Mitt förstfödda manus.
Gör riktiga författare verkligen såhär? Skriver ut sina manus på vanligt hålat papper och samlar i en tjock hög för redigeringen?
558 sidor blev det. Rena Elizabeth George vad beträffar omfånget (men knappast när det gäller innehållet). Visserligen är sidorna numrerade, men ändå… lösa ark? Väldigt opraktiskt. Dessutom skrev min skrivare ut alla sidorna med texten uppåt, så jag har varit tvungen att vända på alla 558 utskrifterna efteråt för att sidan 1 skulle komma överst…
Jag måste verkligen få ner antalet sidor. 350 är en lagom tjock bok enligt min åsikt.
Första steget är alltså att nu läsa igenom och anteckna vad jag vill göra med texten. Stryka, flytta, lägga till scener. Har bestämt mig för att följa Ann Ljungbergs råd slaviskt och hålla henne i handen tills det känns lite mindre hopplöst. Hon säger att jag kommer att veta hur jag ska göra efter att ha läst igenom allt. Så då tror jag väl på det.
Ofärdig baby.
Bästa författarhandboken?
Jag brukade reta mig på att min pappa hade en tendens att hålla med den han senast pratade med. Jag tyckte det vittnade om oförmåga att hålla fast vid en åsikt. Nu undrar jag om det där har gått i arv, ofta känner jag igen samma sak hos mig själv.
Till exempel har jag köpt den här boken på Bokbörsen, och slukat den från pärm till pärm. Det var ju inte alls länge sedan jag gjorde samma sak med Bodil Malmstens bok Så gör jag, och tyckte den var bäst.
Men den här är ännu bättre. Därför att den ger så många exempel på varför en berättarteknik fungerar, och hur skickliga författare har konstruerat sina mästerverk.
Det här boken – och Elizabeth Georges Skriv på! – är de författarhandböcker som har flest postitlappar, flest understrykningar i texten och som har gett mig flest impulser att låna hem speciella böcker fråm biblioteket. Igår köpte jag t o m Selma Lagerlöfs Nils Holgersson på Bokbörsen bara för att kunna studera hennes episodteknik.
Bäst i test
Farmorsfrågan nr 232. När var du modig?
Bodils bästa bok.
Äntligen har paketet kommit från Adlibris. Ikväll vet jag en som lägger sig tidigt och släcker sent. Väldigt sent. 🙂
Efterlängtad
Kl 18.37 Första intrycket.
Kärlek. Jag älskar den här boken.
Förutom de noga utvalda orden så är papperet vackert, tjockt och tungt, varje uppslag faller upp när boken ligger i knät.
Layouten är luftig, generös, läsvänlig.
Korta meningar, stycken som liknar dikter.
Helsides illustrationer tryckta i färg!
Rubriker i vackert rostrött.
Sanningar på varje sida.
Jag vill stryka under överallt. Men näns inte.
Sidan 50. Ungefär kl 19.00 .
Jag måste läsa högt för Odd. ”Den ideala skrivdagen”. Precis, preciiis så här är det! Lyssna! Han steker kolja och lyssnar.
Sidan 52. klockan 19.44 .
Den väldigt goda fisken gick fort att äta upp. Alltför fort tycker kocken.
Jag smiter ut till soffan i uterummet, sveper fleecefilten omkring mig och njuter av texten ”Om sittandet”. Vilken skrivarhandbok har skrivit så detaljerat om denna viktiga författarfaktor? Det enda jag kan påminna mig är hurtiga utsagor om att den viktigaste egenskapen hos en författare är ”bra sittfläsk”.
Men Bodil lämnar mig inte i sticket på det billiga sättet.
Annika Koldenius läser också den här boken just nu. Några recensioner har jag inte hittat.
Bodil ska vara med i Lundströms bokradio i P1 på lördag. Då är jag i Budapest. Tur att det finns SR/Play.
–
Posted using BlogPress from my iPhone
Idag kl 13.00
Hoppas det blir en kvinna från en annan kontinent.
Hoppas hon skriver livsbejakande, spännande och fängslande.
Hoppas jag aldrig har hört talas om henne.
Idag kl 23.00
Det blev i alla fall som jag hoppades på två punkter! 🙂
– Posted using BlogPress from my iPhone
Svar på Farmorsfrågan 230 om vem jag vill vara.
Hade nästan glömt bort den här frågan. Men den kommer passande. Häromdagen gick jag in och kollade hur jag har presenterat mig själv i den här bloggen. Det där som står överst i de små rutorna ”Om Farmorsbloggen” ”Om Farmor” osv.
Och där stod en hel del som känns helt fel idag. Det betyder inte att det var fel när jag skrev det. Men jag verkar ha haft en hel del högtflygande ambitioner för tre år sedan som jag verkligen har lagt åt sidan idag.
Att öka förståelsen mellan generationerna till exempel. Brrrr… så pretentiöst. Har jag verkligen skrivit det?
Att yngre människor intresserar mig mer än äldre – har jag verkligen skrivit det?
Väldigt mycket Farmor hit och Farmor dit är det också.
Nå, nu har jag i alla fall strukit och skrivit om.
Vem jag vill vara idag? Åsa Larsson. Bland alla jag träffade på Bokmässan lyser hon fortfarande i minnet med en särskild strålglans. Dessutom var hon trevlig och tog sig tid att skriva ett personligt råd i boken jag köpte ”Till offer åt Molok” .
Läser den just nu och beundrar hennes stil ofantligt. Hakar inte upp mig någonstans i texten, ingenting stör eller skorrar, det är bara att läsa och njuta. Hon är verkligen en Författare med stort F. Hon verkar behärska allt; miljö, dialog, perspektiv och språkbehandling. Och konsten att skriva spännande förstås.
Romanen ”Till dess din vrede upphör” är så bra att jag får gåshud. Mästerlig.
Om hon inte hade skrivit kriminalromaner hade hon säkert kunnat komma in i Akademien.
Idol och mina drömmars mentor
Misströstan
Jag kommer aldrig att få någon ordning på min roman. Det är för många huvudkaraktärer, för många intriger, för många tidsplan. Jag gjorde misstaget att titta bakåt ikväll och ögna igenom rubrikerna på alla scener jag skrivit hittills. Det ska jag inte göra fler gånger innan utkastet är klart. Så mycket som inte hänger ihop, spretar, har stora luckor, leder bort från historien.
Det var dagens klagolåt.
För övrigt sitter jag framför brasan och smaskar cashewnötter med gott samvete eftersom det har varit zumba i skolan ikväll.
En annan rolig sak som hände var att en kvinna jag inte känner plötsligt talade om att hon läser min blogg!
Inget kunde ha förvånat mig mer. Fastän bloggen i teorin ju kan läsas av hur många som helst så lever jag i tron att det bara är några i familjen och en del vänner och kanske grannar som tittar in ibland. Odd, min man, läser t ex aldrig bloggen. (Om jag inte ställer till en scen och anklagar honom för att strunta i mina tankar. Då sträckläser han skuldmedvetet några dagar). Statistikfunktionen har jag inte kvar, och det kommer ju väldigt lite kommentarer. Så jag har dragit slutsatsen att mitt lilla Speakers Corner på nätet är ganska glest befolkat.
Det är helt OK för min del. Jag skriver för att jag inte kan låta bli, antingen nån läser eller inte.
Men det gör mig glad och lite blyg när någon ger sig tillkänna sådär. Undrar hur många ni är? Och vilka ni är?
– Posted using BlogPress from my iPhone
Ernst Billgrens bästa råd.
Igår köpte jag en bok av Ernst Billgren som hette ”100 frågor om konst”. En fråga lyder: Hur blir jag rik?
Ernst ger ett kort och ett långt svar. Det korta svaret är: Gör en annan människa lycklig.
Just nu känner jag mig ganska rik. På väg ut från mässan kom jag ihåg att jag hade min entrebiljett kvar, eftersom jag blev insläppt innan mässan öppnade imorse.
Jag såg mig omkring bland alla människor som stod i kö för att komma in, och valde på ren magkänsla ut en liten oansenlig tant som stod där med en väninna. Och båda blev så lyckliga! Klappade mig på kinden och sa ”Åh så snällt!”
Så tack Ernst Billgren, du hade rätt.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Bokmässan torsdag.
Vilken dag det har varit. Är sprickfärdig av intryck, det känns som när jag har tagit en alltför full näve lingon ur påsen i frysen och tappar en massa ner bland fryskorgarna. Sitter vid mammas köksbord och sorterar signerade böcker, antecknar och kollar bilder. Nästan allt jag hade planerat hann jag med. Plus en alldeles för stor räkmacka högst upp på 23e våningen på Gothia. För mig själv i en fullpackad skybar, vid ett fönsterbord där alla andra hade sällskap, utan att för den skull känna mig ensam.
En bra erfarenhet.
Anne-Marie Skarp gjorde starkt intryck. Påminner om Amelia fast utan glamour. Samma passion och driv. Respekt!
Från hissen upp till räkmackan. Göteborg kan vara så vackert.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Svar på Farmorsfrågan nr 229. Om förebilder.
Frågan om vilka som är mina förebilder har malt i huvudet en vecka nu. Många namn har provats och förkastats, ingen duger riktigt som Förebild.
Men plötsligt idag fick jag svaret av Louise Epstein i P1. Hon hade läst en artikel i DN av Hanna Fahl , om vårt behov av förebilder. Artikeln handlade om skådespelarna och komikerna Will Arnett och Amy Poehler som ska skiljas efter nio år och hur fruktansvärt sorgligt det tydligen är. (Jag är ledsen att jag inte har en aning om vilka de är, men det är offer man får göra när man avstår från TV.)
Däremot är jag glad att jag lyssnade på Louise Epstein idag som vanligt. Jag missar ogärna programmet Epstein och Nordegren i P1.
Hon pratade om att hon kom underfund med vem som är hennes förebild efter att ha läst den där artikeln i DN. Hon sa: ”Det är inte är någon speciell individ, utan en särskild sorts person”.
Nämligen en person som är annorlunda, lite utanför, ofta anses rätt knepig men som inte ändrar sig för att försöka passa in.
Ja! Naturligtvis! Louise Epstein, gud vad jag gillar dig! Jag hoppas du är med i något monterprogram på Bokmässan i år, då ska jag gå dit och bli lite starstruck och ge dig mitt nya fina visitkort med egna bilder på 🙂
Nina Lekander som intervjuas i programmet om sin nya bok ”Hästar, män och andra djur” är ett jättebra exempel på en sån förebild. Liksom Tove Jansson, Birgitta Stenberg, Lena Cronquist, Jan Guillou, Lars G W Persson, Astrid Lindgren, Mia Skäringer, Sven Yrvind, Kim Kimselius m fl m fl. Fler och fler namn trängs och armbågas för att komma med när jag börjar tänka som Louise istället.
Nu måste jag sätta mig och stryka med gula pennan i Mässprogrammet till Bok och Bibliotek som kom som bilaga med GP idag. Över 3000 programpunkter!
Men först, dagens bloggbild. Imorse fick jag för mig att fotografera den lilla hög tabletter som jag sköljer ner med ett glas vatten det första jag gör varje dag.
Den lilla skära tabletten längst fram är den enda receptbelagda. Blodtrycksmedicin. Resten är multimineraler, antioxidanter, D-vitamin, rosenrot, magnesium och fiskolja. Undra på att jag är så frisk! 🙂
Dagens dos
