Åtta timmar på ett flygplan.
Man kan läsa. Eller titta på skärmen i stolsryggen framför. Där finns action, drama, romance, comedy och thriller att välja mellan. Eller naturprogram med elefanter och apor. Man kan dricka obegränsat och gratis vad det verkar. LuftHansa bjuder. De ordnade så att mamma L och N fick två platser med en tom plats i mitten, så att Tiny i praktiken fick en egen flygstol. Det var fantastiskt bra service. Nu sover hon, efter fyra timmar i luften. Fyra timmar återstår innan vi landar i Montreal.
Att flyga med en livlig och viljestark 1,5 åring är ingen barnlek. Tiny är inte typen som sitter still i knät och läser Totte. Mest vill hon springa i gången, ruska på allas armstöd och omväxlande göra hoppsasteg och snurra runt. När hon inte får precis som hon vill illtjuter hon genomträngande och förvandlas till en hal ål.
Idag gäller minsta motståndets lag, hon får som hon vill om det går att ordna. Det innebär till exempel att hon får amma, fastän mamma L annars ransonerar strikt för att trappa ner.
I min IPad finns Elisabeth Georges senaste tegelstensdeckare, jag skulle kunna lyssna på den. Men jag har ingen lust. Det enda jag verkligen har lust med just nu är att fördjupa mig i mina bilder. Kameran och handboken ligger i ryggsäcken. Det får bli den.
Pappas chokladkaka. Hon åt upp hela!
– Posted using BlogPress from my iPad
Kommentarer
Hoppas att resan gick bra för er alla! Vad gäller långa flygresor så känns det bara jobbigt. Jag hoppas att tekniken någon gång klarar av att transportera oss som de gjorde i de gamla fictionfilmerna. De ställde sig under någon slags skärm och rattade in vart de skulle och vips så var de där. Fast inte alltid hela dom på samma ställe 🙁
Kommenteringen är stängd.