Trädgården är just nu ett enda stort doftande rum. Flädern som vi planterade som en liten pinne för 20 (?) år sedan är nu lika bred och hög som hela huset. Den har aldrig blommat så rikligt som i år, det måste vara tiotusen blommor minst. Den tunga, lite sövande doften från flädern blandar sig med den söta Honungsrosen. Den planterade jag för 3 -4 år sedan för att den skulle få klättra i bigarråträdet. Men den har nu tagit över hela trädet, som nog inte klarar så många år till. Det gör i och för sig inget om det dör, för det syns inte längre under rosenbusken.

För första året blommar nu också minikiwin. Jag planterade en han och en hon. Den ena blommade för en månad sedan, den andra blommar nu. Verkar inte särskilt bra timing för befruktning? Blommorna är hur som helst väldigt speciella.

Varje dag tänker jag på hur bra jag har det och hur tacksam jag är för min ofattbara tur i livet. Idag blev det särskilt påtagligt när jag lyssnade på dagens Sommar med  AMIRZAI SANGIN, it-minister i Afghanistan.

Det var ett riktigt höjdarprogram. Mina förväntningar var noll, jag tänkte faktiskt: fy så trist med en politisk sommarpratare idag också! för jag tyckte inte gårdagens Sommar var så värst kul. Även om det också var en imponerande livsresa som beskrevs.

Men där ser man hur dumt det är att ha förutfattade meningar. Jag tog inte av mig mina hörlurar under hela tiden Amirzai pratade. Jag skrev till och med upp musiken ibland, måste t ex försöka hitta ”Marco Polo” med Lorena McKennett (?) på Itunes. Vilken otrolig historia Amirzai berättade. Jag blev  tårögd ibland, till exempel när han beskrev hur väl han som flykting utan uppehållstillstånd blev behandlad på sitt livs första och enda anställningsintervju på Telia. Därifrån gick spåret alltså ganska spikrakt uppåt här i Sverige innan han blev ombedd att bli it-minister i sitt gamla hemland Afghanistan.

Eller när han berättade om hur hans pappa tog med honom på en två dagars vandring över berg och floder för att han skulle få gå i skolan. Lyssna på hans Sommar om du inte gjorde det!

 Hallå där, det är ingen idé, hans ståndare har vissnat för länge sen!

Förra året reste jag bort hela våren och försommaren. Jag gjorde underbara, oförglömliga resor till Paris och Kroatien och Montreal.  Det var bara det att jag missade pionerna och honungsrosen och schersminen och … ja hela trädgården faktiskt. Dessutom vann ogräset i trädgården och ohyran i växthuset, det var ingen ide att försöka hinna ikapp.

Aldrig mer, sa jag då. Aldrig mer vill jag vara bortrest från min trädgård från slutet av april till mitten av augusti.

Nästan varje dag fotograferar jag blommor. I alla fall om det är soligt och vindstilla. Helst med macroobjektivet och stativ. Helst i tidigt morgonljus och motljus. De mest banala motiven av alla. På min första och enda fotokurs för två somrar sen sa en av deltagarna hotfullt när hon skulle presentera sig själv och sina förväntningar: ”Ja, jag hoppas verkligen att det inte är meningen att vi ska fotografera en massa blommor och sånt!”

Bilder på blommor är inte konstnärligt nog, bevars. Precis som det inte är riktigt fint att skriva deckare eller romance.

Men vem bryr sig?

Lilla S fyller tolv. Det är förstås helt obegripligt. Hon representerar den yngsta generationen i min familj, som just nu består av fyra släktled. Från min mamma 94 till minsta lilla Mini 1,5-

Mamma orkar inte med några kalas längre. Hon ramlade för ett par veckor sen och håller nu långsamt på att resa sig igen och återerövra rollatorn.  Ett steg i taget. Hemtjänsten kommer sex gånger om dagen och en gång på natten. Vi var hos henne idag och planterade blommor i en rabatt som hon ser från sitt fönster. Jag grälade på henne för att hon inte ville ha sin lunch, och sa:  ”Jag ska skriva en lapp till hemtjänsten att du måste äta ordentligt!”   ”Ha, dom bryr sig inte om dina lappar, dom gör som jag säger.” sa mamma.

Hemtjänsten i Örgryte/Härlanda ska förresten ha en guldstjärna för att dom är livs levande änglar. Mamma gjorde helt rätt som vägrade låta sig läggas in på sjukhus. ”Jag känner mig så sjuk på sjukhus”, sa hon. Hon kan faktiskt inte ha det bättre än hemma i sitt lilla radhus, med hjälp av Hemtjänsten och Hemsjukvården och Trygghetsservice.

Dagen efter vi kom hem från sjukhuset efter hennes olycka fanns alla hjälpmedel på plats. Sängförhöjare, toastol, ny rollator. Dagen efter jag efterlyste en ramp till yttertrappan var den på plats. En praktisk hopfällbar sak, så att vi kan ta ut mamma på promenad i rullstolen som också dök upp efter bara några dagar.

Jag vet inte vad det beror på att hemtjänsten just i mammas stadsdel fungerar så fantastiskt. Det kanske är regel, och inget undantag? Men efter att ha träffat ganska många av dem som jobbar i de där olika funktionerna tror jag nog ändå att det beror på just dem. Personalen.

Efter besöket hos mamma var det alltså kalas. Odd gav lilla S en fin isntruktionsbok i segling. Han hoppas på att hon blir biten så att han får sällskap i 606:an i sommar.

Jag gav henne ett etui färgpennor.

På det trettonde…

Istället för en egen ponny

Imorgon är en ny dag

Yngsta kalasdeltagaren: