Bästa författarcafeet i Las Palmas

Det sågas och hamras och borras i en lägenhet under mig, så det är omöjigt att skriva på rummet under dagtid.

Jag flyr till Cafe Suecia fast det verkligen inte är nästgårds, det ligger längst upp på Las Canteras, vid den delen av stranden som kallas La Puntilla. (Det var där jag blev av med min Iphone på stranden senast jag var här.)

Men det är härligt att vandra i strandbrynet ett par kilometer med solen i ryggen. Ipaden och tangentbordet i ryggan. Idag är det jättefint väder. Så nu sitter jag här igen på mitt kära café som är så författarvänligt. Tyst och mysigt, trevlig personal och sköna stolar. Tänk att de kände igen mig sen i våras. Jag kör min 30-minutersmetod. 30 minuters skrivande, 10 minuters paus.

I pausen undersöker jag bokhyllan med böcker som är till låns. Jag måste hitta nån sämre läsning än Åsa Larsson, något som inte gör mig förlamad av prestationsångest. Min vän Ewa Evers tipsade om att hon försöker att titta på ”usla eller halvusla verk” när hon är mitt i en skapandeprocess för att inte drabbas. Jodå, där finns flera stycken Harlequin och massor av tröttsamma svenska seriedeckare som jag inte vill namnge för att inte verka förmäten. Men jag orkar bara inte. Det får bli en Helene Tursten och en Mari Jungstedt i alla fall. Fast jag sannerligen inte tycker att de är ”halvusla”. Jag ska försöka sätta mig över mitt ego, låta bli att jämföra. Alice Lyttkens minns jag att mamma brukade läsa. Är det romance? Får nog fråga Simona Ahrnstedt, stjärnan på vår svenska romancehimmel.

Lunchdags. Eftersom servitrisen heter Anette och kommer från Sverige kan jag få min sallad precis som jag vill ha den.  Den kostar 4 € och det blir en stor klick tonfiskröra över som jag får med i en liten plastask ”to go”. Perfekt kvällsmål på rummet ihop med en halv avokado.

kl 15.00. Tar tillbaka det där med jättefint väder. Storm och regn igen, ser nästan ut som åska söderöver.