När tiden försvinner.
Två timmar är helt borta idag. De försvann i morse mellan 6.30 och 8.30. Jag ser vad jag har gjort. Scrivener talar om för mig att jag skrev 702 ord. Inte färdig text, utan en scenskiss. Alltså en text som talar om vad som ska hända i en scen, vilka personer som är med, hur de tänker och handlar osv. En slags komprimerad manustext. Elizabeth George har beskrivit det här arbetssättet i sin bok Write away!
En scenskiss kan jag åstadkomma på två ostörda håltimmar nästan när som helst, bara jag får vara ifred och kan lyssna på musik under tiden. Man kan jämföra scenskissen med en kakmix. Det mesta finns i den. Fast man kanske inte kan tro det när man ser det grådassiga mjölet i kartongen. Men tillsätter man rätt saker i rätt tid och under rätt förhållanden så förvandlas den som genom ett mirakel till en smaskig mjuk pepparkaka.
Efter att ha skrivit en sån här skiss vet jag om det behöver tillsättas mer research. Jag kanske måste intervjua en veterinär eller läsa mer om hur man lagade mat på ett segelfartyg.
När det är gjort är det bara att sätta sig ner under ett obegränsat antal ostörda timmar och grädda klart. Då gäller det att ingen öppnar ugnsluckan. Ingen telefon, facebook eller mail. Inga knackningar på dörren.
I väntan på den där obrutna, ostörda tiden samlas mixerna på hyllan…
