Morgon längs Seine
Vaknade före 7 och gick direkt ut och tog en lånecykel. Ingen trafik alls, sol och klarblå himmel. Cyklade ner till Seine och följde floden bort till Louvren. Därinne var den pampiga fontänen inte startad för dagen, i bassängen gick en ensam trashank med byxorna uppkavlade och letade mynt. Bara Euro, han plockade upp och synade alla han hittade, kastade tillbaka de flesta.
Tänk så många eländiga, fattiga, sjuka liv jag kunde ha fötts till istället för det jag fick!
På en av broarna som leder till Louvren sitter tusentals hänglås i alla former och färger. Älskande par har skrivit sina namn på dem, låst fast i stängslet och kastat nyckeln i floden. Jag vill också!
Nr 153/365 foton 2011. Eget tema: Evig kärlek.
– Posted using BlogPress from my iPad
Sjunga är jätteroligt.
Tiny älskar musik, inte så ovanligt kanske för en liten unge i hennes ålder! Inte så konstigt heller eftersom hon växer upp i en supermusikalisk familj, med en pappa som är reggaeartist (heter det så? Det ser lite avigt ut när jag läser det…) .
I alla fall fick Tiny en låda SingSang Mina första Sångkort av mig i julklapp, eftersom jag tyckte de där korten var en sån fantastiskt bra idé. På ena sidan är det en illustration, och på den andra en sångtext. Alla de gamla fina barnvisorna finns med i boxen, de där som man kan halva texten på i bästa fall. Astrid Lindgren, Gullan Bornemark med flera. Ganska många nya barnvisor också som jag aldrig hade hört, men som mamma L kunde från öppna förskolan.
Häromdagen plingade den här bilden in i min Iphone. Tiny är för liten än för att koppla ihop teckningen med barnvisan, men hon älskar bilderna och korten så mycket att de börjar bli rätt medfarna. Jag blir så glad av att se hennes koncentration. Att sjunga med sina barn tror jag är lika viktigt som att läsa för dom. Tänk vilket handikapp att växa upp i ett hem utan böcker eller musik.
(Det här blogginlägget har jag lagt in i förväg ifall jag inte hinner skriva något på min resdag till Paris. Man får inte vara dum! 😉 )
Farmor i franska revolutionen.
Nu har jag upptäckt att om man bara ler och lägger huvudet lite på sned och säger ”pardon..” och ”s’il vous plait?” så tror parisarna att man talar flytande franska och är underbart hjälpsamma. I tunnelbanan tävlade tre pensionärer om att hjälpa mig hitta till Place de la Bastille, och en ung studentska stod säkert en kvart ikväll och demonstrerade hur cykeluthyrningen funkar. Det allra konstigaste är att jag förstod precis allt de sa! Det måste vara den mentala träningen… Jag tror att jag kan, och då går det. 🙂
För övrigt verkar jag ha hamnat mitt i ett studentuppror. Det känns som 1968, massor av poliser som spärrat av Opera Bastille och grupper av unga människor som diskuterar politik.
Nu sitter jag i alla fall på något som liknar Hotel Scandic fast det ligger mitt i Paris, och planerar morgondagen. Jag har ätit en jättegod middag bestående av musslor kokta i vin, creme fraiche och roquefortost. Och jag har köpt ett cykelpass redan, för att jag inte ska fega ur imorgon bitti.
Nr 152/365 foton 2011. Tema: Intensiv.
Jag fick inte fota poliserna på trappan till Opera Bastille. Men på säkert avstånd gjorde jag det ändå.
Vackert kvällsljus över Place de la Bastille. Här föddes begreppet Frihet, jämlikhet, broderskap.
Min middag. Exemplarisk GI om man inte låtsas om vinet.
Cykelstället utanför hotellet. Göteborg har härmat det här konceptet för sina hyrcyklar så då är det säkert bra. Imorgon bär det av.
