Där satt hon, mitt 13-åriga barnbarn, med sitt jättelika instrument (kontrabas)på scenen i Göteborgs konserthus. Och spelade tillsammans med  Alexander Rybak (den norske violinisten som vann Eurovision Song Contest med Fairytale).  Inte bara hon förstås, på slutet var det 200 spelande barn och ungdomar från musikskolor i Göteborg på scenen. En helt makalös föreställning, en sån som får kroppen att sväva och hjärtat att svälla. Vilken otroligt skicklig musiker, vilken inspiratör! I två dagar hade han drillat stråkeleverna från Göteborgs olika skolor, och det märktes verkligen hur roligt – och jobbigt – det måste ha varit.

Salongen var fullsatt. Där satt föräldrar och mor- och farföräldrar och alla tänkte säkert om just sin unge: Tänk att hon är så duktig att hon får spela med Aleksander Rybak.

Efteråt fick Salma en stor bukett rosor av underbara Annika, den enda som tänkt på att man såklart måste ge henne blommor. Hennes första konsertbukett? Sen gick vi allihop på Evas Paley och åt kladdkaka med vispgrädde eller lyxräkmacka.

Och idag har jag nästan inte tänkt på förlagseländet alls. Imorgon ska jag blogga om det.

Hur svårt kan det vara att montera lite bokstäver i aktern på båten?

Skitsvårt visar det sig. Fast jag fick en detaljerad instruktion av Lars-Eric på Reklamtjänst i Henån. En flerstegsraket där det ingick T-röd, upptejpning, ta bort skyddspapper, vattenspruta bärfilmen, applicera med plastskiva, vänta, dra loss.

Det sket sig i momentet ”vänta”. Flatön var inga problem, raka och fina bokstäver, Futura. Innan jag drog loss bärfilmen på styrbordssidan gick jag iväg till utedasset, tittade en stund på hur några av jacobsönerna slet med finputsningen av en stor träbåt, kollade senaste inläggen i Facebook. Det tog tjugo minuter. När jag kom tillbaka till båten drog jag av bärfilmen, gick tre meter ifrån och kände mig mallig. Jättesnyggt. Sen tog jag itu med Ellem på samma sida. Specialdesignat typsnitt i skrivstil. Alla bokstäverna hänger ihop och det är inte rakt någonstans.

Eftersom det gått så bra med Flatön tyckte jag att jag kunde snabba på lite. Det slutade med att hela texten lossnade från båtsidan och när jag äntligen fått den på plats igen hade plasten töjt sig i bokstävernas öglor. Jag blev tvungen att klippa här och där. Det syns om man tittar noga längst ner i öglan på det första ”l”et.

Om det blir samma strul på baborssidan var det inte mitt fel, tänkte jag. Då får vi byta typsnitt. Men för säkerhets skull väntade jag tjugo minuter den här gången innan bärfilmen avlägsnades från Ellem. Simsalabim, perfekt!

Det sista jag gjorde innan lunch var att riva bort Ellem från styrbordssidan och beställa en ny dekal.  Det kostar att ligga på topp, som Odd brukar säga. Nästan fyra timmar tog det. Men nu kan jag.

51/365 foton 2014. Tema: Övning

De senaste halvåret har jag arbetat betydligt mindre på LifeStone än normalt, knappt halvtid.  Först skulle jag prioritera manuset och redigeringen. Nu prioriterar jag båten, för att vi ska komma iväg som planerat 1 maj. Varje morgon kör jag till varvet och gör ett förmiddagspass. Både romanen och resan till Medelhavet är drömmar på väg att bli verklighet och jag påminner ofta mig själv om hur tacksam jag måste vara  – och är!

Men jag inser också allt tydligare att man inte kan få allt, inte göra allt, hur gärna man än vill. Jag måste släppa taget om något, inte bara lägga till mer och mer. Det hjälper inte att gå ner i arbetstid, dygnet blir inte längre för det. Egentligen har jag inte tid att arbeta.

Vad offrar jag då?

Fotograferandet. Det känns riktigt tråkigt att inte hinna med kameran som förut. Fotoutmaningen 365 bilder 2014 har jag bestämt mig för att lämna. Fotosöndag som jag deltog i varenda vecka i två år är nu vilande. Mitt Flick-konto har gått i ide.

Yogan. Det tar faktiskt för lång tid på morgonen, och på kvällen orkar jag inte.

Mamma. Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hälsar på henne oftare.

Barnbarnen. Nej, jag offrar dem inte, såklart. Men jag skulle vilja umgås mycket mer med dem.

Trädgården. Den hade jag bestämt mig för att strunta helt i. Men så hittade jag mig själv på knä framför rabatterna i alla fall. Det är meditativt att rensa ogräs. Jag blir lugn och nollställd inombords.

Ukulelen. Till den finns det alltid en stund över. Precis som med bloggen. Det är sånt jag kan göra på små stunder inimellan när jag får lust.

Vi har tillbringat nästan hela helgen på varvet. Lite barnbarn, riseldning och korvgrillning i den underbara vårkvällen har det också blivit. Många punkter på listan är avklarade.

Nu är alla genomföringar utbytta och helvetesgapet i sittbrunnen är stängt, durken är på plats igen. Ingen risk att ramla ner där åtminstone. Jag är inte höjdrädd, men det är lite läskigt att röra sig uppe på däck tre,fyra meter ovanför betonggolvet. Man tappar saker precis hela tiden och måste vara väldigt koncentrerad för att inte snubbla i oredan bland sladdar och polermaskin, dammsugare, lysrörslampa och alla andra pryttlar som behövs.

Skrovet är rubbat, polerat, vaxat och klart, bara namnet måste monteras på båda sidor. Ellem, Flatön. Jag hade missat att mäta tillräckligt noga, namnet jag fått utskrivet på Reklamtjänst i Henån blev alldeles för stort. 57 cm högt… Bakläxa. Att slarva är dyrt. Men jag har i alla fall monterat vår anropssignal på VHF på styrhuset. Texten ser svart ut på bilden men är mörkblå i verkligheten.

Vi tog med oss picknick och hade lunchrast i solen på klippan nere vid strandkanten medan ejderhanarna hoade i Nordströmmarna.

Det kändes så bekant. Precis så här var det den våren när vi var nykära för 38 år sedan. Då vårrustade Odde sin  B22a nere på Källevikens varv och Amalia och jag kom med picknick.

I januari verkade det vara en evighet till 14 april, dagen för sjösättning.

Nu har vi börjat stressa och skriva listor. Vi är på varvet i Munkeby några timmar varje dag.

En lista gäller sådant som måste, måste vara klart senast 6 april. Sen hänger Ellem utomhus i kranen en vecka för att få kölen reparerad och omplastad efter grundstötningen i somras. Då går det inte att jobba ombord.

Rubba, polera och vaxa klart friborden.

Göra klart självlänsar och genomföring för länspumpen.

Göra klart genomföring för avgasrör och montera nya avgasslangen.

Sätta plastproppen för kylvattnet på plats.

Fylla 50/50 blandning i kylsystemet.

Montera namn och anropssignal på båda sidor.

Montera pilar för lyftpositioner.

Montera ställningen för livflotten.

Montera ropecuttern på propelleraxeln.

Måla drevet.

Montera jordplattan.

Slipa och måla botten.

Montera ratt och motorreglage.

Plocka bort allt löst på däck och i sittbrunnen och annat som kan välta inombords.

Helst hinna nåta klart på däck.

Den andra listan tar vi en annan dag. Den som räknar upp vad som måste vara klart innan avfärden 1 maj, men som kan vänta tills båten ligger i sjön.

Båtvisitkorten kom i alla fall med posten igår.

Igår kom ett fantastiskt mail från Det Väldigt Stora Förlaget. Med massor av beröm, men också med en hel del ändringsförslag. Manuset är för spretigt, har för många bihistorier. Men det har skickats vidare till ytterligare en lektör inom sagda förlag för bedömning.

Jag biter på naglarna och är inställd på att jag kanske blir tvungen att döda en del älsklingar i berättelsen. 🙁

Försöker också förbereda mig på att det i slutändan kan bli tummen ner totalt. I så fall har jag i alla fall fått världens mest positiva och uppmuntrande refusering.

Nu ska jag åka till apoteket och köpa avlusningsmedel. Har inte hittat några ”lösa djur” som Shiloh har döpt sina objudna gäster till, men bara misstanken gör att det kliar infernaliskt.

Igår gosade jag med barnbarnen och njöt av närkontakt för första gången på länge.

Idag fick jag ett SMS: ”De ringde från förskolan att S har fått löss. Du kanske borde kolla?”

Det är roligt nästan jämt.

50/365 foton 2014. Tema: Kliar.

Lördag: Sista dagen på intensivkursen i VHF/SRC.

Spelning med uckegruppen på TUR-mässan.

Seglarmingel med Stinas Informativa på kvällen.

Övernattning i Göteborg.

Söndag: Mammas 95-årskalas.

Varför lämnar detta helgprogram mig helt utmattad på söndag kväll?

Så nöjd med allt som hände, men behöver två dagar i ensamhet för att smälta och varva ner nu.

(Inte min bild, lånad från kommunens hemsida)

48/365 foton 2014. Tema: Sötnos

49/365 foton 2014. Tema: Kontroll.

47/365 foton 2014. Tema: Promenad

Peter Lemarc fick Orust Kommuns stora Evert Taubepris.

Han ska ta emot det på TUR-mässan i morgon.

Jag hörde honom på radion, han lät väldigt glad. Jag gillar Peter Lemarc väldigt mycket och tycker att han är väl värd priset.

Han sa att han inte ska uppträda på mässan, bara ta emot priset.

Men vi ska uppträda med Oa´s Uckelirare. Kl 14 i kommunens monter. Hoppas Peter Lemarc inte har gått! 🙂

Vi får inget gage, men kommunen betalar vår orkesterbussresa. Inte dåligt det.

Vet du hur svårt det är att sjunga andrastämman till ”Inbjudan till Bohuslän” och spela ukulele samtidigt?

46 av 365 foton 2014. Tema: Prov.

Först rubbade och vaxade jag hela båten enligt konstens alla regler. Alltså dem jag kände till dittills.

Resultatet liknade f..n rent ut sagt.

Alltså frågade jag Andreas på varvet i Munkeby, där vi har vår båt, hur han gjorde. Han är Expert, och vårutrustar andras båtar hela dagarna. När han är färdig med en båt gnistrar den som en diamant. De som har råd betalar flera tusen för att slippa göra det här jobbet själva.

Min nya polermaskin, en likadan som Andreas har, var inte heller billig. Men vilken skillnad den gör! Och vilka armmuskler jag får!

Nu är babordssidan av skrovet färdigt. Det tog en vecka, jag orkar bara tre timmar i taget.

Det gör ingenting, för det blir så himla fint! 🙂