Världens snällaste och mest positiva sommargranne finns inte mer.
Allt vi hittade på berömde han och uppmuntrade. Även om det handlade om att ställa en stor häst i vår vedbod två meter från hans sovrumsfönster. Alla våra barn höll han reda på, vilka skolor de gick i, vad de hade för planer för framtiden. Jag undrar om han sa ett kritiskt eller negativt ord i hela sitt liv?
Inte så vi hörde det i alla fall. Jo, en enda gång hördes över häcken ett bevis på att även farbror Bruno kunde bli irriterad: ”Men hundgodis, det finns det!”
Det blir ett stort, svart tomrum efter honom. Men glömmer gör vi inte.