Vem beundrar jag mest? Den första jag kom att tänka på var Barack Obama. Han har allt tycker jag. Visioner, moral, personlig utstrålning, en vilja att förändra och göra gott. Och samtidigt månar han om sin familj, åtminstone som det verkar utåt. Jag har läst boken han skrev om sin uppväxt. När man läser den förstår man att det är hans otroligt starka mamma som präglat honom mest av allt.
Sen kom jag att tänka på vad det är för egenskaper som gör en människa beundransvärd i mina ögon. Han eller hon ska kunna ta vara på lyckan som finns i varje dag och varje stund, och dessutom sprida den till andra i sin omgivning. Och då har jag i min närhet en betydligt vanligare person än Barack Obama som jag verkligen beundrar. Hon är en mamma som miste sin man och plötsligt stod ensam med 4 små barn att försörja. Det är nu över 10 år sedan, och hon har alldeles ensam klarat av situationen på ett fantastisk sätt. Alla barnen är glada, trevliga och hjälpsamma och har kommit in på olika högskolor efter gymnasiet. De har varit tvungna att hjälpa till mycket hemma, men det har blivit en självklarhet och det är aldrig några sura miner över det. Behöver jag säga att huset alltid är skinande rent och att maten som serveras är ljuvligt god? Dessutom arbetar hon heltid… OCH är engagerad i att hjälpa människor från sitt gamla hemland med översättningar, brev och annat pappersarbete. Jag VET att man kan bli väldigt trött av att läsa en beskrivning som denna. Men tänk efter – visst är det underbart med förebilder som visar att det går att skapa lycka ur en vidrig olycka. Hon är värd all respekt och beundran!
Tack alla som kommenterade den första Farmorsfrågan! Jag fick en tankeställare av första Malins inlägg. Vilken tur jag har, som har min mamma i livet fortfarande. Det tar jag bara för givet, fast hon har fyllt 90. Visst kommer jag ihåg dig, Malin i rullstolen som jag träffade på MammaGalan. Jag har nog aldrig träffat en mer positiv person än du. Jag lägger genast ut en länk till din blogg här i vänsterkanten!
Idag har det varit kallt och regnigt och riktigt trist väder, utom några timmar tidigt på morgonen. Vips kom krabbsnörena fram, och barnbarnen var nere på stranden innan klockan var 9. Djup koncentration, fred och samarbete präglar nästan alltid krabbfisket om bara barnen får vara ifred. (Fråga mig inte varför, men det är bara när föräldrar envisas med att ”hjälpa till” med snören och musslor och hinkar som det blir gräl.)
Vad fastnar i ungarnas minne av den här dagen? Att det regnade och var kallt? Eller att solen sken och de fick hela hinken full av krabbor?
Om du tror att jag redan vet svaren på mina farmorsfrågor, så tror du fel. Hela dan har den där frågan funnits i mitt bakhuvud. Vad gör jag bättre än min mamma?
Vissa saker är lätta att komma på. Jag kan använda en dator och betala mina räkningar. Jag kan använda en GPS både i bilen och båten. Jag kan cykla med 24 växlar. Jag kan boka hotellrum i Kuala Lumpur på nätet. Jag kan bita ifrån och skälla argt om någon försöker sätta sig på mig. Jag kan sparka in dörren på en liten bil som kör mot rött ljus mitt i Stockholm och nästan kör över mitt barn (hände för ganska länge sedan). Jag kan pruta skamlöst. Jag kan strunta i att bädda sängen. Jag kan laga thailändsk mat. Jag kan lyssna på podradio och lägga upp bilder på Facebook.
Men jag vet inte om man kan säga att dessa färdigheter egentligen gör mig till en bättre mamma än hon. Det mesta är ju bara en följd av att vi har vuxit upp i olika tidsåldrar. När hon blev mamma på 50-talet fanns det fortfarande dom som lindade sina barn! Och det fanns inga blöjor, jag sov på någon sorts spännbädd med cellstoff. Och fast mina föräldrar bodde i ett ”fint” område som Örgryte i Göteborg, så tvättade man i källaren i bykgryta på en gasspis!
Min mamma klarade att fostra 4 barn under omständigheter som jag aldrig skulle acceptera. Pappa var världens snällaste men jobbade jämt och fick frukost på sängen varenda morgon så länge han levde. Han strök aldrig en enda skjorta själv och han skulle inte drömma om att hjälpa till i hushållet. När vi flyttade till landet på sommaren satte han sig i bilen och väntade på att mamma och barnflickan skulle stuva in 4 barn och all packning. Sen rökte han Matanzas hela vägen till Fiskebäckskil medan han körde. Vi barn kräktes i papperspåsar. Det fanns inga säkerhetsbälten. De älskade varandra hela livet, det vet jag säkert.
En del saker vet jag att jag gör bättre än mamma. (Jag glömde t ex skriva att jag kan backa med hästsläp också.) Men jag slår henne inte på fingrarna när det gäller Livet.
Varför har jag bestämt mig för att starta Farmorsbloggen? Det är väldigt enkelt. Jag fick en sån lust.
Det kom en idé en vacker dag, om en speciell blogg som just jag skulle kunna göra bra. Det var efter den stora MammaGalan i Göteborg, när jag tittade på mina bilder och insåg att jag var enda Mormor och Farmor bland en massa unga mammor. Idén satte sig fast i min hjärna, som en kardborre, och jag tänkte på den när jag vaknade, när jag duschade, när jag cyklade, när jag låg på min spikmatta. Att skriva är ju bland det bästa jag vet. Skrivande var ju faktiskt mitt jobb i hela mitt tidigare liv, innan jag startade LifeStone vid fyllda 47.
Men vad kan en mormor och farmor tillföra en värld av mammabloggare? Ska jag försöka vara rolig, som Babben? Eller klok, som Anna Wahlgren? Eller underbar, som Bodil Malmström (som om jag skulle kunna..:-)
Nej, inga sådana rollspel skulle hålla i längden. Jag måste vara mig själv. Och så kom jag på tanken att låna en genial idé av min coach Eva Liljendahl i Chicago.
Eva och jag pratar några gånger i månaden på SKYPE . Hon har företaget Inspiration for Excellence och coachar per telefon. Hon är helt enorm som inspiratör och guide, efter 2 år kan jag kan inte vara utan henne längre! Hon har också skapat Entreprevision – Being your Own Boss. Loving Your Work. Det är kort sagt en fråga om dagen, 3 dagar i veckan, som kommer per mail. Det är enkla, direkta frågor som får mig att tänka till lite extra. Frågorna är inriktade på hur jag ska uppnå mina mål i jobbet, och hjälper mig att fokusera på det som är viktigt för mig. Supereffektivt, och samtidigt så enkelt, som alla geniala idéer!
Sagt och gjort, jag startar Farmorsbloggen.se! (Helst hade jag startat Mormorsbloggen.se men det namnet var redan upptaget!) Två gånger i veckan kommer jag att skicka ut en Farmorsfråga här på bloggen. Det är en fråga som bara du, kära läsare kan svara på. Dagen efter svarar jag visserligen själv på min fråga, men det blir mitt högst personliga svar som bara gäller för mig.
Finns det då någon röd tråd i frågorna? Ja, det finns nog en. Men den kommer du förhoppningsvis själv att upptäcka.
SÅ, nu kör vi! Var snäll, fånga dagen, livet är det som pågår just nu.