Om tjugo dagar reser vi ner till båten och fortsätter äventyret på de franska kanalerna. Jag längtar. Fast jag försöker låta bli. Dagarna här hemma är också fyllda av äventyr, fast av annan sort. Jobb och skrivande och ukulele, om man ska sammanfatta det lite slarvigt och inte nämna barn och barnbarn, gammal mamma, hus och trädgård.

Idag har jag fått en massa nyttig information och en ny trevlig bekantskap. En medelhavsseglare som bor året runt i sin båt i Stenungsunds marina. Det är en vacker ketch, dubbelt så stor som vår båt, men ändå med ett djupgående på bara 1.75. För några år sedan sålde han sitt hus och gav sig av med sin sambo. I två år seglade de i Medelhavet, hela vägen runt, och de gick kanalerna både dit och hem. Vi har hittat varandra via Kryssarklubbens Medelhavssida på nätet, en fantastisk plats. Det han inte vet är inte värt att veta, det var inte sista gången jag satt i hans sittbrunn och diskuterade över pilotböcker och sjökort. Nästa gång följer Odd med.

I två dagar har jag snubblat fram och tillbaka över min stresströskel. Igår trodde jag fortfarande inte att vi skulle komma iväg som planerat. Precis allting strulade.

Som vanligt när nerverna utmanas på det sättet blir småsaker till jätteproblem, och idag föll jag i gråt när mitt mobila bankID vägrade fungera.

Och som vanligt är Murphy, han med lagen om alltings jävlighet, i sitt esse under sådana omständigheter. Igår hade jag åtta olika ärenden med bilen, från att köpa säkringar på Kjell & CO till att byta startbatteri hos Hjertmans och hämta ett båtlarm i Myggenäs. (Allt medan Odd installerade nya kylskåpet ombord vilket tog precis hela dagen.) Jag nöjer mig med att nämna tre av alla små och stora missöden som haglade över mig. Det blev ”Medges ej” när jag drog kortet på ICA. Mitt vanliga bankkort saknade täckning när jag försökte med det istället. När jag lyfte ut matkassen från baksätet gick hela botten sönder och alla varor rullade in under bilen.

Alltid lika effektiva och gulliga Josefine på Hjertmans i Stenungsund såg i alla fall till att jag fick med mig rätt saker därifrån. Tack Josefine, vi kommer visserligen att sakna din sakkunskap och hjälpsamhet, men det är tur för vår ekonomi att vi inte kommer att ses på ett tag nu. Det är också tur för vår ekonomi att vi tog in offerter från olika ställen innan vi började rusta båten. Hjertmans var billigast, och vi fick rabatt även på allt som inte fanns med på offerten, vilket var ungefär lika mycket till.

Vi är absolut inte klara. Hälften av allt som står på listan ”Göra färdigt innan avfärd” är nu överflyttat till listan ”Kan göras klart senare”. Till exempel installationer av internet, avgaslarm och båtlarm med mera.

Men imorgon,  på 1a maj, kastar vi loss. Första natthamnen blir Långedrag, en dagsetapp på ca 42 sjömil. Ungefär åtta timmar räknar vi med, inklusive tankning.

Jag blev  alla fall klar med dekorationen av vår ”Fenderbrett”. En rejäl ekplanka,  uppvuxen hos Anders på Ängön, ska skydda båten mot vassa slusskanter och även fungera som landgång när man inte kommer ända intill kanten i grunda kanaler.  Det hänger en på styrbordssidan också.

Äntligen har vi ätit klart för i år.

Den största skillnaden mellan Odd och mig är synen på julmat.

Jag skulle gladeligen kunna slopa den helt och hållet. Han vill helst att skinkan och sillen ska vara till påska.

Men nu är vi snart tillbaka till kesofrukost och salladslunch igen, hallelujah!

Igår ägnades dagen åt brasved. Amalia, Salma och Odd klöv, sågade och staplade ett helt års förråd av ved till Källans braskamin.

Idag har vi varit i båten på varvet i Munkeby och skruvat, dragit kabel och förberett friborden för vaxning. Riktigt mysigt att jobba där ensamma i båthavet av jättelika båtar. Vi hade med oss matsäck och hann massor, vilken skillnad att ha båten inomhus!

Nu har vi spikat datum för sjösättning. 14 april. Två veckor innan starten mot Medelhavet. Arbetslistan innan dess är nästan oändlig. Önskelistan ännu längre…

Men den 1 maj ger vi oss av, även om vi inte är helt klara med allt vi vill installera och fixa. Ska vi vänta tills dess kommer vi aldrig iväg.

Skepp å hoj – den verkliga förutsättningen för rörelsefrihet när man kommer i hamn. Vi har hittat hopfällbara cyklar med remdrift istället för kedjor. Inget som kan rosta eller behöver smörjas. Kvaliten verkar stadig och bra, och trots den måttliga hjulradien går det förvånansvärt fort och är lätt att trampa. Bekväm också, när man tränat lite. Däremot blir det svårt att lasta matkassar, dieseldunkar eller vinkartonger. För att inte tala om hund. Pakethållaren är av miniformat och får bara belastas med 3 kg.

Odd kanske kan konstruera någon sorts liten hopfällbar vagn?

Avresedatum för kanalresan till Medelhavet är bestämd till 1 maj 2014.

Till dess finns ett antal punkter att bocka av:

• Varmvatten ombord
• Plattform och dusch i aktern
• Nytt sittbrunnskapell och bimini (soltak)
• AIS installation, sändare och mottagare
• Smärre ombyggnad i förpiken.
• Nytt kylskåp.
• Installation av utsug toatank
• Längre ankarkätting och uppmärkning av den
• Installation av router för mobilsurf
• Kustskepparexamen och VHF-intyg (jag)
• Utsjöskepparexamen (Odd)
• Kanalintyg (båda)
• Repetitionskurs franska (jag)

Jag har säkert glömt något. Om två veckor är det Öppna varv här på Orust, då kommer listan förmodligen att förlängas.

Efter två dagar i källaren med Odd är i alla fall båtens toalett i perfekt skick, med alla packningar och slangar utbytta och så blänkande ren i alla skrymslen och vinklar att man skulle kunna servera soppa i den. 🙂

Genom att surfa runt lite fick jag också svaret på hur man får en luktfri båttoa: Man spolar med sötvatten, inte med saltvatten, och häller i någon deciliter vinäger med jämna mellanrum. Självklart lägger man använt toapapper i en särskild toahink med plastpåse och lock, och självklart undviker man att bajsa ombord utom i nödfall. Det visste jag förstås redan. Båttoaletter är lika känsliga som motorgräsklippare men betydligt äckligare att få igång igen när de har stannat (dvs blivit förstoppade).