Att skriva och att måla har många gemensamma prövningar. En är att våga vara dålig. Man skissar och provar och inser redan medan man håller på att det mesta man gör bara blir halvbra, om ens det.

Stryka, måla över, göra om. Ställa åt sidan.

Jag har strukit tusentals ord, hela scener som skrevs i början av mitt romanprojekt.  Mitt första råmanus var på över 150 000 ord. Slutmanus som skickades till förlagen var bara drygt 100 000 ord. Det mesta har jag sparat, för att kanske kunna använda i kommande skrivprojekt.

En annan gemensam nämnare är att orka hålla ut. Jag har ju en vision av hur det kommer att bli. Jag vet, inom mig, hur det ska vara. Men under tiden, innan det blir sådär bra, gäller det att stå ut med hur fruktansvärt dåligt det är.

Precis som Bodil Malmsten säger: ”Det svåraste med att vara författare är att stå ut med hur dåligt det är längs vägen.”

Den här tavlan har jag hållit på med i över ett år. Den är målad från ett foto av mina äldsta barnbarn. Jag har skissat, ändrat, målat lager på lager, bytt ut bakgrunden. Jag ser den på stafflit på min väg mot badrummet varje dag. Den betyder mycket för mig och det blir svårare för varje gång att ta nästa steg. Tänk om jag förstör alltihop?

Igår kände jag att det äntligen var dags att börja med den fina penseln.

Allas novelltävling lockade över 600 bidrag. Jag skrev två. En hette ”Snabbköpet” och den trodde jag faktiskt inte mycket på, den var lite för svart för en veckotidning. Men ”Hyresgästen”, den trodde jag på. Och idag kom mailet! Mitt första skrivpris! 🙂

Bilden är från nyårsfyrverkeriet i Lysekil förrförra året, men den passar perfekt idag!

”Vill mejla och berätta att ditt bidrag till vår novelltävling, novellen Hyresgästen,  får ett av  juryns två hederspris och att vi gärna vill köpa in novellen för publicering i Allas.

 I Allas nummer 22 kommer de tre vinnarna att presenteras och vi kommer då även att presentera namnet på våra hederspristagare. Du är alltså en av dem.

Din novell kommer sedan att publiceras i Allas nummer 25, eller 26.

 Mer information kommer till dig från vårt sekretariat.”

I fyra år har den hetat Farmorsbloggen. Från och med nu heter den Katinkabloggen. Det var dags. Mitt liv som farmor fortsätter förstås, men namnet Farmorsbloggen har mer och mer känts som en tvångströja. Dessutom orättvist. I sommar blir jag ju mormor igen, för fjärde gången.

Mina Farmorsfrågor har hjälpt mig och många andra att komma underfund med viktiga saker om sig själv. Så det dyker nog upp en och annan i fortsättningen också. Förresten har jag ju inte svarat ännu på den senaste, nr 232 tror jag, den om samvetet.

Katinkabloggen kommer att innehålla mindre barnbarn och mera litteratur och foto. Hoppas, hoppas att jag får skriva ett inlägg om att något förlag vill publicera min roman.

Kvinnan på bilden stod och rensade sin rabatt en ljuvlig vårdag på ön Brac i Kroatien. När hon såg att jag höjde kameran och log mot henne,  gjorde hon den här gesten helt spontant. Idag känner jag mig lika glad som hon. (Och dessutom 20  – 30 år yngre.)

Ha ha, inte konstigt att folk tror på numerologi. Vem vill inte betrakta sig själv som en ädel varelse? Men att nedanstående beskrivning skulle passa in på mig?

Riktigt så lättsmickrad är jag faktiskt inte. Fast det där med moloken stämmer. I alla fall idag.

Talet 9 inom numerologi är det humanistiska talet. De är ädla varelser som vill alla väl, allra helst skulle de vilja rädda hela världen. Om de bara kunde… 9:or är miljömedvetna och nytänkande, bryr sig om den stora helheten i allting och vill kämpa för människors rätt. De älskar att göra goda gärningar och förväntar sig inte ens någonting i gengäld. Talet 9 är idealismens tal i numerologi.

Självklara karriärval för 9:an är politiker, författare, försvarsadvokat eller diplomat.

Svagheterna som siffran 9 lider av är att han eller hon lätt kan gå upp i sig själv och hamna utanför gemenskaper. De blir lätt distraherade och lite molokna. Dessutom kan de drabbas av osäkerhet. 9:or blir liksom aldrig riktigt nöjda. När det gäller kärlek blir de lätt sårade, kanske för att de är lite för snälla och alltid ställer upp för sin partner. Det kan i värsta fall tolkas som lätt desperation, åtminstone i början av ett förhållande.

Livsmålet för 9:an är att lära sig att ge någonting till andra och vara helt osjälvisk, utan att kräva någonting tillbaka. Om du strävar emot detta mål kommer du inte att kunna bli lycklig och det är faktiskt det som är belöningen. Har du svårigheter med att acceptera att du måste bjuda på dig själv eller inte jobbar tillräckligt hårt kommer du att känna det som om någonting fattas. Samtidigt bör 9:an inte anstränga sig för mycket eller anstränga sig alltför mycket för sin egen skull. Då finns det risk för bitterhet. Se också upp så att du inte tar på dig för många projekt samtidigt. Det gäller att fokusera och prioritera.

79/365 foton 2013. Tema: Vänskap

Akta dig för mig när jag är sjuk. Jag blir extremt sur och bitchig. Nyss slängde jag på luren i örat på Nummerupplysningen.

”Kan jag få numret till Fälgkungen? F som i Fredrik, Ä som i Ärlig, L som i Ludvig…”

”Sa du Sälg eller Fälg?”

”Jag bokstaverade just F som i Fredrik.”

”Jamen menar du fälg som i bilen?”

”Jag sa ju F som i Fredrik. Kan du inte bokstavera?”

”Jamen, herregud…”

”klick”

Pang på med luren. Sån blir jag när jag är sjuk. Bitchig och oempatisk. Den stackars flickan som sliter för låg lön på Nummerupplysningen hatar mig nu. Inte bra. Om jag hamnar på sjukhus kommer jag att dö av vanvård pga att ingen vågar gå in till den elaka tanten.

Familjemedlemmar känner på sig mitt humör och håller sig på avstånd. Vissa kommer in ibland med en kram och honungsthe.

78/365 foton 2013. Tema: Randiga

Fem stora kuvert ska skickas med lantbrevbäraren imorgon, plus att två förlag som accepterar manus digitalt har fått mail.

De flesta förlagen skriver på sina hemsidor att de ger svar inom 2 – 3 månader. Så nu stålsätter jag mig inför att få fem refuseringsbrev. Lika bra att förutsätta det värsta.

En sak förstår jag inte. Hur kan man få 16 refuseringar, som jag läste på en författarblogg att någon fick. Sexton? Så många förlag som tar emot skönlitterära manus kan jag inte hitta. Om inget av mina sju utvalda vill ha mitt manus, så kan jag kanske krysta fram 2 – 3 små förlag till att uppvakta. Eller har jag drabbats av hybris redan (igen)?

En annan sak förstår jag inte heller. Hur kan jag ha missat så mycket när jag korrläst flera gånger? Upprepningar, upprepningar och omständliga meningar som sniglar sig fram och kan kortas till hälften. Hennes hit och hennes dit. Jag fick tvinga mig själv att sluta läsa medan skrivaren spottade ut sina tusentals sidor.

Just nu är det inte läge att ändra. Det får står ”gärna” två gånger i två meningar efter varann, nånting ska väl den där omtalade förlagsredaktören också ha att kommentera.

78/365 foton 2013. Tema: Chansning

Nu har jag skickat iväg påskens porträtt av alla fem barnbarnen för utskrivning på matt fotopapper och canvas.

Är så nöjd med att ha hittat ett trick för att få dom att sitta stilla och se naturliga ut, på ett ställe där dagsljuset faller perfekt över runda kinder och kastar ett blänk i ögat.

Tricket? Nickelodeon i soffan i vardagsrummet. Det är banne mig värt hela TV-licensen.

73/365 foton. Tema: Filur

74/365 foton 2013. Tema: Förtjusande

Det finns två detaljer jag måste ändra lite på i mitt manus. Prologen och epilogen… Ann Ljungberg har påpekat att en del samband inte är riktigt tydliga. Om jag bara förtydligar ger hon grönt ljus för att skicka iväg till förlag.

Jag gör det i påsk, tänkte jag.

Nu är påsken nästan över, och fortfarande har jag inte öppnat mitt worddokument. Men det där förtydligandet ligger hela tiden och puttrar på i bakhuvudet, så jag antar att processen pågår ändå.

Under tiden har jag njutit av påsken och konstvandrat med mamma A. Vi prickade för tre olika ateljeer vi ville besöka. Fast vi kom bara till Ewa Evers i Bleket, där fastnade vi. Bilder därifrån finns i mitt fotoalbum på Facebook.

Med huset fullt av barnbarn har det givits tillfällen till fotografering också. Jag passar på när de sitter still i soffan i vardagsrummet och ser på TV. Ljuset faller in så fint genom fönstret.

Imorgon åker de hem till stan igen. Då ska jag sätta mig och skriva det sista. Jag ska bara åka iväg och hälsa på en tant som väver trasmattor först…

75/365 foton 2013. Tema: Blyg

76/365 foton 2013. Tema: Kavat

77/365 foton 2013. Tema: Lockig

Lagom till påsk blommar bladkaktusen i uterummet, denna så kallade vår.

Hon är så kaxigt, storståtligt vacker. Doftar så förföriskt när mörkret sänker sig. Och har sådana divalater. Med ålderns rätt, hon har fyllt 50.

Man får inte vattna alls, aldrig någonsin, bara spraya med duschflaskan.

Så fort den stora flädern i trädgården har fått sina blad vill hon komma ut på sommarsemester. Då hänger hon i skuggan under flädern och vill bara vara ifred. Hittills har vi alltid kommit ihåg att ta in henne i uterummets ljus och värme igen innan frosten kommer.

72/365 foton. Tema: Fullkomlig

Du som inte vill läsa om en perfekt påsk när alla är vänner, barnen är snälla, maten är god, alla hjälper till och ingen bråkar, du kan sluta läsa här. Jag vill i alla fall berätta lite kort, så att jag kan titta tillbaka och komma ihåg påsken 2013 den dagen jag själv är gamlamormor och har svårt med minnet.

I år var påskfamiljen 26 personer, och det var rekord. Nu ikväll säger vi till varann att det hade faktiskt fått plats 8 – 10 till. Det är lugnande, med tanke på att det förmodligen tillkommer både en svärdotter och ett antal småbarn till så småningom. Tricket är att ha buffé och flera mindre bord i olika rum och uppmana alla (utom gamlamormor) att cirkulera och byta plats varje gång man tar om av buffén. Då hinner alla prata med alla fast man är många, och det uppstår inte ”barnbord” och ”ungdomsbord” och andra begränsande konstellationer.

Som vanligt var det knytkalas, vilket hos oss innebär otroliga mängder mat eftersom alla gillar matlagning. Eftersom var och en tar med sig hem det som inte går åt, slipper vi ändå en massa rester. I år fattades den traditionella rökta skinkan och dito fårfiolen; rökmästaren var ju med mig i Berlin veckan före påsk och hann inte med. Så nu har vi lärt oss att det blir en lika lyckad påsk även utan dessa delikatesser.

Mamma 94 var äldst, och lilla Irma 2 var yngst. Båda var till sin fördel och charmade alla.

71/365 foton. Tema:Bjudning

Saknas på bilden ovan: Äggen, Janssons, pajerna, gratängerna, köttbullarna…

70/365 foton. Tema: Efter

Saknas på bilden ovan: Äggosten, björnbärssylten, chokladtårtan som E hade bakat.

69/365 foton Tema: Öppen

68/365 foton Tema Blött.