Om dygnet hade en timma till på kvällen skulle jag nog sitta här framför kaminen och blogga, som nu. Jag är för trött för att orka göra något annat. Fast jag borde ordna upp lite i köket för min själsfrid. Eller följa med O på hundpromenad.

Men jag skulle hellre vilja ha en timme extra på morgonen. Då skulle jag plocka undan i köket och göra allting riktigt fint och välordnat inför dagen. Rent på diskbänken och inga högar av räkningar och post på köksbordet. Sen skulle jag göra en att-göra-lista för dagen, medan tevattnet kokade. Dagen skulle ligga framför mig hel och ren, full av löften.

Om jag bara gick och la mig NU GENAST skulle jag kunna gå upp lite tidigare imorgon och få den där extra timmen alldeles gratis… Men just imorgon känns hela dagen som en bonus, för då ska jag vara mormor på heltid! 🙂

Vad skulle du göra om du fick en timme till varje dag?

Lille L har hittills fått mest uppmärksamhet av barnbarnen, eftersom han är minst. Han blir ju gullad med av både oss vuxna och av kusinerna som älskat att släpa, kånka och busa med honom så länge han funnits.

Sedan i lördags har han fått konkurrens. Omöjlig konkurrens. Han tog det väldigt bra, hoppade först omkring i sängen tillsammans med lilla S och lilla A medan nyblivna mamman försökte amma i hela havet stormar. Han sökte sedan tröst hos farbröderna i köket och kom slutligen på knepet att göra som alla andra, nämligen fotografera bebisen.

Tänk så många val man gör, hela tiden, oftast utan att närmare tänka efter. Men när jag verkligen gör det, tänker efter alltså, inser jag att det där bananskalet inte bestämde. Jag valde att halka på det. Igen och igen.

Jag valde en spännande man när jag var riktigt ung. Det gav mig massor av erfarenhet som jag är oerhört tacksam för idag. Jag valde att lämna honom. Det var också ett bra val.

Sen valde jag en man som gjorde det nödvändigt (möjligt?) att sluta röka, flytta till landet och byta jobb. Jag valde det också.

Det allra bästa valet har alltid varit att lyssna till mitt hjärta.

Vilket är det bästa val du gjort?

Precis hemkommen från första mötet med nya barnbarnet, det är sent och jag känner mig helt utmattad av all sinnesrörelse och kärlek, men måste bara få dela med mig av ett par bilder.

Samtidigt som N och stora L åkte in till BB åkte hennes storasyster A och jag till Lyckans Stenugnsbageri för att vara med om ett bakdygn. Det var min födelsedagspresent till henne. Under 24 timmar – från kl 15.00 på fredag till kl 15.00 på lördag kan två personer få vara med som ”bagerilärlingar” och delta i alla olika moment i brödbaket. Bageriet ligger nära Hunnebostrand och startades för två år sedan av Mena och Lars, två verkliga eldsjälar. Alla ingredienser är ekologiska och ofta närodlade, kunder kommer från när och fjärran (inte minst från Norge) för att handla deras underbara bröd.

Det blev ett minnesvärt bakdygn, som startade med ideliga telefonrapporter från BB mitt i degblandning och knådning… 🙂 Efter en sömnlös natt kändes det faktiskt som en ren befrielse att äntligen få stiga upp klockan 5.30, ge sig ut i kolsvart mörker och – 21C och ta itu med morgonsysslorna i bageriet. Lagom till morgonkaffet kom så det efterlängtade telefonsamtalet från en lycklig men trött L – en liten flicka var född! <3

Tur att jag har fyra barn, en svärdotter och en svärson som alla gillar att baka bröd … det finns goda chanser för mig att få göra om detta!

I morse blev jag mormor för 3e gången! Stora L blev mamma till en liten flicka. Allt gick bra, men hela dagen har jag känt mig helt slut, fast det inte är jag som har fött. Så hemskt tråkigt att inte få åka till BB och hälsa på, fast jag förstår besöksförbudet med alla smittor i luften.

Ikväll bläddrade jag i fotoalbumet från när L + L föddes för 31 år sedan. På den tiden blev man inlagd när man väntade tvillingar och jag hade legat på sjukhus i 8 veckor när barnen föddes. Med en liten 7-åring hemma som längtade efter mamma! Tvillingarna vägde 3,6 och 3,4 kg, inte så konstigt eftersom jag gick tiden ut med dem. Det är dagens nyblivna mamma som ligger innerst på bilden.

Nu kommer jag plötsligt på att jag glömde fråga både om vikt och längd när L ringde från BB! Men jag vet i alla fall att Shiloh är hebreiska och betyder ungefär ”rofylld”. (Kan det vara besläktat med mitt mellannamn Kjelu?)

Åh vad jag älskar att blogga! 🙂 Det ger så många roliga, härliga, inspirerande kontakter. Till exempel signaturen M som kommenterade på mitt inlägg i förrgår. När jag kikade in på hennes blogg ledde det vidare till Inspiratör Ulrika Gabriels utmaning Rensa i röran 2010! En utmaning som passar mig precis, och som jag genast anmälde mig till!

Idén är att rensa i röran genom att ta en liten röra i taget. Dela upp den stora, jättelika röran som stjäl så mycket energi, i små, hanterbara delprojekt. Och sedan ta sig an ett i taget, kanske varje vecka, det bestämmer man själv.

Mitt första delprojekt blir nattduksbordet. Min svärmors underbart vackra skrivbord som står tätt intill min säng. Alltid överbelamrat, alltid ett dåligt samvete, ja ni ser ju själva. Hur klokt är det egentligen att vakna med detta framför ögonen? Eller att somna, för den delen?

Därefter kommer: Badrumsskåpet. Mina garderober. Medicinskåpet. Städskåpet. Garderoben i farstun. Mitt toalettbord i badrummet. Mina pärmar med räkningar och andra papper. Mina fotosaker. Mina målargrejor. Röran i källartrappan. Jag har utan vidare att göra hela våren!

Den här frågan skulle egentligen ha varit formulerad lite annorlunda. Det är dumt att hänga upp sig på att någonting bra måste bli dubbelt så bra. Jag väljer att strunta i det när jag nu försöker svara själv. 😉

Det är mycket roligare, och oftast enklare, att förbättra något som redan är bra, jämfört med att försöka rätta till någonting som är dåligt. Inom industrin finns ett välkänt begrepp – Kaizen. Det betyder helt enkelt ”god förändring” på japanska. På 80-talet blev de japanska industriarbetarna så duktiga på att komma på små, gradvisa förbättringar, att Kaizen sågs som förklaringen till Japans fantastiska ekonomiska utveckling.

Nu ska jag tänka Kaizen när det gäller min hälsa. Hur kan jag förbättra den ännu lite till? Kan jag göra mer än att motionera och äta nyttigt? Jo, jag kan faktiskt ägna mig lite mer åt mina tänder. Köpa det där fluortuggummit och börja skölja med fluor, som tandläkaren har sagt till mig.  

Hur kan Kaizen hjälpa mig att öka kärleken mellan min man och mig lite till? Det är lätt. Alla som har varit gifta ett tag vet att man blir lat med tiden. Det går alltid att lyssna bättre, beröra oftare, överraska, skratta mer med varandra.

En som redan är perfekt är däremot Elin, min bloggkollega på Allt för Föräldrar. Hon skriver bloggen Ett hus till oss, om sin familj och huset de håller på att bygga. Hon är helt fantastisk på att fotografera och på att bildbehandla i Photoshop! Se bara på den här retuschen hon gjorde på mig, osminkad, okammad och allmänt ofräsch. Gå in på hennes blogg, du har chansen att få en egen total make over om du har tur! 🙂