The Surfin´ Sixties…
Vågorna kastade sig som rytande monster in över Las Canteras, det har varit gul flagg hela dagen. Surfskolan flyttade sina lektioner till ett mindre utsatt ställe men jag ska erkänna att jag ändå hade hjärtat i halsgropen. Det var MYCKET svårare än första gången jag provade förra veckan.
Även när jag bara stod i vatten till knappt över knäna var det omöjligt att hålla balansen stående när suget ut mot en jättevåg drog igång. En märklig känsla att försöka hålla emot genom att sätta sig på rumpan och ta spjärn med händerna mot sandbotten och den fanns inte, hade förvandlats till en jetström som rusade under handflatorna och kändes lika blank som metallen på en rutschbana.
Vi höll på i två timmar. Två timmar! Det var det roligaste jag gjort på åratal. Sista halvtimmen tänkte jag hela tiden: Bara en gång till, sen orkar jag inte mer.
Imorgon ska vi i alla fall sola på klippstranden hela dan, ta med oss picknick och bara softa. I övermorgon åker vi hem.
Och tidigare idag skrev jag klart följebrevet som ska skickas tillsammans med manuset till förlagen som jag hoppas ska vilja publicera min bok.
Ann Ljungberg ska bara ge mig klartecken först.
Nu måste jag bara orka ta mig från soffan till sängen. Odd sover redan. 🙂
Min egen badpojke mot kvällshimlen! Surfpasset är mellan 16.30 – 18.30, en halvtimme senare är det mörkt.
Jo, det är faktiskt jag! 🙂 Både här ovan och här nedan.
Kommentarer
Great shot Katinka:))
Tuffingar! Ni blir nog aldrig klar för ålderdomshem!! Hälsningar grannen (405).
Ha ha, tack Leila! 🙂 Det beror på vilket ålderdomshem! Och var det ligger. Skulle förvåna mig om det inte dyker upp privata alternativ här på Gran Canaria snart, för såna som vi (och ni) som vill njuta av livet hela vägen.
Vi finns på Gomera om en vecka. Ingen surfning, men väl kvällsdrinkar på torget med gubbarna.
Låter härligt Sten. Caféet på dagen och bodegan på kvällen, det är livet för en äkta kanariegubbe 😉
Underbara bilder! God fortsättning!
Tack detsamma!
Kommenteringen är stängd.