstagångsmamman under uppsikt ett par dygn.
Idag var det dags att släppa ut henne till de andra i hagen. Lilla S, lilla A och lille L var med förstås. Alla ville passa på att hålla det mjuka lammet. (Som bääade och sprattlade rejält fast det inte syns på bilden.)
Resten av dagen har tillbringats med krabbfiske och bad.
– Posted using BlogPress from my iPhone