November är NaNoWriMo!
National Novel Writing Month. Varje år i november. Utmaningen är att skriva 50 000 ord under en månad.
Det startade som en kul grej bland 20 entusiaster i San Fransisco 1990.
Förra året deltog 256,618 personer över hela världen i utmaningen och 36,843 nådde faktiskt målet och skrev ihop en roman var. Det vill säga ett första utkast. 2000 ord om dagen är målet, då hinner man inte gå tillbaka och redigera, då är det bara att skriva på. Den inre kritikern får hållas på mattan, det gäller att skriva utan att låta hejda sig.
Ian Fleming, författaren till James Bondböckerna, har skrivit väldigt bra om hur han gör för att skriva en roman på den här bloggen. Till min glädje skriver han att alla hans böcker är skrivna under en årligen återkommande resa till Jamaica. Han reser alltså bort, drar sig undan. Han behöver ett vacuum, säger han. Sen skriver han 2000 ord om dagen utan att läsa igenom och rätta det han skrivit innan, mer än den senaste raden. Redigerandet sparar han tills efteråt, när hela manuset är genomskrivet. (Sådär, nu slipper du klicka på länken och läsa hela artikeln på engelska. Fast han skriver mycket roligare, så jag råder dig ändå att klicka!)
Hittills i år har 2600 medlemmar i Sverige registrerat sig på (den svenskspråkiga) hemsidan. Alla som lyckas vinner. Jag var med första gången förra året, och började skriva min roman då. Det känns konstigt att läsa den synopsis och det textprov som jag la upp då, för ett år sedan. Det mesta har ändrat sig sen dess.
Nu har jag beställt ett särskilt NaNoWriMo armband som jag tänker ha på mig hela november. I år SKA jag skriva klart!
En alldeles för snabb resa.
Det tog oss tre dagar att köra 140 mil, det var motorväg nästan hela vägen. Från Göteborg och till den lilla byn Gråsten nere vid tyska gränsen. Vi körde över Öresundsbron, bron över Stora Bält och åkte dessutom färja två gånger. Det är ju bra att det går fort när man har bråttom och ett ärende, men inte upplever man något under en bilresa. Inga lukter, inga ljud, inga bilder att vila blicken i. Utsikter, jovisst. Snabbt passerar de förbi, man hinner inte njuta.
Vi bodde en natt i staden Svendborg på Fyns sydkust och hann med en morgonpromenad i gränderna ner till hamnen. Där fanns gott om ögongodis, jag hade kunnat strosa och fota flera timmar.
I vår ska vi segla hem vår nya båt från Gråsten till Flatön.
Det kommer säkert att ta tio dagar, om vi har tur med vädret. Tio uppehåll i helt nya natthamnar. Det är mera lagom restakt för den som vill hinna se.
140 mil senare…
Nu har vi båt igen! Det kändes väldigt konstigt att vara utan, även om det inte varade så länge. Vi älskade ju vår Tumlaren II men upptäckte i somras att den var för liten. Ju äldre vi blir, desto mer plats och mer komfort behövs för att båtlivet ska fungera.
Och mer teknik. På den här bilden syns ändå inte gps, VHF och diverse annat.
Allra längst söder ut i Danmark, någon kilometer innan tyska gränsen hittade vi vår nya båt. (Ja, vi har alltså valt och vrakat ett bra tag på nätet innan den här bilturen.) Det känns som om vi har suttit i bilen sedan Odd hämtade mig på Bokmässan i fredags. Fem båtar har vi tittat på i Danmark, alla av modell LM32 i varierande skick och med olika prislappar.
Men det var inget att fundera på när vi kom in i båthallen och såg BriBert (döpt efter dottern Brigitte och sonen Norbert). Det var kärlek vid första ögonkastet eftersom hon var så välskött. Plus att hon hade allt, var utrustad med tusen finesser och praktiska anordningar. Karl-Hans och hans fru Lotte (?) har ägt henne i trettio år. Nu var det dags att gå iland eftersom K-H fyllt 85 och Lotte skulle operera knäna. De bor i Hamburg och talar bara tyska, vilket gjorde förhandlingen något komplicerad, men det gick. De grät och vi kramades när vi skildes åt. Vi lovade förstås att de var välkomna till Flatön och hälsa på.
Nu ligger vår nya båt kvar inomhus i Danmark under vintern, Karl-Hans ville göra den sista vårutrustningen och överlämna båten i april. Sen ska vi segla hem henne har vi tänkt. 🙂
Och sen hoppas vi att vi kan behålla henne tills vi också fyller 80.
Mogen dam, bild från Karl-Hans fotoalbum.
Ombordstigning anpassad för 60+…
Tiramisu i Taastrup
I morse gratisfralla i DN:s monter.
Ikväll underbar middag i danska Taastrup. På den lilla stadens gågata låg en italiensk restaurang med en kypare som var så trevlig att vi glömde hur dyrt det är att äta ute i Danmark.
Vi är ute på en båtköparturne, har valt ut fem toppkandidater bland alla LM30 och LM32 som är till salu på nätet. Det är en motorseglare tillverkad i Danmark. Längst ner i söder alldeles nära Flensburg ligger en tysk LM32 upplagd för vintern. Den har varit till salu ett år, jag har bara pratat några ord i telefon med en farbror som låter väldigt gammal. Men det verkar vara likadant med de andra som är till salu, tydligen är det helt dött på båtmarknaden nu. Köparens marknad med andra ord.
Allvarligt, hur kan man visa en båt till salu där sängkläderna inte är bortstädade från salongen? Där disken ligger odiskad i diskhon? Då kan man väl inte vara särskilt noga över huvud taget?
Tack, men nej tack. Inte bara på grund av den allmänna röran.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Ernst Billgrens bästa råd.
Igår köpte jag en bok av Ernst Billgren som hette ”100 frågor om konst”. En fråga lyder: Hur blir jag rik?
Ernst ger ett kort och ett långt svar. Det korta svaret är: Gör en annan människa lycklig.
Just nu känner jag mig ganska rik. På väg ut från mässan kom jag ihåg att jag hade min entrebiljett kvar, eftersom jag blev insläppt innan mässan öppnade imorse.
Jag såg mig omkring bland alla människor som stod i kö för att komma in, och valde på ren magkänsla ut en liten oansenlig tant som stod där med en väninna. Och båda blev så lyckliga! Klappade mig på kinden och sa ”Åh så snällt!”
Så tack Ernst Billgren, du hade rätt.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Bokmässan fredag
Först författaren Sofia Hallberg (Mina Fräknar) i Damms morgontomma monter med bokklubben Breakfast bookclub. Väldigt intressant! Hon berättar hur hon skrev boken i ett sträck under fem (!) månader. 2000 ord per dag. Sen skrev hon ett underbart personligt råd till mig när hon signerade min bok. Det rådet ska jag avslöja när min första roman blir antagen. 🙂
Sen direkt Maria Ernestam. Första intrycket: så otroligt snygg! Nej förresten, vacker. Sen dessutom klok, påläst och väldigt bra på att berätta hur boken växte fram, vilka tema hon använt och vilka psykologiska förklaringar som ligger bakom karaktärernas handlingar.
Och klockan är bara 10!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Valhallagatan,Göteborg,Sverige
Bokmässan torsdag.
Vilken dag det har varit. Är sprickfärdig av intryck, det känns som när jag har tagit en alltför full näve lingon ur påsen i frysen och tappar en massa ner bland fryskorgarna. Sitter vid mammas köksbord och sorterar signerade böcker, antecknar och kollar bilder. Nästan allt jag hade planerat hann jag med. Plus en alldeles för stor räkmacka högst upp på 23e våningen på Gothia. För mig själv i en fullpackad skybar, vid ett fönsterbord där alla andra hade sällskap, utan att för den skull känna mig ensam.
En bra erfarenhet.
Anne-Marie Skarp gjorde starkt intryck. Påminner om Amelia fast utan glamour. Samma passion och driv. Respekt!
Från hissen upp till räkmackan. Göteborg kan vara så vackert.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Farmorsfrågan 230. Vem vill du vara?
Åsa Larsson på Bokmässan. Så bra!
Sara Kadefors. Så bra!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Hemligheten med att lyckas.
Varsågod, en bild som säger allt.
Kanske är det en gammal konsultvinnare, en sån där pålitlig bild som är lätt att rita på blädderblocket och som får alla i publiken att känna ”aha” och stöna av lycka.
Det är den i så fall värd.
Jag hittade den på Facebooksidan ”Think outside the box”, länken kom från min goda vän Barbro Esbjörnsdotter.
