Ännu en dag av åskskurar. Men i morse var det uppehåll och blå himmel. Efter ett par veckor av tungt motstånd i kroppen, bly i benen och behov av tupplurar på eftermiddagen tvingade jag mig själv att återuppta mina morgonrundor. Jag kom inte iväg förrän kl 8. Det gick ingalunda att jogga hela rundan i ett sträck, så som jag flög fram (nåja) för en månad sedan. Men jag talade strängt till mig själv: Det är bättre att gå raskt och smålufsa ett par minuter i taget under 8 km än att stanna hemma och deppa! Lägg ner de där prestationskraven!

Jag som hade tänkt ställa upp i Musselloppet 10 km i Lyskeil på lördag. Jag vet inte varför jag har hamnat i den här fysiska svackan med dålig ork, trötthet och svag yrsel. Kan det vara bytet av blodtrycksmedicin? Besöket hos hjärtspecialisten i Göteborg härom sistens visade ju att mitt hjärta har fått förtjockade väggar pga av långvarigt förhöjt blodtryck, och jag fick en ny starkare medicin som ska hålla blodtrycket under 120. Doktorn rådde mig med eftertryck att inte läsa bipacksedeln i medicinasken. Undersökningar har nämligen visat att det är större risk att man drabbas av biverkningar om man vet om dem i förväg … Så därför vet jag inte om min trötthet är en biverkning eller ej.

Men det var underbart att komma ut i skogen igen, dra in dofterna av klorofyll och mylla, kaprifol och älgört.  Efteråt kände jag mig glad och stark och pigg igen, och hade fångat flera bra idéer i min anteckningsbok. Det där goda humöret har suttit i hela dan.

Läxa: I fortsättningen kommer jag att ge mig ut på min morgonrunda utan att först fråga mig själv hur jag mår eller om jag har lust!

För övrigt gläds jag åt oväntat besök. Mamma A med familj susade just in på kort visit för att fylla på vårt garage ytterligare med saker till nybygget.

De stannar bara tills imorgon. Så packningen är minimal – bara det nödvändigaste när man ska övernatta med tre barn och det redan står färdigbäddade sängar och väntar…