Idag packade jag upp paketet från Butik Citronodlingen som kom igår. Olivolja, citronkräm, citronmarmelad, citronkaramaller, blomsterhonung och pistaschkakor.

På den där citronodlingen med utsikt mot vulkanen Etna jobbar Helena, som jag lärt känna på Twitter. Hon hör till en av mina trognaste twänner, varje dag kan man vara säker på att komma i kontakt med henne. Hon är också en väldigt duktig fotograf, och startade gruppen Fotografer för Livet på Flickr efter att hennes pappa drabbades av cancer och akut fick tas in på sjukhus i Bangkok.

Om jag inte hade börjat twittra hade jag aldrig kommit i kontakt med Helena och aldrig kommit på idéen att beställa delikatesser från en citronodling på Sicilien. Det är synd att jag inte kommer ihåg såna här exempel när någon anklagande frågar vad det är för mening med att twittra…

Helena hade packat ner en liten extra present, en burk Pesto Rosso. Hur kunde hon veta att just pesto är en favoritkrydda i salladsdressingen? 🙂

Sen är det en annan femma att jag börjar min Xtravaganzaperiod imorgon, så alla de här godsakerna får vänta några veckor till på att avnjutas. Fast en pistaschkaka har jag redan provsmakat.

 Den här bilden är nr 35 i fotoutmaningen 365foto 2011  jag deltar i, och temat är Hälsokost. Självklart! 🙂

Den här frågan borde man ställa sig varje morgon, och svara på varje kväll. Vad gör mig glad idag?

NU ska du få en liten användbar gåva av mig. 🙂  En sammanfattning av tekniker du kan använda för att bli lyckligare. De är sammanställda av LyckoBloggen, en väldigt bra blogg som jag ofta läser. Den bygger på modern lyckoforskning och skrivs av forskare vid Umeå Universitet. Läs den! Där står väldigt många kloka ord och bra, handfasta råd om hur man gör för att vårda sitt känsloliv. Lika viktigt som att ta hand om sin kropp!

För egen del är jag nu varje dag lycklig över att mamma A och barnet i hennes mage mår bra. Om några veckor blir jag mormor igen. Fem barnbarn, vilken otrolig lycka!

Dessutom är jag glad över att det regnar och fåglarna kvittrar på morgonen. Äntligen, äntligen blir det vår. Det känns i luften, det märks varje morgon när det är lite ljusare för var dag vi går morgonpromenaden med Sigge.

Jag har också ett nytt personligt projekt som jag snart ska berätta mer om och som fyller mig med glädje och förväntan!

Jag har en lista med 365 bildtema som jag ska fotografera under det här året. Det är en utmaning som jag har antagit. En bild om dagen. Jag kan välja ordningsföljden själv. På nr 268 står ordet Unik. Det går inte att motstå.

Vilka tre saker kan du glädja dig åt idag?

Bing Yu är bara fem dagar gammal, vi blir hembjudna till lägenheten på 17e våningen för att titta på underverket. Jag tvättar mina händer noga och sträcker fram ett finger, ser om han har lust att hälsa på mig. Det har han. Det där greppet, det är magiskt.

Lilla S spelar kontrabas, det har jag skrutit om så många gånger så det kan väl ingen ha missat.

Det passar hennes temperament och personlighet så perfekt, och hon har valt det helt och hållet själv. Det enda instrument jag kan tänka mig som skulle passa henne lika bra är harpa. Men det skulle nog inte vara så lätt för musikskolan att skaka fram ett låneinstrument.

Den här bilden är från en orkesterövning, hon spelar basstämman i  ”Chokela å bullar”. Det är en hisnande tanke att hon och kompisen W i bakgrunden kanske kommer att följas åt många år. De är inte klasskamrater, men spelar i samma orkester. Det smäller nästan högre.  

Det är flera föräldrar som sitter och väntar under den timme barnen  övar. Tidningar prasslar, datorer rasslar. Den galna mormodern fotograferar precis hela tiden…;-)

Det är en svår fråga, precis som Ewa skrev i sin kommentar. Men det känns viktigt hitta och skrota de där tankarna som bara ställer till det för mig. Som gör livet svårare eller tristare än nödvändigt. Jag vill inte bli en ”bättre” människa, vem skulle bedöma det? Nej, men jag vill gärna bli en lyckligare människa. En som har slutit fred med mig själv och flyter nöjd genom livet. Med energi och kraft till övers för andra istället för att bekymra mig om jag, jag, jag.

Såg du programmet Lyckojakten i SVT den 19/1? Jag såg programmet på SVTPlay igår kväll, eftersom jag såg att lyckoforskarna från Umeå universitet skulle vara med. De som bla skriver Lyckobloggen, som är så himla bra! Första avsnittet av programmet var helt OK, även om jag inte är så värst förtjust i stilen som den hurtiga och klämkäckt svärande programledaren körde. Men gästerna var intressanta. Till exempel kvinnan som inte inte hade talat med sin tvillingsyster på fyra år, och som ringde ett förlåtelsesamtal. Tårarna rann på mig så jag blev nästan blind och blev tvungen att se just det avsnittet om igen. Nu har jag alltså två TV-program jag måste följa. Solsidan och Lyckojakten. Tur att jag har min Ipad så jag kan titta när jag vill.

Åter till Farmorsfrågan. Ursäkta, men jag har ändrat mig. Följande sanningar om mig själv är mogna att bytas ut. Jag vill inte vara en envis entreprenör och ledare. Jag är en drömmare och konstnär. Jag vill inte vara den som alltid bestämmer och står i centrum. Jag vill vara ifred och iaktta. Jag är inte modig, otålig och rastlös. Jag är feg, långsam och behöver mycket tid. Jag är inte ovanligt ego och självupptagen. Min familj betyder mest av allt.