Det är ingen hemlighet att jag har svårt för Stockholm. Det är något med folks ovänlighet som jag inte orkar hålla ifrån mig när jag är där. Den kryper innanför skinnet och jag blir liten och ledsen. Jag är van att få leenden tillbaks, när jag ler mot främmande människor. Jag vet, det FINNS massor av undantag, i lördags till exempel när vi stod och vred och vände på en karta på Söder så kom det fram en vänlig dam och frågade om hon kunde hjälpa oss!  Jag blev så förvånad och glad. Det kändes synd att tacka nej. Vi borde ha hittat på något att fråga henne, så att hon vågar fortsätta att vara så ovanligt vänlig mot främlingar på gatan …

Men så kommer man till Sergels torg och får alla sina fördomar bekräftade. Igen.

Vad har du uppnått nästa år, vid den här tiden?

Hemma igen – väldigt trött! Inte bara av att flänga med X2000 tvärs över landet fram och tillbaka. Utan också av spänningen, alla intryck och allt som hände under Finalen på restaurang Momma.

Juryns motivering till varför Farmorsbloggen vann sin kategori kommer här: 

”En engagerad, positiv farmor som vill bygga broar mellan människor och generationer. En blogg som tar upp olika aspekter på att växa och utvecklas.”

 O:s mingelbilder blev verkligen inget vidare 🙁  Du som är intresserad får titta in på www.dax.se , där kommer det proffsbilder inom kort.

Men EN bild lyckades O riktigt bra med i alla fall. Den får räcka som illustration för kvällen.

Nu ska jag njuta av söndagsfriden framför brasan och ägna mig åt Farmorsfrågan för imorgon.

Pustar ut på hotellet i Stockholm efter en omtumlande kväll. Det känns helt fantastiskt – Farmorsbloggen vann 1-a priset i DAX.se tävlingen om Sveriges bästa blogg 55+ i kategorin personligt! TACK till dig som har röstat på mig! I finalen vägdes antalet röster samman med juryns bedömning. Annika Jankell var proffsig och hjärtevarm konferencier och prisutdelare.
Ikväll kan jag bara lägga ut bilden på prisbuketten. Imorgon kommer fler bilder, när jag kan ladda över bilderna som min O tog med ”riktiga” kameran.

Idag sitter jag på X2000 till Stockholm för att gå på bloggfest ikväll. Jag är ju finalist i Dax.se stora tävling om bästa blogg 55+!  🙂 Vinnarna i de olika kategorierna presenteras först på festen, så det är väldigt spännande… Dessutom undrar jag, som värsta lantisen, om jag kommer att få se några kändisar kanske? Gudrun Schyman och Birger Schlaug är också finalister, i kategorin Politik & Samhälle.

Ska se om jag lyckas blogga och skicka bilder med hjälp av min Iphone. Någon gång ska ju vara den första… 😉

Man kan förstås inte säga A utan att också säga B. 😉 Jag borde ha förstått att många skulle bli nyfikna efter mitt svar i inlägget om Awarden i förrgår. Så här var det:

Jag var 15 eller 16 år, mina föräldrar och minsta syskonet var på Kanarieöarna. Kusin Anders med sin snälla fru Lena var barnvakt hos mig och mina 2 andra småsykon. Nästan föräldrafritt med andra ord.

Min specielle vän och första stora kärlek Styrbjörn drev legendariska Cue Club i Göteborg. (Du kanske såg ”dokumentären” Upp till kamp av Peter Birro i TV? Det gjorde inte jag, stängde av i ilska och besvikelse efter halva första avsnittet.) Styrbjörn hade lyckats boka Cream för en konsert. Eric Clapton, Jack Bruce, Ginger Baker – de var så populära att det blev problem med inkvarteringen. Bandet ville bo ostört, utan skrikande fans utanför hotellet. Styrbjörn frågade mig, och jag lyckades övertala Anders att ta mina småsyskon och flytta hem till sig för en natt.

Hur jag bar mig åt minns jag inte. Förmodligen var det väl Styrbjörn som verkade pålitlig, och som gav garantier att ingen skulle få veta var Cream övernattade. (Och kanske fick Anders gratisbiljetter?:-))

Hur som helst, sent på natten efter konserten smög bilar in på uppfarten till villan i östra Göteborg och stjärnorna levererades av Styrbörn och någon mer. Jag minns hur alla satt i köket mitt i natten medan jag serverade the och berg av Hönökaka med ost och prickig korv. Jag minns också att jag inte vågade låta någon sova i mina föräldrars säng, så Ginger Baker fick vackert bo i bastun.

Jag var klädd i en egenhändigt sydd, hellång, snäv klänning i något möbeltyg. Och mitt långa, ljuslockiga hår var uppsatt i herdinnefrisyr. Säkert var jag väldigt söt. Och bara 16 år.

Men ingen gjorde något mer än kramade mig tacksamt. Och huset var lika välstädat när de hade åkt dagen efter.

Min lillasyster blev förstås väldigt sur när hon kom hem. På spegeln i hennes flickrum stod det med svart skrift som inte gick att tvätta bort: ”Love, Eric Clapton”.

Hon är ännu argare idag. För att hon inte har kvar spegeln…

Drömde du om att hitta kärleken och bilda familj?

Drömde du om att få ett eget hem?

Drömde du om att utbilda dig till ett särskilt yrke, och sedan jobba i det yrket?

Hände det av sig självt att det blev som du drömde?

Nej, såklart inte. Du strävade och stressade och kämpade och misslyckades och försökte igen.

Utan en tanke på att ditt slit handlade om att förverkliga drömmar.

Ibland behöver man titta bakåt för att förstå vilka drömmar man har uppnått. Och för att få syn på vilka drömmar man faktiskt är på väg mot.

Själv är jag på väg mot ett underbart liv 60+ där jag bara vill skapa, älska och upptäcka.

Jag behöver inte åka till Stockholm på lördag! 😉 (obs! på förekommen anledning, skämt!)  Jag har redan fått en Award 🙂 Den kom från Wojtans Blogg igår, och jag var tvungen att fråga henne hur man gör. Såhär är det. Som tack för denna stora ära skall jag svara på 10 frågor om mig själv, och skicka denna Award vidare till 3 bloggare. Lite kedjebrevsvarning tycker jag allt, men snäll som jag är…

Jag väljer att skicka denna Award vidare till Malin på GMLT för att hon är en riktig hjältinna.  Till Sören på Sören Olssons Blogg för att trakassera honom. Samt till Galskap för att det är en otroligt rolig norsk blogg som jag älskar.

Svar på 10 frågor om mig själv. 1. Jag har två gånger i livet gått ner mer än 20 kg i vikt. 2. Den första boken jag läste var Robinson Crusoe där det stod ehuru 20 ggr på varje sida. 3. Jag älskar ostron. 4. Jag kan spela fiol. 5. Jag kan spela piano. 6. Jag kan spela dragspel. 7. Jag hatar maskerader. 8. Jag hatar allsång på fester. 9. Eric Clapton har sovit i mitt hus. 10. Ginger Baker har sovit i mina föräldrars bastu.

Hur förverkligar du dina drömmar just nu?

När vi flyttade till vår lilla ö på 80-talet, upptäckte jag att en del saker skilde sig väldigt mycket från hur det var i stan, där jag vuxit upp. Kalasen till exempel. När man hade barnkalas kom alla mammorna också. Och stannade hela tiden! Det var väldigt svårt att vänja sig vid. Men jag var tvungen.

Lite senare upptäckte jag att barnens tjejkompisar – aldrig killarna! – ofta och gärna använde uttrycket: ”Men Guuuud, va dum jag e!” Det vande jag mig aldrig vid. Jag sa till, med sträng röst, varje gång. Då blev de stackars flickorna ännu mer blyga och osäkra. Jag lärde mig att säga med snäll röst: ”För varje gång du säger att du är dum, måste du säga två gånger högt och tydligt Gud vad jag är smart! ” Det tog bättre skruv.

Jag hör fortfarande de där orden ganska ofta: ”Guuud, va jag e dum!” Alltid från tjejer eller kvinnor. I affären, på gymmet, på festen, på gatan…

Men aldrig i mitt hem, och aldrig på mitt jobb. Där är de förbjudna.