Den här valrörelsen har varit värre än vanligt tycker jag. Så mycket ältande i alla media, så omöjligt att utvärdera alla hot, löften och utspel från höger och vänster.

Det är hemskt att SD kommit in i riksdagen, men jag kan inte låta bli att tro att det är en massa okunniga människor som röstat på dem i nån sorts protest mot allt möjligt. Här på Orust till exempel har SD fått ett mandat fast det inte fanns några  kandidater att rösta på! Hur mycket fattar man om politik, om man stoppar en helt tom valsedel för SD i kuvertet?

Nu kan man lätt tro att det råder någon sorts katastroftillstånd i Sverige, när man läser tidningarna. ”Mer än var 20e röstade på SD!”

Men jag har valt att se det på ett annat sätt. 94% av alla som röstat är INTE främlingsfientliga. 94% är väldigt många. Det känns bra. Nu är SD  inne i riksdagen och det betyder att spöket har blivit synligt. Det är bättre än osynliga demoner, nu kan de inte gömma sig. 

 Vilka val är jag fri att göra varje dag? Jag kan välja mina tankar och därmed mina känslor. Det kräver disciplin och mycket övning, men det går!

 Du kanske tänker att det är lätt för mig att säga, som har jobb och familj och är frisk och stark. Och det är ju sant. Det vore ju verkligen illa om inte jag, som har det så bra,  klarade att välja glädje och tacksamhet istället för deppighet och missnöje.

Mer om att välja glädje kan du läsa här, på Kay Pollaks blogg .

Godnatt, nu ska jag sova. Inte för att jag måste utan för att jag vill. 🙂

 Vilka val är du fri att göra varje dag?

Nu är det inte roligt hemma hos Lilla S och lilla A. Älskade katten Zackarina har blivit överkörd av en bil så illa att hon dog.

Zackarina var barnens första egna djur. Det måste ha varit en hemsk chock.

Jag minns när jag var 6-7 år och mitt marsvin Laban blev dödad. Det var på våren,  Laban hade fått komma ut i solen i sin låda. Jag kom på cykel från Nilssons affär och hade köpt sallad till honom, och fattade först ingenting. Labans låda låg uppoch ner i gruset och i vinbärsbuskaget stod tant Torsells hemska stora hund och skakade våldsamt någonting som han hade i munnen. Det nästa jag minns är att jag satt i mammas knä och grät helt otröstligt. Tant Torsell sa att hon skulle köpa ett nytt marsvin och jag skrek att jag bara ville ha Laban…

Om man ska försöka se någonting lite positivt i eländet så är det i alla fall att de hittade Zackarina. Hon försvann inte bara. Det hade faktiskt varit värre.

Och så finns ju Findus kvar, Zacharinas unge.

Mamma A skickade den här bilden på Zackarinas grav, och texten: ”Hej då, vi ses i Nangijala.”

Mamma L skickade mig detta u n d e r b a r a klipp från YouTube. Har redan tittat på det flera gånger! 🙂 Gör det du också, och håll tummarna för att hon växer upp med lika mycket mål i munnen!
Ha en fin helg!

Jag är så trött på allt valtjafs. Till råga på allt är det svårt att rösta som jag tänkt eftersom inget parti i Alliansen verkar inse katastrofen med det nya sjukförsäkringssystemet.
Det här blogginlägget (och texten hon refererar till) är det bästa och viktigaste jag läst.
Kan ingen visa det för Fredrik Reinfeldt?

– Posted using BlogPress from my iPhone

Lille L:s mamma K ringde glädjestrålande och meddelade att han hade ritat en helt underbar huvudfoting. (Visserligen hade han ritat på en möbel i vardagsrummet, men det är ju ändå världsliga saker. Dessutom ritade han med skolkrita.)

Den föreställer Lille L i knät på sin mamma! 🙂 Ingen av figurerna ser ut att ha några armar, men å andra sidan är perspektivet helt fantastiskt.

K fotograferade med mobilen och skickade bilden till mig. Nu går jag ut i ateljen på LifeStone och beställer en avgjutning i silver av teckningen i miniatyr. Två förresten. En till K och en till mig. 

Den här berlocken är tillverkad från en teckning som jag sparat i byrålådan i nästan 30 år. Jag tyckte det var så speciellt med en glad huvudfoting. Mamma L ritade den när hon var 3 år. Snart är det Tinys tur att börja rita!

Annars är det ganska nedslående just nu att prata med lille L i telefon. Han säger i stort sett bara ”Hej farmor, hej då!” Jag försöker fråga intresserat men han har inte tid att lyssna.

Ja ja, tur att vi ses ganska ofta IRL 🙂

Fyra mot en. Sparkar och slår någon som just stigit ut genom sin dörr, en alldeles vanlig onsdag. Solen har inte gått ner och det finns folk runt omkring. Vittnen.

Fy, det är vidrigt. Jag vill veta. Inte bara ”varför” de valde just Fredrick Federley. Utan också vad det är som får fyra killar att tycka att de gör rätt när de misshandlar. Hur har de fått sin människosyn? Hur har de vuxit upp? Hur är de funtade? Går de att omprogrammera?

Jag är inte speciellt politiskt intresserad fast jag är född och uppvuxen i en borgerlig företagarfamilj, gick på Journalisthögskolan -68 och har både en äkta, vävd, palestinsk schal och en atomkraftnejtack T-shirt i garderoben. Min dotter och jag tågade mot Barsebäck med hemgjorda banderoller och hon kunde hela skivan med Åååh tjejer utantill.

Jag är den naiva sorten som helst vill tro att alla gör sitt bästa och vill andra människor väl. Oavsett politisk färg.

Krya på dig Fredrick, det här var ett slag från underjorden.

Just nu glömmer jag tid och rum, när jag sitter framför datorn och funderar på Farmorsfrågan. Klockan är över 23 och jag har just kommit hem från Göteborg. Jag borde gå direkt i säng. Men bloggen är ren avkoppling och nöje.

Det är likadant med målningen. För att inte tala om fotograferandet. Med kameran eller med mina bilder i datorn kan timmarna rinna iväg helt okontrollerat.

De tillfällen när jag glömmer tid och rum är mina bästa stunder. Timmarna när jag ägnar mig åt en uppgift med hela mitt hjärta, utan att tänka så mycket . Jag undrar om det är så idrottsmän och -kvinnor fungerar? När man fungerar som bäst, liksom på autopilot, då är självkänslan på topp utan att man behöver fundera över den…

När jag tänker på hur vi hade det när barnen var små, inser jag att det fanns alldeles för lite utrymme för mig att glömma tid och rum. Jag hade behövt det för att kunna vara en sån mamma som jag skulle ha velat vara. I brist på egen tid var jag nog ofta en väldigt frånvarande mamma, även när jag var närvarande.

Tur att livet i vissa avseenden går i repris. Farmor/mormor kan unna sig ganska ofta att glömma tid och rum, och därmed leva mer i nuet med barnbarnen.

När glömmer du tid och rum?

Klockan är för mycket igen. Jag tänker inte klaga. Men jag förstår inte hur jag ska hinna med allt jag vill göra i livet.

Den här helgen har jag upptäckt en ny underbar konstform. Målning på glas. Tack Ewa Evers för en otroligt innehållsrik och utmattande upplevelse.

Den understa bilden i kollaget har Ewa gjort. Jag älskar den och kunde inte låta bli att ta med den. De andra bilderna är mina första stapplande försök med undermålning på glas.