Viktig insikt.

Igår läste jag på någon av alla bok- och författarbloggar en sån där one-liner som verkligen satte sig i huvudet. Nu kan jag inte hitta den igen, så jag får lita på att den satt sig korrekt:

”Do you write because you have to write, or do you write because you wish to have written?”

Alltså; skriver jag för att jag måste skriva, eller gör jag det för att jag vill vara en som har skrivit något?

Det tål att tänkas på.

Varifrån kommer drivkraften? Är det en längtan efter bekräftelse, att se mitt namn tryckt på en bok, kunna kalla mig Författare, kanske få sitta och signera på Bokmässan?

Nej, jag kan svara helt ärligt nej. Sannolikheten för att min bok ska publiceras är så oerhört liten. Förlagen får ta emot tusentals manus varje år, ett litet fåtal blir antagna. När jag tänker den tanken känns det inte som ett misslyckande. Det är inte säljsucce eller publicering som är målet. Även om det vore roligt.

Det är själva berättandet, fantiserandet, som driver skrivmotorn i mig. Att få hitta på, måla upp händelser i huvet och sen göra dem verkliga med hjälp av ord på papper. Det är lika spännande och uppslukande nu som det var när jag skrev uppsats i skolan. Som den här scenen i min roman, det enda smakprovet jag kommer att ge på bloggen. Den skrev jag som i ett rus, ett beroendeframkallande tillstånd av total närvaro och samtidigt helt bortkopplad frånvaro. Svårt att förklara…;-)

Snart är det äntligen dags för min uppskjutna sommarsemester. I början av november bär det av. Fem veckor ska jag vara i Las Palmas alldeles själv och bara skriva. Skriva färdigt äntligen. Min apartemento har inget internet men balkong mot havet och litet kök.

Så här gulligt skrev Maria Ernestam till mig i sin bok ”Marionetternas döttrar” på Bokmässan:

Visdomsord