20 juni, Kategori: Okategoriserade
Dagen efter i Montreal.
På söndagar träffas alla som har något att trumma på i den stora parken Mont Real. Då menar jag alla. Det är som buskspel på en spelmansstämma, men bara slagverk. 100- tals stora och små trummor, oljefat, allt som går att banka på. Sen jammar man tillsammans, och de som känner för det dansar. Jag såg många helt otroliga typer, karaktärer man tror bara finns på film.
På eftermiddagen kallade mamma L på oss via SMS, det var dags för släktträff igen, med middag och umgänge. De nygiftas 3-rumslägenhet är redan helt överbelamrad av mamma L, N och Tiny som ska stanna en månad. Men det är konstigt hur många som får plats bara man vill! Vi var över 30 gäster som åt, pratade och umgicks medan barnen lekte på golvet. Aldrig minsta bråk eller skrik, de stora barnen är märkligt omtänksamma och beskyddande mot de mindre. Väluppfostrade och snälla utan att verka kuvade eller rädda.
Det är underbart och rörande att se. Hur har föräldrarna burit sig åt?
Inte bara söt som en prinsessa, sagolikt snäll också.
Tiny vinkar åt 12-årig kusin som klättrat upp i ett träd för att roa henne.
– Posted using BlogPress from my iPad
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.