De här bilderna är tagna nu på eftermiddagen i parken utanför huset där Tiny bor med mamma L och N under kanadabesöket. Det är en vattenlekplats, med små och stora fontäner som sprutar rent friskt drickbart vatten. Även riktigt små barn kan plaska och leka utan risk, för det finns ingen bassäng där vattnet samlas upp. Det rinner ut direkt genom stora brunnar i betongplattan.
Jag har aldrig sett liknande lekplatser i Sverige, men jag har å andra sidan inte sett så många. Här i Montreal finns de lite varstans. Grönska, skugga och vatten är viktigt när temperaturen stiger upp mot +30C som den gör ofta här under sommaren. Idag har det varit stekhett och vi gav oss iväg på en alldeles för lång stadspromenad med Tiny på förmiddagen. Vattenparken var rena paradiset när vi äntligen kom tillbaka hem, nästa kokta.
Rom, Hanoi och Lysekil. Efter mycket funderande fram och tillbaka har jag bestämt mig för vad jag ska svara på frågan: ”Vilka 3 städer (utom din egen) gillar du bäst?”
Det skulle ta alldeles för lång tid att motivera varför. Men kameran är en viktig anledning förstås. Lysekil blir jag aldrig trött på, och det gäller alla årstider. Rom och Hanoi drömmer jag om att resa tillbaka till. Nästa gång vill jag stanna länge, fotografera utan tidspress och vandra vart jag vill alla tider på dygnet.
Städer är som människor, unika och individuella. Montreal hittills känns som en korsning av Kalmar och New York. Vänligt och mysigt men med mörka, farliga djup. Kreativt och mångkulturellt men inte utan offrade själar.