Först av allt. Vi kunde hämta Sigge på Blå Stjärnan. Ingen operation behövdes.  Hela planeringen av julafton fick göras om eftersom det tar nästan 3 timmar att köra fram och tillbaks till Göteborg. För första gången i historien missade nästan allihop Kalle Anka eftersom julbordet blev så försenat.. (Kan man hoppas på att detta är ett trendbrott? Nästa år slipper vi kanske planera allt efter Kalle?)

Sen kom i alla fall Tomten och allt blev som vanligt. Nästan. Tiny tog sina första steg, 11 månader gammal. Här är bilderna.

 Tiny gillade inte tomten alls. Hon såg inte att det bara var pappa L.

På julaftons kväll, alldeles nyss, bestämde sig Tiny för att ta sina första steg på egen hand! 🙂

– Posted using BlogPress from my iPhone

Vad var nu frågan? Vilka 3 traditioner jag inte vill vara utan?

Efter den här kaosdagen dan före dan, känner jag just nu att jag struntar i alla traditioner bara alla får vara friska och tillsammans. Inklusive hunden.

Framförallt kommer jag i framtiden att strunta i traditionen med glitter i julgranen.

När vi kom tillbaka från Djursjukhuset utan Sigge hade allting fortsatt hemma precis som om inget hänt. Skinkan var ute ur ugnen, bröden var bakade, kolan, knäcken och Mozartkulorna klara, Janssons på gång, utebelysningen monterad och de flesta julklapparna inslagna. Köket såg INTE ut som en krigsskådeplats och barnbarnen lekte snällt med varann.

Det fanns middag sparad till oss.

Om en timme är det Julafton. De här tre traditionerna är viktigast för mig: Att vi samlas hela familjen dagen innan och lagar mat tillsammans. Att vi äter julfrukost tillsammans tidigt på julaftons morgon. Att vi äter julbord tillsammans på julafton.

Tillsammans. Det är det viktigaste.