Att jag inte har börjat skriva på en roman förrän nu beror på alldeles för stark självcensur. På fullt allvar har jag tänkt och sagt att det är väl ingen idé att skriva böcker när det redan finns författare som Hemingway och Steinbeck och Doris Lessing och Astrid Lindgren?

Först på senare tid har jag insett hur idiotiskt det är att jämföra sig med dessa genier och låta det hindra mig att göra det jag brinner för. Alla som älskar att spela gitarr jämför sig väl inte med Eric Clapton och författande är inte en tävling. I alla fall inte för min del. Jag har inte minsta lust att bli berömd och min roman kanske inte ens blir publicerad.  Men jag älskar själva skrivandet, formulerandet av meningar, och jag har alltid varit bra på att fantisera. Det finns ingenting jag hellre vill göra än hitta på historier, gå in i en egen värld och se vad som händer där. Det är naturligtvis en form av flykt, men då får det vara det. Andra tittar på TV för att lyfta från vardagen.

Lättast att fantisera är det när man promenerar eller joggar. Imorse joggade jag 10 km och kom på en massa bra uppslag till scener och konflikter.

Jag har aldrig läst så mycket böcker som nu. En del, särskilt dem jag lockas köpa i kön på ICA, lämnar jag efter några kapitel. De hamnar i boklådan på jobbet. Om en bok inte är så bra att jag blir fångad och glömmer tid och rum, då får det vara.  Den enda fullträffen från ICA har varit Niceville. Annars är det biblioteket i Henån som gäller. Och gamla favoriter i den egna bokhyllan som jag tar fram och läser om. Steinbeck och Tove Jansson till exempel.

Just nu har jag faktiskt Kerstin Ekman, Johan Theorin, Singer, Inger Edelfeldt, John Steinbeck och Elizabeth George på gång samtidigt…

Store L och Odd har lagt ner mycket jobb i helgen på att isolera motorhuven till båtmotorn. Store L mätte med sin Iphone-app att ljudet under kapellet när man kör är 93 decibel. Det är det enda vi är riktigt missnöjda med med Tumlaren, att motorn väsnas så.

Efter en massa jobb, isolermaterial och silikongjutning minskade oväsendet med 2 decibel…

Nåja, det finns ju öronproppar. Och i sommar ska vi sätta på masten. 🙂

Vi körde en liten tur genom  Nordströmmarna bort till Bassholmen,  sen vände vi. Kallt och blåsigt är vad man kan säga om hela helgen. Men lille L har varit som en uppdragen fjäder ända sedan han kom i onsdags. Gungat, hoppat studsmatta, busat med Sigge, kört traktor med farfar.  Efter fem dagar här vill han inte åka hem till  stan igen. Det värmer farmorshjärtat 🙂

På bryggan fick jag en bra bild till Veckans Fotosöndag, där temat är ”hopp”.