Den frågan tar fram mina sämsta sidor. Det händer ju då och då  att någon undrar, kanske mest när det handlar om mitt företag men också när det gäller skrivandet: Men hur kom du egentligen på allt det här?

Om jag inte är beredd, om det är en person som jag väntat mig bättre av, då krävs det stor självbehärskning för att inte fräsa ifrån. Svara till exempel: Tja, jag vaknade en morgon och hade drömt hur det skulle gå till.  Det vore ett väldigt dumt och ovänligt svar.

Men finns det verkligen en enda människa som inte vet hur det går till att skriva en bok, måla en tavla, komponera ett musikstycke, uppfinna en maskin?

Man börjar helt enkelt med en liten grundbit, och sen fortsätter man. Precis som när man bygger lego eller lägger pussel. Man letar bitar, ser om det passar, förkastar, provar något annat, målar över, försöker igen.

Kanske läser jag i tidningen om någon som vunnit på Triss och blivit miljonär. På morgonpromenaden fantiserar jag ihop bilden av en kvinna som skulle behöva de där miljonerna. Det går alldeles av sig själv, det är väl det som kallas livlig fantasi.  Jag skriver några rader i min anteckningsbok.

Sen glömmer jag alltihop tills jag bestämmer mig för att försöka skriva ihop en novell till en novelltävling. Då läser jag i anteckningsboken och börjar systematiskt  bygga vidare på min fantasi genom att ställa frågor. Den första som lärde mig den här tekniken var Ann Ljungberg. Sen har jag sett långa frågelistor på många ställen, i författarhandböcker och på nätet. Vem är kvinnan? Vad vill hon? Hur ser hon ut? Vad hindrar henne att få det hon vill? Vilka problem har hon? Vilka ännu värre problem skulle kunna inträffa?  Osv osv.

Jag skriver långsamt, det är uppenbart när jag jämför med vad andra berättar om sitt skrivande. Novellen till Hemmets Veckotidnings novelltävling tog säkert två månader, med långa avbrott. Det manus jag skickade in såg helt annorlunda ut än det första utkastet.

I fredags fick jag så världens roligaste överraskning i ett mail från tidningen: Grattis! Din novell ”XXX(hemligt)XXX” har vunnit 2:dra pris!

Jag erkänner att det kändes lite surt att missa förstaplatsen, det hade varit så otroligt kul att bli inbjuden till Bokmässan och presenterad som vinnaren i deras monter. Men ändå, klart jag är stolt som en tupp! Två novelltävlingar har jag deltagit i, och i båda har jag vunnit pris. Hederspris i Allas Veckotidning och nu alltså en andraplacering i Hemmets Veckotidning. Det är ändå ett hyfsat snitt 🙂

Dagens bild får bli en sida ur min anteckningsbok. Så här kan det se ut om jag fortsätter promenera medan jag skriver och inte har glasögonen på mig.

Ja, jag har också svårt att se vad det står…