5 juni

Jag har syndat i Paris.

Femte dagen i Paris har jag längtat hem då och då. Kanske var det därför jag föll för frestelsen? Jag hade bestämt att ge Montmartre en chans till, kanske var jag orättvis igår? Men nej, det var samma turistkaos idag. Jag hittade i alla fall en mysig restaurang med perfekt fotoutsikt mot ett konditori. Det var som att sitta på pass!
Tyvärr kunde jag inte låta bli att gå in där själv och köpa en jordgubbstartelette efter middagen.
Men en gång är ingen gång 😉

Nr 156/365 foton 2011. Tema: Frestelse.

– Posted using BlogPress from my iPhone

5 juni

”Ågn å brus”

Rubriken är ett skämt inom familjen. En fiskare från Grundsund hade varit i Paris och var förstås inte imponerad alls. ”Men maten då, den var väl fantastisk?” ”Äh, de va mest ågn å brus”. Dvs ostron/musslor och champagne… 🙂
Idag har jag nog gått 30 000 steg. Minst. Först en egen utflykt 06.30 för att ta vara på morgonljuset innan fotokursen startade 9.30. Sen full fart hela dan kors och tvärs över Paris till alla bra fotoplatser som Marcus planerat in. Solen gassade och det var tryckande varmt. Men underbart förstås. Och lärorikt. Jag har fyllt 12 Gigabyte minneskort med bilder. De flesta kommer jag att kasta men alla har lärt mig något.
När kursen var slut kl 18.00 i Village de Bercy kände jag mig helt slut, mentalt och fysiskt.
Men efter en timmes vila på hotellet blev det bättre, och jag tog en hyrcykel på gatan utanför och cyklade över Seine till Saint Germain de Pres. (Tack Aftonbladet Resa för er Cykelguide 2009-08-19 som jag skrivit ut och tagit med mig) Lördag kväll verkar alla parisare samlas längs floden, det var packat med folk och barn och picknickkorgar och trubadurer och rullskridskoåkare. På Seine gled den ena restaurangpråmen efter den andra förbi med turister som satt vid dukade bord och tittade ut på den gigantiska picknicken som pågick på flodbanken. Många skulle nog hellre ha suttit där på gräset istället.

 

Den här höjdhoppstävlingen hade samlat en stoooor publik på en av de små broarna ut till Notre Dame. Ribban låg på en helt osannolik nivå och lades på plats med hjälp av en käpp. Kan det ha varit 3 meter högt? Med asfalt att landa på…


Jag hittade en mysig liten restaurang och unnade mig ostron och ett glas champagne före musselsoppan. Det enda jag saknade var Odd. Men samtidigt känns det väldigt bra att jag klarar att resa så här på egen hand igen. Det har tagit nästan två år att ta tillbaka den själsliga styrkan och balansen. 🙂


– Posted using BlogPress from my iPad