Loggbok dag 10. Lat pingstafton på Läsö.
Vad har vi gjort idag? Flyttat båten till en bättre plats. Tvättat kläder i mynttvättmaskiner, mekat, organiserat skafferiet ombord i nya plastlådor som fanns i den mest välsorterade Sparaffär jag sett. Luftat sängkläder. Cyklat en liten sväng ut på landet och köpt nyplockad sparris vid vägkanten. Studerat det sociala spelet runt bryggorna. Störst båt = mest makt, den skepparen pratar högst och längst med hamnvakten, berättar om åskvädret han just seglat igenom. Åskan har kommit och gått idag, Sigge var så stressad att vi inte kunde lämna honom ensam ombord.
Mitt emot oss förtöjde mitt i värsta åskbyn en osannolik långfärdsbåt med extra allt, fransk flagg och en crocodile dundee typ i dryga femtioårsåldern vid rodret. Det var en jättebåt, men han sladdade runt i den trånga hamnen som vore den en moppe, medan letade efter en plats. Han var bararmad i en kort T-shirt, nedtill hade han nån sorts specialhängslebyxor där sitsen och baksidan av låren var i svart, tight material, och resten brandgult regnställstyg. Säkert väldigt praktiskt när man sitter under bar himmel och styr, och very, very macho… Hans blonda, jämnåriga kvinna var inpackad i ett tjockt lager Helly Hansen kläder och verkade förhållandevis normal, möjligen åt det konstnärliga f d hippiehållet. (Jag vet att jag låter fruktansvärt fördomsfull, men detta är mina ocensurerade första intryck.) Odd hoppade upp på bryggan och hjälpte till att förtöja, Crocodile Dundee tog i hand (!) med ett strålande leende och tackade för hjälpen, hans kvinna också, och hon log så vänligt och presenterade sig och jag blev så himla nyfiken på dem. De hade aldrig lagt till vid pålar, som är så typiskt danskt, vilket talar för att de kommit direkt från Frankrike. Över Nordsjön? Runt Skagen? Jag vill veta mer!
Hamnens mest spännande.
Bryggans drygaste.
– Posted using BlogPress from my iPad
Loggbok dag 9. Österby havn, Läsö.
I morse gick vi en lång promenad längs den blåsiga stranden i Hou, helt inställda på att kanske inte komma vidare idag. Prognosen sa 8 – 13 m/ sek rakt ostlig vind.
Men efter frukost visade vindkartorna lugnare siffror fram mot eftermiddagen, och vi beslöt att utnyttja det vindhålet för sen var det kulingvarning igen. Kanske skulle vi hinna till Saeby och ha ett bra utgångsläge för nästa dagsetapp till Laesö
Genom den smala öppningen i piren in till Hou vräkte vågorna in, och precis när vi skulle ta sats för att ta oss ut surfade en ketch (tvåmastad segelbåt) in. Den kunde inte manövrera alls, jag var tvungen att stanna och hålla åt sidan. När den hade rutschat förbi och jag drog på gasen hände absolut ingenting, vi satt fast i leran. Panik! Men med full gas back kom vi loss i ett svart moln av lera. Det är bra med 43 hästar, sa Odd nöjt.
Sen tuggade vi oss uppåt i gropig sjö mot Saeby, under idelig kontroll av DMI:s vindkartor med vindprognoser timme för timme. Vi hade två reträtthamnar på vägen, Aså och Voerså. Men vinden höll sig under 10 m/sek , och vågorna lugnade ner sig. Nya väderprognoser talade nu om ännu mindre vind till kvällen. Vi beslöt att lägga om kursen och gå vidare direkt till Laesö, även om det betydde ytterligare fyra timmars gång och en sammanlagd distans på närmare 40 sjömil.
Sista timmen kunde vi segla! Så underbart efter all motvind att glida fram i fem knop i kvällssolen, Odd provade att styra med rorkulten istället för ratten och var salig.
Nu sitter vi här i båten i Österby havn, och tror knappt det är sant, så som dagen startade. Vi fick en bra plats långsides, och runt omkring ligger flera svenska båtar – de första vi sett på hela resan, och alla större än vi. 🙂
Imorgon stannar vi här, hyr cyklar och struntar i väderprognosen för en dag.
Äntligen segling!
Full koll med sjökortet på tre ställen. Alla tre har sina speciella fördelar.
Fyren norr om Laesö.
Ellem i fint sällskap i Österby havn på Laesö.
– Posted using BlogPress from my iPad
Loggbok dag 8. Hou havn.
Vi hade satt klockan på 6 men vaknade kl 5 och kände: Vi sticker genast! Hamnbassängen i Grenå låg oljeblankt stilla, prognosen sa kuling mot kvällen men växlande under dagen, vi ville hinna så långt som möjligt under den vindluckan.
Matsäck med rågbröd, dansk rullskinka och dansk goudaost fixades, frukt och kaffe i termos, goda små skorpor är också bra seglarsnacks. Kvart i sju gick vi ut genom den trånga öppningen i piren och mötte dyningen från nattens 20 sekundmeter på Kattegatt.
Sen ägnade jag några timmar åt att oroa mig över dimbankar ( dis sa Odd), vindbyar och mörka åskmoln (regn sa Odd) medan vi turades om vid ratten en timma var, medan den andre vilade på soffan i salongen.
Autopiloten skötte styrandet, så det handlar bara om att hålla utkik och justera kursen vid olika waypoints. Det ösregnade och blåste kallt men inte mycket, inte tillräckligt för att segla. Vi höll våra sex knop, men tack vare motströmmen tog det ändå 7 timmar och 45 minuter att ta sig de 42 sjömilen upp till Hou, strax norr om Limfjordens mynning.
Efter ett tag kunde jag faktiskt slappna av och tro på att vi skulle hinna fram före vindökningen (prognosen talade om 13 m/sek efter kl 16).
Kvart i fyra surfade vi in genom en smal öppning till Hou Havn, och möttes av sömnig dansk fiskeidyll. Vi är den enda gästande båten.
– Posted using BlogPress from my iPad
Loggbok dag 7 hård kuling.
Kulingen tog i för allt vad den var värd och nådde 20 m/sek nu ikväll. Men nu tror vi den håller på att slockna. Några draksurfare på stranden gillade blåsten tidigare idag.
Odd har skruvat och svurit och ordnat fina förbättringar som vanligt. Nu finns det bra ljus i pentryt, säkerhetskrokar i sittbrunnen och utbytt dörrstängning till styrhytten. Samt lagat god middag.
Jag kunde inte skriva när det gungade, men har fått tiden att gå ändå. Bland annat har jag lagt ut kursen till Hou, norr om Limfjordens mynning, för morgondagens etapp. Det ska blåsa 5 – 10 m/sek och vi ska försöka komma iväg redan kl 8. Sträckan är 43 nautiska mil, den borde ta oss ca 7 timmar. Det är kanske i mesta laget men det finns flera reservhamnar på vägen.
– Posted using BlogPress from my iPad
Loggbok dag 7. Kuling!
Vaknar tidigt i en båt som gungar häftigt. Det ösregnar. Men inne i båten är det varmt och mysigt, och i styrhuset med fönster åt alla håll sitter man som i en glasveranda och betraktar den rasande naturen utanför.
Jag googlar på alla mina fem väderappar för att hitta lite hopp. Imorgon kan vi nog komma ett snäpp längre norrut, för att sedan på lördag eller söndag ta skuttet över till Läsö.
Idag blir det för min del långpromenad med kameran, handla inne i Grenå, skriva novell och träna ukulele. Odd ska ägna dagen åt båtfix och att koppla ihop VHFen med navigatorn.
Myshörna:
– Posted using BlogPress from my iPad
Loggbok dag 6. Inblåsta i Grenå.
Vi sov som klubbade efter den påfrestande seglatsen och vaknade inte förrän 9.30 med träningsvärk i armar och axlar båda två. Vi hade ju bestämt att ta en vilodag i Grenå och fortsätta norrut på onsdag, men efter att ha kollat väderprognosen insåg vi att antingen får vi försöka lämna Grenå idag, eller riskera att stanna här ända tills lördag.
Alltså ändrade vi planen, och beslöt att genast sätta kurs på Öster Hurup norr om Mariager fjord.
Men medan vi höll på att lossa förtöjningarna, jag hade redan startat motorn, kom en åskskur och en vindby som drev upp vindmätaren till 14 m/sek. Det var bara att ge upp.
Efter kl 17 har det varit en jättefin kväll med lagom vind och kappsegling på viken utanför Grenå. Nu är det nästan lugnt. På tre timmar skulle vi kunna hinna till nästa hamn, innan det blir mörkt. Men man ger sig inte iväg på kvällen till en okänd hamn. I alla fall gör inte vi det. Och enligt danska väderprognosen ska det blåsa upp i natt, och fortsätta blåsa hårt från sydost flera dagar framåt.
Vi får öva oss i tålamod. Och läsa manualer, skriva, och fixa med diverse krokar och annat som behöver ändras på.
Tänk att vi nu har en båt med stävstege! Jag hissnar vid tanken.
– Posted using BlogPress from my iPad
Loggbok dag 4 och 5. Utmattade i Grenå.
Dag fyra startade vi från Middelfart och hade en härlig segling ut till Samsö. Det blåste 7-8 m/sek från sydväst, vilket betydde ingen sjögång. Kolby Kås längst söderut på Samsö var en liten sömnig färjehamn med bara två andra gästbåtar. Det fanns ingen affär, vi såg bara en enda människa och det var hamnvakten.
Ganska snart kommer den 5e dagens seglats att ha förvandlats till en bra historia att berätta på kalas. Historien om den där gången vi seglade iväg tidigt på morgonen från Samsö i frisk, sydlig medvind, surfade på vågorna i lä bakom den stora ön och tyckte att vi lika gärna kunde fortsätta till Grenå, istället för att stanna i Ebeltoft som vi tänkt.
Fast det var kulingvarning på Kattegatt.
För att rätt ska vara rätt, vill jag säga att jag protesterade. Men inte tillräckligt. Jag borde satt ner foten. Men jag ville inte vara sjåpig. Dessutom tyckte jag också att det var en god idé att tjäna in en hel dag genom att fortsätta.
40 distans senare, totalt urblåsta och ledbrutna efter en vidrig resa, är vi båda helt överens om att det var en idiotisk idé.
Vinden var inte det värsta, det var sjögången. Höga, brytande sjöar in på låringen ( snett bakifrån) lyfte båten och gjorde det svårt, ibland omöjligt att styra. Vi kastades hit och dit i tre timmar, turades om vid ratten. Vi hade behövt säkerhetsbälten. I början seglade vi, när vi fortfarande hade lä bakom Samsö och tyckte det var underbart att surfa fram i 6 knop bara på rullgenuan. Sen, när hela Kattegatt brakade in och vinden ökade några snäpp till, startade vi motorn, men behöll den revade genuan uppe för att stabilisera. Det blev för sent att vända om, tanken på att stångas mot den grova sjön kändes ännu värre än den vilda medvindsdansen.
Jag blev inte rädd, däremot sjösjuk när jag måste lämna över ratten till Odd för att vila. Det var aldrig någon fara, ”bara” väldigt obehagligt.
När vi kom in i Grenås gästhamn var det visserligen lugnt vatten bakom vågbrytarna, men den sydliga kulingen blåste lika grym ovanför dem, tog tag i riggen och gjorde det väldigt svårt att lägga till. Efter tre försök fick jag ge upp gå upp mot vinden-alternativet och låta vinden blåsa oss in på en ledig plats medan jag höll emot med backen. En påle fick Odd tag i och lagt en akterögla på, till slut låg vi still och kunde stänga av motorn.
Summering: Inget har gått sönder, båten skötte sig perfekt, vi har lärt oss en läxa.
Vi hade ju sjöstuvat allting?
Senare:
– Posted using BlogPress from my iPad
Loggbok dag 3. Strömlösa i Middelfart.
Idag skulle vi enligt väderleksprognosen ha legat kvar i Dyvik och väntat ut hårda vindar, eftersom passagen upp mot Fredericia inte erbjuder så särskilt mycket lä.
Men vi vaknade till bleke, kollade in helt nya väderprognoser på DMI och bestämde oss för att segla vidare.
Fast det fick bli för motor, vi måste hålla 5 – 6 knop om det inte ska ta evigheter att komma hem.
Under vägen testade Odd autopiloten, som fungerade perfekt. Det var en riktigt häftig känsla att inte se land och ändå veta precis var vi var och vart vi var på väg. Varför har jag inte tagit det där Förarbeviset för båt mycket tidigare? Upplevelsen med att vara på sjön blir ju helt annorlunda när man har kontroll. (Dvs kontroll har man ju egentligen inte så länge det inte går att förutsäga vädret längre i förväg än 10 timmar.)
En annan spännande sak med sjölivet är att man upptäcker nya egenskaper hos varann.
För en tekniknörd som jag är halva nöjet med seglatsen att kunna lägga en rutt i navigatorn på 30 sjömil, navigera efter den och se beräknad ankomsttid och en massa annan intressant information som medelhastighet, kurs, tid till nästa waypoint mm. (Detta anser Odd är oerhört stressande.) Det är faktiskt så kul att jag lägger en identisk rutt i programmet Seapilot i Ipaden eftersom den är enklare att snabbt zooma ut och in.
För en gammal kappseglare som Odd är all segling kappsegling. Finns det en annan segelbåt inom synhåll med samma kurs som vi, uppstår genast ett race. Segel ska trimmas, vinklar mot vinden ska hållas osv osv helt oavsett hur mycket båten kränger eller om man måste gå på toa och gärna vill att golvet inte lutar. Tävlingen pågår tills någon vinner eller avviker. (Gissa vem som anser att detta är oerhört stressande?)
Ikväll trängde vi oss in i den gamla fiskehamnen mitt i Middelfart. Lugnt och stilla gled vi in och förtöjde långsides med en gammal skuta. Inga pålar. Vilken skillnad mot gårdagens pärs.
Enda bekymret är att vi inte har någon landström. Elskåpet på kajen har gett upp. Vi klarar oss ändå, men vågar inte ha värmen på i natt.
Imorgon siktar vi på Kolby Kås hamn på Samsö. Om vädret är på vår sida.
Autopilot. Så man slipper hålla i ratten timme ut och timme in.
Säkerhetssele kopplad. Alltid om man (han) lämnar sittbrunnen. Oavsett väder och vind.
– Posted using BlogPress from my iPad
Loggbok dag 2. Eldprov och födelsedag.
27 sjömil senare, förtöjda på röd (egentligen upptagen) plats bland tjutande riggar i Dyvik på norra Als. I vår marinaguide beskrivs den här viken som Danmarks vackraste, man tar sig hit genom en hårnålskurva där det bara är 2,3 m under kölen. Inte så märkvärdigt om man är van vid Nordströmmarna. Men inte så lätt heller med 15 sekundmeter rakt i aktern och sjön från Aabenraa fjord som pressar på.
Det har blåst mycket, mycket mer än vi räknat med, det var tur att vi inte visste i morse för då hade vi nog stannat i Gråsten och avvaktat lugnare väder.
Prognosen sa 8-10 m/sek, men i byarna har det blåst 13 -15 hela eftermiddagen.
Vi har seglat bara på rullgenuan som varit revad en fjärdedel, ändå har vi gjort över 7 knop. Odd har varit salig och jag stundtals rätt förbannad över att det kränger så att en massa saker ramlar omkring. Båten är ju inte anpassad efter våra vanor än, det behövs nya arrangemang för att sjöstuva kamera, kikare, solglasögon, diverse handböcker och inte minst hunden. Stackars Sigge fick finna sig i att bli fastkedjad i sin hundkorg, han kunde inte parera krängningarna utan flög omkring hur som helst.
Jag har styrt och navigerat hela vägen.
Odd har skött segel och skot.
Seglingen, vinden och sjögången kände jag mig helt trygg med.
Men att lägga till med den här stora båten, tio meter lång och sex ton tung. Fy fasen. Om det inte blåste så hade det väl gått an. Men att styra in i en smal passage mellan en massa andra båtar, där det finns ett ledigt hål mellan två pålar som Odd måste hinna pricka med aktertamparna, medan kulingen fångar riggen och man förlorar all styrförmåga.
En lång stund cirkulerade vi utanför gästbryggorna medan vinden ven, och jag tänkte: Det här går inte, jag klarar det inte, jag vågar inte försöka lägga till, vi får snurra runt här tills vinden lägger sig.
Men det gick.
Gud vare tack och lov för bogpropellern och hjälpsamma båtgrannar. Och för Karl-Hans fenomenala teleskopbåtshake som kunde bli drygt tre meter lång och nådde pålen som vi drev bort från.
Nu ligger vi kvar här imorgon för då ska det blåsa ännu mer enligt Dansk Meterologisk Institutt, DMI.
Och nu blir det födelsedagsmiddag! Oxfilé – eller är det kanske häst? Strunt samma, det är tanken som räknas.
Tryggt förtöjda. Man blir nästan religiös.
Nästa morgon – stiltje!
– Posted using BlogPress from my iPad
Dagens ord: Men va faan..!
Forts loggbok dag 1. Nu har vi fungerande ny GPS, fungerande VHF, nytt startbatteri ( ej provat) samt säkerhetslina på babordssidan. Det har tagit precis hela dagen och en okänd lyssnare hade nog trott att katastrofen var nära för det mesta.
Men nu är klockan 23.00 och allt är frid och fröjd och kursen utlagd med 33 waypoints till Dyvik på N 55.02,6 E 09.42,2
– Posted using BlogPress from my iPad
