Ledig fredag med Tiny i stan, dvs Göteborg. Stora L längtar efter att gå till gymmet för första gången efter Tinys födelse för fem veckor sedan. Tiny bäddas nymatad och sovande ned i vagnen, och vi bestämmer att träffas om en timme. Stora A, som också har en ledig dag, följer med. Tillsammans baxar vi barnvagen genom snömodd och över isvallar, hela tiden ängsligt kikande upp mot taken efter hotande snöras och farliga istappar.

Vi tar oss till cafe Hängmattan i Majorna, det mysiga och väldigt barnvänliga vegetariska lunchfiket vid Musikens Hus. Så snart barnvagnen rullar över tröskeln vaknar förstås Tiny. Hon får sitta i knät medan vi äter. Hon har sin härliga varma och vackra overall från Lilla Mys på sig. Den köpte jag på nätet innan hon var född, den sys upp speciellt för varje kund och man får välja färg och applikationer själv.

Vilken lycka det är att se mina barns liv som småbarnsföräldrar. Jag förstår förstås att problem och sorger känns lika mycket som när jag själv hade småbarn, att ekonomi och relationer inte är enklare att hantera för mina barn än de var för mig. Men ändå, så mycket samhället har förändrats under dessa 30 år, till fördel för dem som har små barn.

Vet inte vad som gör mig mest lycklig – min glada unge eller mitt fina barnbarn…

Precis hemkommen från första mötet med nya barnbarnet, det är sent och jag känner mig helt utmattad av all sinnesrörelse och kärlek, men måste bara få dela med mig av ett par bilder.

Samtidigt som N och stora L åkte in till BB åkte hennes storasyster A och jag till Lyckans Stenugnsbageri för att vara med om ett bakdygn. Det var min födelsedagspresent till henne. Under 24 timmar – från kl 15.00 på fredag till kl 15.00 på lördag kan två personer få vara med som ”bagerilärlingar” och delta i alla olika moment i brödbaket. Bageriet ligger nära Hunnebostrand och startades för två år sedan av Mena och Lars, två verkliga eldsjälar. Alla ingredienser är ekologiska och ofta närodlade, kunder kommer från när och fjärran (inte minst från Norge) för att handla deras underbara bröd.

Det blev ett minnesvärt bakdygn, som startade med ideliga telefonrapporter från BB mitt i degblandning och knådning… 🙂 Efter en sömnlös natt kändes det faktiskt som en ren befrielse att äntligen få stiga upp klockan 5.30, ge sig ut i kolsvart mörker och – 21C och ta itu med morgonsysslorna i bageriet. Lagom till morgonkaffet kom så det efterlängtade telefonsamtalet från en lycklig men trött L – en liten flicka var född! <3

Tur att jag har fyra barn, en svärdotter och en svärson som alla gillar att baka bröd … det finns goda chanser för mig att få göra om detta!

Vår lille sladdis har blivit vuxen och flyttat till Kalmar. Där har han världens mysigaste lägenhet, nytt liv och nya vänner.  Han säger i telefonen efter julbesöket här, att det är ”gött å komma hem igen”. Och då menar han till Kalmar!

Nej, jag blir faktiskt inte sorgsen alls, jag blir bara så lycklig att han har planterat om sig och trivs! Rötterna har han ju med sig! 🙂

Hans pojkrum på bottenvåningen i vårt hus är ett underbart ljust hörnrum med stora fönster både åt norr och öster, och med bara naturen utanför. Idag kom O. med den fantastiska idén att göra om det till mitt nya arbetsrum!

Så idag har jag sorterat urvuxna kläder, packat gamla årgångar av Rocky i kartonger, burit ut diverse saker som ska köras till tippen. Nu ska rummet målas helt vitt!

Sen ska jag flytta in det fina skrivbordet som är min morfars gesällprov. Mina målargrejor, alla mina bilder och fotoalbum kan äntligen få en egen plats, mina pärmar behöver inte flytta runt längre, mina böcker får egna hyllor, köksbordet kan befrias från mina högar av post, tidningar, räkningar och viktiga papper! 🙂 Och det bästa av allt – store J. blir inte ledsen alls, tvärtom, han erbjuder mig generöst att överta hans suveränt sköna kontorsstol.

Stora A. ringde för att prata lite julplanering. Det visar sig att lilla S (9 år) och lilla A (6 år) väldigt gärna vill komma till Flatön några dagar innan jul, för att få vara för sig själva med mormor och morfar.

”Det är så STORT och MYSIGT hos mormor, det finns liksom så MYCKET!” hade lilla S förklarat. 

Nu kommer jag plötsligt ihåg min egen mormors hus i Skåne. Jag minns massor av rum och mörka korridorer, verandor och branta trappor. Det kalla golvet mot nakna fötter när man måste upp på natten och kissa i pottan. Kalla, stängda finrum med bronsbyster, porslinshundar och röda plyschmöbler. Jag minns morfars stränga kontor med uppstoppade djur, rökpipor i ställ och brunt kandisocker på snöre. Särskilt minns jag lukten i köket på morgonen, av kokkaffe och varm vedspis. Jag minns hönsen som vi fick mata med gula majskorn.

Tänk, nu  är det mitt hus som skapar barnbarns minnen! Men så gammal är väl inte jag??

Önskelistor presenterades också. En  lång och en kort.

Överst på lilla S´s långa lista står det: Ett riktigt målarstaffli.

På lilla A´s lista står det bara: En flygbiljett. (underförstått till Thailand… 🙂 )

Vad har du uppnått nästa år, vid den här tiden?

När vi flyttade till vår lilla ö på 80-talet, upptäckte jag att en del saker skilde sig väldigt mycket från hur det var i stan, där jag vuxit upp. Kalasen till exempel. När man hade barnkalas kom alla mammorna också. Och stannade hela tiden! Det var väldigt svårt att vänja sig vid. Men jag var tvungen.

Lite senare upptäckte jag att barnens tjejkompisar – aldrig killarna! – ofta och gärna använde uttrycket: ”Men Guuuud, va dum jag e!” Det vande jag mig aldrig vid. Jag sa till, med sträng röst, varje gång. Då blev de stackars flickorna ännu mer blyga och osäkra. Jag lärde mig att säga med snäll röst: ”För varje gång du säger att du är dum, måste du säga två gånger högt och tydligt Gud vad jag är smart! ” Det tog bättre skruv.

Jag hör fortfarande de där orden ganska ofta: ”Guuud, va jag e dum!” Alltid från tjejer eller kvinnor. I affären, på gymmet, på festen, på gatan…

Men aldrig i mitt hem, och aldrig på mitt jobb. Där är de förbjudna.

Jag har i alla fall lärt mig massor av mina barn. De fortsätter att lära mig saker hela tiden.

Allt från vilka klädaffärer som är för präktiga till varför det blev krig mellan Eritrea och Etiopien. Eller hur man skaffar en adress i USA på nätet, så man kan handla enkelt på postorder därifrån :-)! Eller att man faktiskt kan skilja sig och ändå vara goda vänner.

Ibland blir det missförstånd. Som när stora L. mailade en video där en flicka promenerar över döda pojkar medan hon sjunger ”vi ska dö tillsammans” eller något liknande. Stora L. tyckte den var underbar, jag trodde hon var i någon sorts kris och blev förtvivlad.

Min egen mamma tror jag att jag har lärt att en mobil är bra att ha. Kanske inte så mycket mer.