Vad kan du ändra så att det blir dubbelt så bra?

Vår lille sladdis har blivit vuxen och flyttat till Kalmar. Där har han världens mysigaste lägenhet, nytt liv och nya vänner.  Han säger i telefonen efter julbesöket här, att det är ”gött å komma hem igen”. Och då menar han till Kalmar!

Nej, jag blir faktiskt inte sorgsen alls, jag blir bara så lycklig att han har planterat om sig och trivs! Rötterna har han ju med sig! 🙂

Hans pojkrum på bottenvåningen i vårt hus är ett underbart ljust hörnrum med stora fönster både åt norr och öster, och med bara naturen utanför. Idag kom O. med den fantastiska idén att göra om det till mitt nya arbetsrum!

Så idag har jag sorterat urvuxna kläder, packat gamla årgångar av Rocky i kartonger, burit ut diverse saker som ska köras till tippen. Nu ska rummet målas helt vitt!

Sen ska jag flytta in det fina skrivbordet som är min morfars gesällprov. Mina målargrejor, alla mina bilder och fotoalbum kan äntligen få en egen plats, mina pärmar behöver inte flytta runt längre, mina böcker får egna hyllor, köksbordet kan befrias från mina högar av post, tidningar, räkningar och viktiga papper! 🙂 Och det bästa av allt – store J. blir inte ledsen alls, tvärtom, han erbjuder mig generöst att överta hans suveränt sköna kontorsstol.

Det finns en spalt i Göteborgs Posten som jag alltid läser. Teknik och Trender heter den och skrivs av en kvinna som heter Eva Wieselgren. Hon skriver lättbegripligt om det allra senaste i it-världen som berör vanliga människor och hon har en läsvärd blogg i GP också. Det är förresten genom hennes blogg jag hittade Lilla Gumman, Sveriges första tekniksite av och för tjejer. En jättebra sida som jag verkligen rekommenderar!

Hur som helst, häromdagen läste jag i GP om en ny applikation till Iphone som jag genaste skaffade, och som får bli mitt svar på fråga nr 49. Appen heter Gratitude. Den går ut på att man varje dag skriver in 5 saker som man är tacksam för. Superenkelt, fin layout och väldigt kul med ”Tacksamhetsjournalen” som snabbt växer.

Tacksamhet är en viktig känsla som det är lätt att slarva bort. Om man glömmer bort att vara tacksam för det som är bra, är det lätt att ens fokus hamnar på det som är mindre bra i livet. Och då finns risken att man hamnar i en negativ spiral, med negativa tankar och känslor. Det här med tacksamhet pratar jag ofta med min coach Eva om, och Mia Törnblom skriver också om det i alla sina böcker. Rådet att varje dag skriva ner 5 saker man är tacksam har jag länge velat följa. Nu gör jag det! 🙂

Hur startar du ett gott nytt år?

Tror du att man kan påverka sig själv genom att tyst upprepa någonting inombords? Även om det man säger inte alls stämmer med verkligheten? Kan det hjälpa en fet person att bli smal, om hon eller han tyst och envist upprepar för sig själv: ”Jag är smal, jag är snygg, jag gillar min kropp”.

Kanske tycker du att detta är rent flum.

Men vad anser du då om att någon hela tiden säger till sig själv: ”Jag är dum och ful, alla tittar på mig och tycker jag är tjock.” Tror du inte att det påverkar heller? Jo, såklart. Det kallas för en Affirmation.

Negativa affirmationer använder vi oss av hela tiden, automatiskt, av någon anledning. Särskilt kvinnor tror jag.

Positiva affirmationer behöver vi träna oss på. Lika viktigt som att gå på på gym! Jag vill gärna tipsa om en väldigt bra mental tränare, vars CD-skivor jag lyssnar på flera gånger i veckan.  Han heter Mikael Widerdal www.allinmind.com. Prenumerera på hans nyhetsbrev, så får du gratis övningar att ladda ner!

Det här skriver Mikael på sin hemsida om hur man skapar en affirmation som fungerar:

• Regel 1 – uttryck det du önskar kort och kärnfullt. Helst bara några få ord och gärna så det rimmar eller känns rytmiskt. Då tas det upp lättast av hjärnan.
• Regel 2 – uttryck det i positiv form. Hjärnan har svårt för negationer och tvingande ord så undvik ord som ”inte”, ”måste” osv.
• Regel 3 – Uttryck helst det du önskar i presens dvs som om det du önskar redan hade uppnåtts.

Min egen favoritaffirmation som jag nynnar på under promenader nu i dessa förkylningstider är: ”Frisk och stark i livets park”.

Usch så jobbigt, sedan nyårsafton och alla strömavbrott har vår server tillfälligt gett upp! 🙁  Det betyder som tur är inte att alla mina mail försvinner, men de blir liggande på huvudservern i Stenungsund, där jag inte kommer åt dem. Jag kan alltså inte svara dig som kommenterar direkt, vilket jag alltid brukar göra. Men jag lovar att beta av alla mail så fort jag hinner på måndag, när min mailsupport kommer tillbaka efter jullovet!

Det är två och ett halvt år sedan sist. En mycket matt och trött, men lycklig röst i telefonen, och ett svagt gnyende i bakgrunden. Det gick bra. Bebin mår bra, och mamman mår bra.

Den gången hade jag själv skjutsat föräldrarna till BB, och kramat om innan de försvann innanför sjukhusporten. Sen blev det en djävulsk, tyst väntan i 36 timmar som jag helst inte vill uppleva igen. Till sist ringde jag förlossningen, helt förtvivlad av oro, och kopplades till en underbar barnmorska som sa: ”Vänta lite, jag ska lämna över telefonen…” och så fick jag äntligen höra att allt nyss hade slutat lyckligt, även om det varit väldigt besvärligt och utdraget.

Jag vet inte vad jag vill just nu. Att hon ska ringa redan när de åker in till BB, eller att hon ska vänta tills bebisen är född. Jag kan ju inget göra! Helst skulle jag ju vilja vara med hela tiden, det är bara att erkänna! Komma med svala fuktiga handdukar, hålla handen, peppa… Pappan kunde säkert också behöva stöttas, det är första gången för honom också.

Men jag vet förstås att det är helt omöjligt. Vi kommer inte ens att få hälsa på efteråt, inga besök tillåts pga smittorisken just nu. Det går svininfluensa, RS-virus, vanlig influensa och vinterkräksjuka. Inte ens syskon släpps in.

Jo, nu har jag bestämt mig,  jag vill absolut veta när de åker in, det vill jag! Hur olidligt det än kommer att bli att sitta här, tio mil bort, med armarna i kors…

Vilken Nyårsafton det blev! 14 minusgrader, helt vindstilla, fullmåne. Bara O. och jag, två humrar från Niklas och en liten flaska champagne. Strömmen gick 3 gånger så hummern fick kokas på vedspisen. Tolvslaget på bryggan. Allting gnistrade och glimmade av månskenets reflexer i rimfrosten och snön, det såg ut som inbyggda små spotlights i havsisen. Det var magiskt, som i en Disneyfilm!

Vad var det bästa som hände förra året?

Sladdisen stora J startar lycklig sitt vuxenliv med högskolestudier, eget boende och nya kompisar. Lyckad knäoperation i april. Lyckade affärsresor till Paris och Bergen i maj. Oförglömlig Gotlandsvecka med O.  i juni, med cykling, övernattning och ringmärkning av fågelungar på Stora Karlsö.  Besked om att nytt barnbarn är på gång! 🙂 Jag börjar blogga i juli. Canadaresa i september. Företaget växer så det knakar; bästa, värsta och roligaste året någonsin. En skilsmässa i familjen löser sig på bästa sätt. Det som inte kunde hända mig, det händer – jag brakar in i väggen med blodtrycket före. Livet tvärnitar, till all lycka i tid. Underbar julafton firas med hela familjen (18 personer) och pigg gamlamormor. På nyårsafton är jag 12 kg lättare än innan kraschen. Starkare och lugnare än på många, många år.

Varför har jag aldrig gjort sådana här summeringar förut? Tänk, jag kunde ha haft 40 stycken om jag hade börjat när jag var 19. Vilken perfekt dagbok det hade varit både för barnen och mig! 

När vi hade filosoferat klart om året som varit, ägnade vi oss åt att planera framtiden. Jag fyller 60 i år. Stort kalas? Nix! Vi reser till Borneo och vandrar i djungeln istället! 🙂