Idag har jag varit i Göteborg och intervjuat min mamma, som är 91 år. Johanna Wistrand, som är en riktig författare och ”spökskrivare” sitter med på intervjuerna och skriver så det ryker om laptopen medan mamma berättar. Jag spelar in på min Iphone och försöker ställa intelligenta frågor. Det här var den åttonde intervjun. När vi är klara ska Johanna skriva ihop alltsammans så att det blir en riktig bok om mammas liv.

Jag brukar förstås passa på att stämma träff med de av mina barn som har tid, när jag är i stan. Idag var det mamma L och hennes N, pappa L och lilla Tiny. Vi åt lunch på Soho, som är mitt favoritlunchställe i Göteborg. Jag gillar den avslappnade atmosfären, det är luftigt och vilsamt och maten är jättegod. 

Tiny hade show, hon får ögonkontakt med alla som passerar och bränner av värsta flörtisleendet direkt. Byggjobbare och kilklackskvinnor, finansvalpar och PR-lejon, alla smälter när hon spänner sina stora mörka ögon i dem och skrattar och viftar med händerna. Jag såg hur en byggare med reflexväst och snickaroverall gick baklänges hela vägen till varmrätten bara för att behålla ögonkontakten med Tiny! 🙂

Det känns stort att kunna umgås med sina vuxna barn sådär, att i största harmoni äta lunch på stan. De där barnen som man har varit en sån hönsmamma för, grälat, tröstat, stridit, slagits med skolskjutsplanerare och rektorer, hämtat på fester, förbjudit att röka, hindrat att välja fel, försökt styra och samtidigt lita på. Plötsligt är de vuxna, fria och starka. Och tycker att det är en jättebra idé att träffa mamma i stan på lunch.

När intervjuerna med mamma är över får jag nog hitta på någon annan anledning att åka till Göteborg.

Vilka krav vill du inte vara utan?

Idag låg det här mailet i min inbox:

”Hej!
Idag vann Emelie Forsberg ett pris i en tävling hos oss på Mr Deal. Riktigt roligt för Emelie!
Men, det stoppar inte här – eftersom du är vän med Emelie så har även du vunnit ett pris hos oss. Du har vunnit en iPhone 4, en resa till valfri destination, ett PS3 Slim, biobiljetter, presentkort på kläder, Apples nya iPad eller en trendig klocka från Triwa!
Din e-postadress: Katinka@lifestone.com
Din vinstkod: rhsqzn
Logga in här med din vinstkod:
http://www.mrdeal.se/xxxxxxxxx(min ändring så att inte någon stackare klickar på länken av misstag)
Ha det bra och mycket nöje med din vinst!
Vänliga hälsningar,
Mr Deal”

Det enda jag undrar nu är vad som hade hänt om jag hade varit så dum alternativt nyfiken alternativt ung att jag klickat på länken?

Får barn och ungdomar också såna här mail? Har jag fått det för att jag finns på Facebook? 

Usch!!

Jag prenumererar på ett nyhetsbrev som heter Veckans Anders  och där finns det ofta pärlor. Det här brevet  handlar just om inspiration, och vilken stark drivkraft det är. 

Anders skriver om skillnaden mellan disciplin och inspiration. Disciplin är piskan som får oss att göra det vi måste, medan inspiration ger energi som får oss att göra saker av ren lust. Hans poäng är att inspirerade människor uträttar mer än disciplinerade människor. 

Musik går direkt in i min hjärna och påverkar hela mig. Just nu lyssnar jag till ”Hugger i sten” på Spotify med Lars Winnerbäck och känner verkligen hur jag ”sakta börjar se en kontur” 🙂  Jag känner mig glad och full av energi och ser fram emot kvällens zumbapass. Utan musik skulle jag vara slö, seg och sömnig så här dags på dan. 

Disciplin är däremot inte min starka sida alls. Det jag är tvungen att göra tar ofta alldeles för lång tid. Jag kan undvika att öppna posten i flera veckor tills det kommer kuvert från Kronofogden. Jag skojar inte! 

Naturen och musik i kombination tar mig till den allra högsta nivån av inspiration. Alla mina idéer och uppslag kommer i princip till på långa promenader, med musik i lurarna. Då njuter jag med alla sinnen öppna och hjärnan har kopplat på farthållaren, allt går av sig själv. 

Vad jag lyssnar till? Annie Lennox, Bob Dylan, Pernilla Andersson, Katie Melua, Bo Kaspers, Angelique Kidjo, Michael Jackson, Anne Linnet, Tina Turner, Lars Winnerbäck, Sanne Salomonsen, Alicia Keys, Ted Gärdestad, Laleh, Eric Clapton, BAO, Rebecca Törnqvist, Dolly Parton, Amanda Jenssen, Robyn, Norah Jones, Cajsa-Stina Åkerström, Jaque Brel, Totta Näslund… 

Vad får dig att känna inspiration?

Den här äpplekakan/pajen lagade jag när mamma A med familj kom på snabbvisit. Det är en blandning av två olika smulpajsrecept plus lite eget tänk. Det bästa med den är att det går så lätt och snabbt att baka och att det aldrig blir något över!

Farmors Knäckäpplepaj:

8 äpplen, gärna sommaräpplen

150 gr smör

3 dl havregryn

1,5 dl vetemjöl

1 dl kokos (kan uteslutas om du inte har hemma, ta då mer havregryn eller hackade mandlar istället)

2 dl socker eller rårörsocker

1,5 dl sirap

2 msk kanel

Gör så här: Smält smöret i mikro eller på spisen, när smöret har smält flyttardu kastrullen från värmen och blandar  i alla övriga ingredienser, utom kanel. Det blir en ganska fast smuldeg. Blir den för lös, ha i lite havregryn till.

Kärna ur äpplena, dela i klyftor och skiva klyftorna i tunna skivor. Låt skalet vara kvar, där finns massor av god smak och nyttiga vitaminer och fibrer.

Lägg äpplena i en ugnsfast form, den behöver inte smörjas. Pudra med kanel ovanpå äpplena.

Klicka ut smeten ovanpå äpplena med två skedar.

Grädda i mitten av ugnen i 175 C tills äpplena är helt mjuka och knäcktäcket har fått färg. Tiden beror på hur stor din pajform är. Ju tunnare paj desto snabbare går det. 🙂

Servera med mjölk, eller glass, eller vaniljsås.

Om det blir pajdeg över kan du grädda några havrekakor av den. Om du hinner innan du har mumsat i dig degen förstås.

Idag har jag bakat den här pajen som en liten överraskning. Pappa L och lille L kommer hit för att hjälpa till med båtupptagning.

Lilla S och lilla A virvlade in. Sigge blev som tokig av lycka, lilla A är bästa lekkamraten.

De var bara här några få timmar, men på den tiden lyckades vi tillsammans åstadkomma följande:

Plocka flera kassar fulla med de sista Sävstaholmäpplena från äppleträdet vid sommarhuset. Köra råsaftcentrifugen tills alla tröttnade. Fika med mackor och goda bullar från farmor Siv. Plocka in två jättebuketter med luktärter. Plocka massor av ekollon. Baka knäckäpplepaj. Laga ugnstekt lax med fetaosttäcke. Hitta rätt kanal på vår uråldriga TV så att flickorna inte missade Idol.

Puh. Men jag klagar INTE!

För ett tag sedan var jag hos doktorn för att ta bort en vårtliknande prick i ansiktet, alldeles under läppen. Den hade vuxit fram på bara ett år, och eftersom jag är väldigt misstänksam mot prickar och fläckar ville jag ha bort den genast. Men jag litar inte på min vanliga vårdcentral för att ta bort saker i ansiktet, så jag gick till Laserspecialisten i Göteborg som en väninna rekommenderat.

Medan jag väntade på min tur läste jag broschyrerna som låg på bordet. Restylane. Visst har jag funderat på lite justeringar. De där argvecken över näsroten, mellan ögonbrynen. Och de där djupa rynkorna som drar ner mungiporna och gör att jag ser sur ut fast jag inte är det. Men samtidigt är jag rädd att göra ingrepp i ansiktet. Jag vill ju inte se ut som någon annan än mig själv. Och det är lite skämmigt att vilja se yngre ut än man är. Det är väl inget fel att se ut som 61!?

När jag gick från kliniken hade jag fått en tid för behandling veckan efter.  Det som fick mig att slå till var argumentet att Restylane försvinner efter ca 6 månader, och att man inte får några ärr efteråt. Då kan jag ju prova, tänkte jag. Gillar jag inte resultatet så behöver jag ju inte fylla på om ett halvår.

Och jag är verkligen trött på att se så sur och arg ut.

Det har nu gått 8 dagar sedan doktor Martin sprutade in Restylane gelen i mina argrynkor och surveck. Det gjorde lite ont, och jag har haft ett stort blåmärke i pannan som nästan alla har kommenterat (utom Odd).  Men jag är väldigt glad att jag vågade. Det är väl inte värre att fylla ut lite rynkor än att färga håret, fixa naglarna eller bleka tänderna.

Så här såg jag ut i pannan före:

Så här såg mungiporna ut (och pricken):

 Så här såg jag ut i morse, nysminkad för en plåtning:

 Och min älskling har fortfarande ingenting märkt. Men nu kommer han att se att jag har varit hos frisören.

PS. Bilden på mig i högerkanten, under rubriken Fråga Svärmor, den är photoshoppad av min bloggkompis Elin. Sådär slät i ansiktet blir man inte utan Photoshop! 😉

Igår var jag på Bokmässan i Göteborg. Kanske inte så konstigt att det inte blev något bloggande. För bokmässan är underbar, fantastisk, spännande, gigantisk…och fullständigt utmattande. Jag var bara där i två timmar men gjorde ändå slut på hemskt mycket pengar på den tiden. Jag tror att jag shoppar i ren panik, ungefär som att tröstäta.

Så mycket folk, så mycket kändisar, så mycket man skulle vilja titta närmare på. Oj, där står Jan Guillou, och Sara Kadefors, och nämen var inte det Jan Myrdal?

Fast det är svårt att handla lagom så är det också svårt att handla dåligt. Jag ville verkligen ha alla Tove Janssons 8 böcker om Mumindalen. Dessutom fick man en liten fin gosemumin om man köpte två böcker. Så jag kunde stoppa ner 4 gosedjur i mina påsar, ett till varje barnbarn – perfekt!

Tiny och mamma L var med mig som tur var, annars hade jag nog blivit helt ruinerad. Det fanns jättefina Mumin-brickor, och tallriksunderlägg, och en ryggsäck med lilla My…

 Torsdag är ändå en förhållandevis lugn dag på Bokmässan. Vi hade barnvagn med oss, och det gick faktiskt. Fast jag körde över ett oräkneligt antal skor och krockade med väldigt många äldre damer (i min ålder alltså). Men alla ler förlåtande när de ser att det är en mormor/farmor som styr. Förresten så tycker jag att de här trehjuliga vagnarna är helt kass. Man kan ju inte köra med bara en hand!?

Den här boken köpte jag till lilla S och lilla A. Med så fantastiska illustrationer måste det vara en pärla.

En Award är ett sorts snällt kedjebrev. Man får dem av andra bloggare, och det är ofta med blandade känslor man tar emot dem. Ofta väljer jag att låta bli. De är nämligen inte gratis. Man måste skicka dem vidare till flera andra bloggare.

Den här Awarden Beautiful Blogger fick jag igår av fina och kloka Elisabeth som jag träffade när LifeStone startade ett samarbete med Spädbarnsfonden. Elisabeth skriver bloggen Zoieli och hon har 2 barn i himlen och 3 hemma hos sig. Inte kan jag neka att ta emot hennes Award 🙂

Med utnämningen följer: 1. Kopiera bilden & visa att man fått den. 2. Tacka & länka personen man har fått den av. 3. Nominera 7 andra bloggare & länka till dem. 4. Berätta 7 fakta om dig själv.
Nu har jag gjort 1. och 2. Här kommer punkt nr 3:

De här bloggarna tycker jag är väldigt läsvärda. Jag tycker att jag känner dem personligen, några har jag faktiskt träffat. De är mycket olika. Se det som en buffé att provsmaka av. 🙂

 Wojtans Blogg. 

Tonårsmorsa.

Smulgubbe.

Prinsessans Dagbok.

LyckoBloggen.

En strikkoholikers bekjennelser.

Mymlan the Real 

Sju fakta om mig själv? 1. Jag är storasyster. 2. Jag kan sko hästar (eller ja, kunde för sisådär 10 år sen.) 3. Jag har storlek 41 i skor. 4. Jag har just låtit spruta in Restylane i några rynkor som har stört mig länge (ska skriva mer om det på bloggen snart.) 5. Jag har under mitt liv röstat på de flesta partier (tror jag) utom vänstern och SD. 6. Jag har fyra barnbarn och ett femte på väg (ha ha, där kom en nyhet! 🙂 ) 7. Jag kan backa obehindrat med hästsläp.

Om du går in på någon av de här bloggarna får du gärna tala om för dem att det finns en Award att hämta hos mig om de har lust och tid. Jag tänker nämligen inte tala om det själv.  Där går min gräns för det här med Awards.