Vad behöver du för att vara lycklig?

Lille L har en pappa som är datasnille. Jo, det är sant, jag säger inte så bara för att jag är hans mamma. När LifeStone en dag stod still och vår ordinarie datasupport gjort vad de kunde återstod bara att ringa store L.

Men eftersom det var hans tur att ta hand om lille L, och det var mitt i veckan, uppstod barnvaktsproblem. Vilken tur för mig!  🙂 Jag fick plötsligt två hela dagar tillsammans med världens gulligaste 3-åring! Vi läste Agaton Öman (han kan redan flera bokstäver!), hämtade skrindan och en massa sandleksaker i sommarhuset, lekte med lego, lekte med Sigge, plockade påskliljor, rullade köttbullar, lekte med lego, bakade bröd, rensade ogräs, städade lekstugan, spelade piano, sov middag, lekte med lego… Aldrig har väl 2 dagar gått så fort i ett så lugnt och trivsamt tempo.

Och alla paketen som tornat upp sig på LifeStone kom iväg till slut tack vare store L. Avgjutningar av små bebisars händer och fötter för nästan en halv miljon! Det var nog den trevligaste katastrof jag varit med om hittills. 🙂

När vi var unga och hade det ganska knapert och tre småbarn gjorde vi en fantastisk resa till England. Vi hade sparat ihop 10 000:- på att odla och sälja jordgubbar under sommaren. Så vi satte oss i vår skraltiga Amazon kombi och tog båten till England. Där tog vi oss tvärs över till Cheddar och sedan längs kustén söderut. Vi bodde vi på B&B, målet var att komma så långt söderut att barnen skulle få se riktiga palmer. Jag minns fortfarande när vi kom till Lynmouth en sen kväll, och det första vi såg var palmerna på strandpromenaden.

Nu är min dröm att kunna ta med hela familjen på en resa. Jag vet inte riktigt vart, kanske Grekland. Eller kanske hittar vi det perfekta remålet för hela klanen nu när vi snart reser på cykelsemester till Toscana, min O och jag. Jag ska nämligen snart fylla 60, och tänker resa bort istället för att ha något stort kalas.

Tänk att kunna bjuda alla barn med familjer på en solresa. Vi skulle bli 13 personer. Jag har sådan tur så att alla barn och respektive trivs i varandras sällskap, jag är säker på att det skulle bli en underbar vecka. Sedär, nu har jag skrivit ner min dröm. Nu har den redan förvandlats till en plan!

Nu har Fråga Svärmor startat på Allt för Föräldrars hemsida! Jag var precis inne på sidan och tittade, och såg att ännu har inga frågor kommit in. Tänk om ingen frågar något?! 🙁 

Krönikan om svärmorsrollen som jag skrev var däremot borttagen från förstasidan. Om du vill läsa I huvudet på din älskades mamma, så hittar du texten här.

Vad drömmer du om att kunna göra?

Hemma igen efter en fullmatad helg. Det kommer att ta hela veckan att redigera alla fantastiska bilder jag har tagit. Detta är den allra sista, motivet fanns där plötsligt just när båten skulle gå.

Jag befinner mig på Käringön. Det är en liten tätt bebyggd ö i yttersta havsbandet. Detta är västkustens Fårö, många av de gamla vackra och välbehållna fiskarhusen ägs av kända politiker, kulturprofiler och förmögna företagsledare som bor här några korta hektiska sommarveckor. Så här års är det tyst, fridfullt, sagolikt vackert och fantasieggande. Bara enstaka människor som är upptagna med husunderhåll. De välskötta men urgamla sjöbodarna balanserar på rangliga stenpelare, man kan ostört gå på nyfiken promenad mellan de tomma husen på smala vindlande stigar.
Jag har fotograferat hela dan med min Nikon. I morgon bitti ska jag gå upp riktigt tidigt och fånga Måseskär i morgonsolen. Idag får ni hålla tillgodo med Iphonebilder.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Att ha många vänner har lika hög status som att vara rik, snygg och smal. Många vänner betyder att man är populär, och vem vill inte vara det? Dessutom betyder det att risken för att behöva vara ensam minskar. Ingen vill vara ofrivilligt ensam, det finns nästan inget som är skamligare. 

Jag tycker det är mycket svårt att bli vän med någon. Att bli bekant är lätt, jag har inga problem att snabbt bli förtjust i en ny bekantskap och kan ha väldigt trevligt tillsammans med honom/henne. Men riktig vänskap är något helt annat.  Det kräver engagemang, tid. Jag tror att jag helt enkelt är för lat. Det är så mycket annat just nu. Min man, min gamla mamma, mina barn och barnbarn, nya dataprogram jag vill lära mig, kameran, trädgården.

Egentligen trivs jag väldigt bra med mitt eremitliv, med två väninnor som jag kan ringa då och då utan att det gör så mycket om det går flera veckor emellan.

Om det bara  inte vore för vänskapshetsen i tidningar som Amelia och M-Magasin, som jag då och då läser. Där finns ofta artiklar om underbara väninnegäng som reser tillsammans, umgås och lagar mat. En gång läste jag om tre väninnor som köpte ett stort hus tillsammans där de bodde i varsin lägenhet. De var som systrar stod det, vänskapen var lika viktig eller viktigare än deras äkta män.

Jag har också läst artiklar om att kvinnor med många väninnor lever längre. Ibland gör detta mig bekymrad, jag vill verkligen inte vakna upp i 80-årsåldern och vara en enstöring. Jag borde anstränga mig mer på den här fronten, investera tid och kraft i fler vänner. Vara lite mer social.

Men sen ser jag på min 91-åriga mamma. Alla hennes 7 syskon är döda, alla hennes gamla vänner är döda. Hon passar katten åt en granne, delar dagstidning och Året Runt med en annan, lagar chokladgodis åt hemtjänsten, bjuder grannbarnen på hembakade kakor. Hon pratar ofta om vilka underbara grannar hon har, hur fantastiska alla är.  Men det är ju i själva verket hon som är fantastiskt social.

Jag blir nog det också, när jag blir riktigt gammal.

Tills vidare är jag så glad att jag har mina kära A och B, som inte kräver så mycket underhåll och som gillar mig som jag är. Puss på er.

Premiären på min frågespalt ” Fråga Svärmor” på Allt för Föräldrars community är uppskjuten till på måndag. Jag tycker det ska bli väldigt roligt och spännande – är säker på att jag hamnar på pottkanten många gånger. För det finns ju inte bara EN sanning…  😉 Hoppas på många frågor och även på synpunkter från dig som brukar läsa min blogg.

Här är länken till krönikan som beskriver hur jag själv ser på min svärmorsroll: ”I huvudet på din älskades mamma.”

Det finns ett hemligt blåsippsställe på Malön. Varje vår kommer det massor av folk i bilar för att fotografera eller bara njuta av den blåa mattan som breder ut sig på marken i den igenvuxna fruktträdgården och in i skogen. För varje år sprider sig blommorna allt längre ut i kanterna. Det är ett mysterium, egentligen borde de inte trivas alls i den sura bohuslänska jorden. Förklaringen är antagligen att det ligger en gammal skalbank just här, ett jättelikt kalkförråd av musselskal under ett tunt jordlager.

När jag har fotograferat kan jag inte välja ut bara en bild. Därför blir det rätt mycket blåsippsbilder högst upp i bloggen nu ett tag…

[singlepic id=93 w=320 h=240 float=]

[singlepic id=92 w=320 h=240 float=]