11 november

Farmorsfrågan nr 117.

Vilken är din största styrka?

15 september

Svar på Farmorsfrågan nr 105.

Just nu glömmer jag tid och rum, när jag sitter framför datorn och funderar på Farmorsfrågan. Klockan är över 23 och jag har just kommit hem från Göteborg. Jag borde gå direkt i säng. Men bloggen är ren avkoppling och nöje.

Det är likadant med målningen. För att inte tala om fotograferandet. Med kameran eller med mina bilder i datorn kan timmarna rinna iväg helt okontrollerat.

De tillfällen när jag glömmer tid och rum är mina bästa stunder. Timmarna när jag ägnar mig åt en uppgift med hela mitt hjärta, utan att tänka så mycket . Jag undrar om det är så idrottsmän och -kvinnor fungerar? När man fungerar som bäst, liksom på autopilot, då är självkänslan på topp utan att man behöver fundera över den…

När jag tänker på hur vi hade det när barnen var små, inser jag att det fanns alldeles för lite utrymme för mig att glömma tid och rum. Jag hade behövt det för att kunna vara en sån mamma som jag skulle ha velat vara. I brist på egen tid var jag nog ofta en väldigt frånvarande mamma, även när jag var närvarande.

Tur att livet i vissa avseenden går i repris. Farmor/mormor kan unna sig ganska ofta att glömma tid och rum, och därmed leva mer i nuet med barnbarnen.

26 augusti

Farmorsfrågan nr 100!

När är du ditt bästa jag?

29 mars

Farmorsfrågan nr 73.

Är du tillräckligt snäll mot dig själv?

Vilopaus.
15 mars

Farmorsfrågan nr 69.

Hur beskriver du dig själv?

Mamma Mä
28 december

Farmorsfrågan nr 47.

Hur har din personlighet utvecklats sedan du fick barn?

Bara min mamma.
25 november

Förbjudna ord.

När vi flyttade till vår lilla ö på 80-talet, upptäckte jag att en del saker skilde sig väldigt mycket från hur det var i stan, där jag vuxit upp. Kalasen till exempel. När man hade barnkalas kom alla mammorna också. Och stannade hela tiden! Det var väldigt svårt att vänja sig vid. Men jag var tvungen.

Lite senare upptäckte jag att barnens tjejkompisar – aldrig killarna! – ofta och gärna använde uttrycket: ”Men Guuuud, va dum jag e!” Det vande jag mig aldrig vid. Jag sa till, med sträng röst, varje gång. Då blev de stackars flickorna ännu mer blyga och osäkra. Jag lärde mig att säga med snäll röst: ”För varje gång du säger att du är dum, måste du säga två gånger högt och tydligt Gud vad jag är smart! ” Det tog bättre skruv.

Jag hör fortfarande de där orden ganska ofta: ”Guuud, va jag e dum!” Alltid från tjejer eller kvinnor. I affären, på gymmet, på festen, på gatan…

Men aldrig i mitt hem, och aldrig på mitt jobb. Där är de förbjudna.

Kontrabas är lätt.
1 2