Att jag inte har börjat skriva på en roman förrän nu beror på alldeles för stark självcensur. På fullt allvar har jag tänkt och sagt att det är väl ingen idé att skriva böcker när det redan finns författare som Hemingway och Steinbeck och Doris Lessing och Astrid Lindgren?
Först på senare tid har jag insett hur idiotiskt det är att jämföra sig med dessa genier och låta det hindra mig att göra det jag brinner för. Alla som älskar att spela gitarr jämför sig väl inte med Eric Clapton och författande är inte en tävling. I alla fall inte för min del. Jag har inte minsta lust att bli berömd och min roman kanske inte ens blir publicerad. Men jag älskar själva skrivandet, formulerandet av meningar, och jag har alltid varit bra på att fantisera. Det finns ingenting jag hellre vill göra än hitta på historier, gå in i en egen värld och se vad som händer där. Det är naturligtvis en form av flykt, men då får det vara det. Andra tittar på TV för att lyfta från vardagen.
Lättast att fantisera är det när man promenerar eller joggar. Imorse joggade jag 10 km och kom på en massa bra uppslag till scener och konflikter.
Jag har aldrig läst så mycket böcker som nu. En del, särskilt dem jag lockas köpa i kön på ICA, lämnar jag efter några kapitel. De hamnar i boklådan på jobbet. Om en bok inte är så bra att jag blir fångad och glömmer tid och rum, då får det vara. Den enda fullträffen från ICA har varit Niceville. Annars är det biblioteket i Henån som gäller. Och gamla favoriter i den egna bokhyllan som jag tar fram och läser om. Steinbeck och Tove Jansson till exempel.
Just nu har jag faktiskt Kerstin Ekman, Johan Theorin, Singer, Inger Edelfeldt, John Steinbeck och Elizabeth George på gång samtidigt…
Kommentarer
Jag är inte avundsjuk på dina högt ställda ambitioner men beundrar dig för att du har dem. Jag tycker också om att skriva och fantasin är det inget fel på men att skriva en roman finns inte på kartan. Läs och skriv på är du snäll och glöm inte att blogga emellanåt. Det är så roligt att få ta del av dina tankar och upplevelser.
Tack för kommentaren snälla Ulla, men jag hoppas att det framgår att det verkligen inte är högt ställda ambitioner det handlar om, utan just skrivlust. Du har ju din målarlust, som förmodligen är starkare än skrivlusten. För mig är det tvärtom. Fast jag önskar verkligen att man kunde hinna med både och.
Första gången jag är här, men det har varit rolig läsning, så jag återkommer! Känner så väl igen mig i dina tankar om skrivande!!
Tack, det var roligt att höra! Välkommen!
Kommenteringen är stängd.