Kloka ord som jag läste i Carolisabellas författarblogg idag:

”Om bara fågeln med den vackraste rösten fick sjunga, skulle det bli väldigt tyst i skogen.”

Det ska jag komma ihåg när jag läser Tove Janson, Maj-Gull Axelsson och John Irving som ibland gör mig helt modlös – varför anstränga sig och försöka skriva när det ändå inte kan bli ens i närheten lika bra?

En annan sorts lyxrestaurang.

Han föder upp 40 000 kycklingar om året. Efter 12 veckor väger de 2,5 – 3 kg och slaktas, blir till gårdsmärkta KRAV kycklingar som säljs i stora ICA-butiker. Under sina tolv livsveckor gör han allt för att de ska leva ”Sveriges lyckligaste kycklingliv”. De rör sig fritt ute och inne, kan själva välja om de vill vara inne i den stora varma hallen där det finns vatten, sand och foder eller om de vill spatsera ut på gräset utanför. Där på ängen finns inget stängsel, ingenting som hindrar en liten frihetstörstande Gullefjun att rymma om hon skulle få lust. På nätterna är de instängda för att skyddas från rovdjur.

Han sköter gården i stort sett ensam, odlar själv det ekologiska fodret till kycklingarna, räknar med 60 timmars arbetsvecka.

Jag som bara har följt med Odd för att leverera musselmjöl till kycklingfoder är imponerad och skamlöst nyfiken. Vill bara veta mer och mer. Kan knappt hålla mig från att fråga om frun, barnen (13 och 15) och den fina trädgården framför skånegården. Hur hinner han? Varför valde han just kycklingar?

”Tja, gillar man djur så… Och jag har ju ingen annan hobby...”

Jag frågar mer saker som man aldrig talar om män och män emellan, (i alla fall inte om man bara är ytligt bekanta) och tack vare min pinsamma frågvishet får vi en guidad tur genom alla kycklinghusen och jag får fotografera.

Fast vad är det för en hemsk T-shirt? 🙂

Bilden blir perfekt till Fotosöndags veckotema som är ”Yrke”.

PS. Bilden med händerna och kycklingen fick utmärkelsen ”Explore” på fotosajten Flickr, vilket är väldigt hedrande. 🙂

I säkra händer.