Min pappa lever inte längre. Om han hade gjort det hade han varit 105 år gammal.

Men det går fortfarande nästan inte en dag utan att jag tänker på honom. Saknar honom.

Det är så sorgligt att han inte får träffa sina barnbarnsbarn, som min mamma får. Tänk så stolt han skulle vara.

Min pappa var en enastående person, jag är säker på att jag hade beundrat honom även om han inte varit min pappa.

Han var en spridare, han spred kärlek och omtanke och glädje och presenter omkring sig, alla som kände honom älskade honom och han hade skänkt bort sin sista rökta makrill också om inte mamma hade funnits där och hindrat honom.

Idag på Fars Dag brinner det ett ljus för honom på kyrkogården i Fiskebäckskil. Men det brinner alltid en låga i mitt hjärta för min pappa.

Forskare i Tyskland har spelat in joller, gråt och skrik från 60 nyfödda barn, tre till fem dagar gamla. Hälften av dem hade franska föräldrar, andra hälften hade tyska föräldrar.

När man lyssnade på inspelningarna, kunde man tydligt höra skillnad! De franska barnen skrek med en stigande tonhöjd, medan de tyska barnen skrek med en fallande tonhöjd.

Bebisarna härmade språket de hört i mammas mage! Sedan tidigare vet man att barn kommer ihåg tal och musik som de har hört under den senare delen av graviditeten. Men man visste inte att barnen också kan härma vad de hör.

Detta bevisar enligt forskarna, att barnens språkutveckling beror mest på fysiska förutsättningar. Alltså hur stämband och annat utvecklas. En bebis kan inte uttala vokaler förrän vid ca  3 månader.

Detta  bevisar också att spädbarnets skrik och joller inte är universellt, dvs lika över hela världen. Det är istället början till barnets språkutveckling. Bebisen härmar helt enkelt mammas språkmelodi för att fånga hennes uppmärksamhet.

Visst är det fantastiskt ? :-). Undrar om man kan höra skillnad på svenska och norska bebisar?

Källa: TT-AFP 7/11