Det har varit en helt fantastisk helg. Men tröttsam. Man blir väldigt trött av att koncentrera sig så intensivt i två hela dagar på att lära sig något nytt. Efter den gemensamma genomgången var jag helt nöjd, nu kunde det inte bli bättre.

DÅ sa Ewa: ”När vi träffas nästa gång för repetition ska vi ha tema barnporträtt.” Yippeee! Jag som har så många underbara barnmodeller!

Idag har jag njutit oavbrutet hela dagen. Jag är på målarkurs hos konstnären Eva Ewers. Vi är 7 damer som samsas i hennes stora atelje i Bleket på Tjörn. Temat för kursen är undermålningsteknik, vi målar i olja i många tunna skikt.

Vilken otrolig lyx att få disponera Evas kunnande och hela hennes atelje med allt material i 2 hela dagar! Det är 30 år sedan jag senast målade med oljefärger, och då målade jag fiskebåtar i solnedgång efter ett vykort…

Jag körde hem som i ett rus. Det här vill jag fortsätta med! Inte bara imorgon utan hela livet.

Tro det eller ej, men min man och jag har varit gifta i 33 år. Han var mitt andra försök.

Jag har sedan dess läst alla böcker som finns om hur man håller kärleken levande. Eller nästan alla.  

Det är nyttigt att läsa sådana böcker, jag rekommenderar dig att göra det. Kärleken är inte alltid så tålig och mild, den uthärdar inte allt, den förlåter verkligen inte allt. Den söker sitt.

Jag hittade många goda råd och recept. Att inte tro att man kan vara allt för varandra är kanske det viktigaste. Sen kommer att vara intresserad och uppmärksam, och lyssna noga på varann. Sen kommer att göra mycket tillsammans, så att man inte växer isär.

Det låter ju inte särskilt romantiskt. Men jag tror vi klarar några år till.

Vad gör du för att underhålla kärleken?

Kändes det lite fånigt och rentav ganska flummigt att skriva en lista på 5 saker som du är tacksam för?

Jag skriver numera tacksamhetsdagbok varje kväll. Så här skrev jag igår:

* Tack för att resan gick så bra och vi kom lyckligt hem. * Tack för att jag känner mig lugn och smal. * Tack för att huset är städat. * Tack för att vi har pengar så vi klarar oss. * Tack för att jag hittade den fina tebutiken i Malmö.

Det handlar varken om moral eller allmän präktighet.  Det är mycket mer egoistiskt än så. Det handlar om att återkalla den där underbara känslan. Känslan när vi äntligen, efter 120 mil på vintervägar, körde upp på den trygga gårdsplanen hemma. Känslan när jag såg mig i spegeln inför det viktiga mötet och kände mig fin. Känslan när jag öppnade dörren hemma och det doftade friskt och nystädat. Känslan när jag kunde ta fram plånboken och njuta av att ha råd. Känslan när jag kom in i den fantastiska thebutiken och hittade mitt älsklingsthe.

Min tacksamhetsdagbok hjälper mig att komma ihåg att känna efter. De där känslorna gör så gott när de dyker upp. De är som choklad för själen. De är nyttiga för mitt psyke. Men de försvinner väldigt fort. Om jag tänker efter, och skriver upp dem, kan jag njuta av dem igen och igen.

Tips: Googla på tacksamhetsdagbok, och du blir förvånad…;-)

På väg till Malmö tittar jag in till mamma för en pratstund, så att hon får se bilder på nya barnbarnsbarnet och hälsa på Sigge. Mamma är pigg och glad, klarar sig själv i sitt lilla radhus. Snart fyller hon 92. Hon har nu 13 barnbarn och 4 barnbarnsbarn.
Detta blir mitt första inlägg från min ajfån. I en skakig.bil på skånska småvägar. (min man kör) Hoppas det funkar!

Vilka fem saker kan du vara tacksam för idag?

(Du som har en Iphone kan skaffa Appen Gratitude och bygga upp en underbar tacksamhetskalender – rekommenderas varmt!)

Idag har varit en dag av funderingar, fixande med mitt nya arbetsrum och så en lång härlig skidtur med man och hund.

Tacksamhet är ett ord som dyker upp allt oftare i mitt huvud numera. Tacksamhet över allt jag har; en fin familj, ett arbete jag älskar och ett hem på världens vackraste plats. Det är så lite som skiljer högsta lycka från djupaste olycka. Det som drabbade den här familjen för knappt en vecka sedan, när deras son blev dödad av tåget, är svårt att sluta tänka på. Pappan i familjen skriver en blogg som jag helt enkelt måste läsa varje dag, medan jag tänker: Hur är detta möjligt att klara av…? Hur överlever man?

Inte för att något av mina barn varit  nära att dödas av ett tåg, men den där rädslan att något kan hända har förföljt mig ända sedan jag blev mamma första gången. Jag har bemästrat och tvingat undan rädslan, för annars är jag rädd att tappa kontrollen över min oro. Vårt fjärde barn höll på att inte bli av, för jag var så rädd att bli ännu mer sårbar än jag redan var med tre friska, fina barn. Hur skulle jag våga lita på turen att ett fjärde barn skulle födas friskt och överleva barndomen?

Idag vet jag att man inte kan köpslå med livet, det finns inga garantier och ingen rättvisa. Imorgon kan mitt livsmått vara fullt. Eller något av mina barns. Jag får ingen chans att säga: ”vänta, jag ska bara…” Min älskade pappa hade så rätt, när han lärde mig att man ska aldrig låta solen gå ner över sin vrede. Och aldrig vänta med att tala om för dom man älskar, att man gör det.

Den här listan hittade jag hos Josefine på Prinsessans Dagbok. Jag ändrade bara lite i ordningen eftersom jag har en förkärlek för Läkare utan gränser. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Ha inte dåligt samvete för fredagsmys och lördagsgodis, det hjälper inte ett dugg. Men ring ett samtal också, så blir din kväll ännu bättre!

Läkare utan gränser
Sms:a LIV till 72 990 (50 kr)
PG 900603-2 eller BG 900-60 32. Märk talongen ”Akutinsatser”.

Plan Sverige
Plusgiro 90 07 31-1
Bankgiro 900-7311. Ange ”Haiti” på betalningen.

Röda korset
För att skänka 50 kronor- sms:a ”AKUT NU” till 72900
Skänk valfritt belopp till plusgiro 900 800-4. Skriv ”Haiti” på inbetalningstalongen. Du kan också på in på Röda Korsets hemsida,www.redcross.se, och skänka pengar.

FN-förbundet
Konto 90 00 79-5. Märk talongen ”Haiti”.

Hoppets Stjärna
Plusgiro 90 02 53-6
För att skänka 200 kronor – sms:a ”Haiti” till 729 30

Rädda barnen
Via sms: skicka 10KATASTROF (10 kr) till 72950 alternativt KATASTROF (50 kr) till 72950 Via plus/bankgiro: 902003-3

Svenska Kyrkan
Plusgironummer: 90 01 22-3
Bankgironummer: 900-1223
Märk gåvan ”Haiti”

SOS Barnbyar
För att skänka 50 kronor sms:a SOSHAITI till 72930
Det går också att skänka valfritt belopp via hemsidan www.sos-barnbyar.se

Unicef
SMS: Ge 50 kr – SMSa haiti till 72900
Plusgironummer: 902001-7
Bankgironummer: 902-0017
Märk talongen med Haiti
Eller skänk valfritt belopp via hemsidanwww.unicef.se

Läkarmissionen
Skänk valfritt belopp via hemsidanwww.lakarmissionen.se
Sms:a Haiti50 till 72930. Du skänker 50 kronor till Haiti.

Stiftelsen Sveriges Lions Hjälpfond
Skänk valfritt belopp på konto: 90 1948-0
Mera information finns på www.lions.se

Den här gången blev pitabröden helt perfekta. Jättegoda, sega och hållfasta så att fyllningen inte läcker ut.

Så här gjorde jag:

1. Torsdag morgon: 4 dl flytande vetesurdeg blandades med 1 dl ekologiskt vetemjöl och 1 dl vatten i en bunke  som täcktes med lock och fick stå i rumstemperatur över natten.

2. Fredag morgon: Degen som nu var i full gång med små och stora bubblor, blandades med ytterligare vetemjöl, ca 2 dl och 1 dl vatten. Bunken fick stå framme övertäckt, i rumstemperatur i ca 6 timmar. (Sedan ringde jag från Göteborg och bad Odd bära ner bunken i vår kalla matkällare.)

3. Fredag kväll när jag kom hem från Göteborg, tog jag upp den kalla men pösiga degen och blandade i: 1 dl vatten, 1,5 tsk salt, 1 msk rörsocker, 1 msk olivolja. Därefter mer vetemjöl, tills degen inte längre kändes kletig men fortfarande var lös. Jag hällde ut den lösa degen på mjölat bakbord och knådade ganska snabbt ihop en deg, med så litet mjöl som möjligt, så att degen fortfarande nästan klibbade vid händerna.

4. Jag delade degen i åtta bullar, och kavlade varje bulle till en halv centimeter tjock diskus. Dessa staplade jag på varandra med mjölade handdukar emellan, som en pannkakstårta. Sedan var klockan så mycket att alltihop åkte ner i källaren igen, över natten.. 🙂

5. Lördag morgon värmdes ugnen, med bakstenen på plats, till 275 C. Sen packade jag försiktigt upp ”pannkakorna”, en i taget, och gräddade dem, fortfarande iskalla, i ugnen i 5 minuter. Det tredje brödet blev allra bäst, det liknade en liten rugbyboll!

Omvägen ner i källaren var förstås helt onödig om jag hade varit hemma, då hade allt blivit klart redan fredag kväll!