Vill du ha receptet för hur en novell ska vara skriven för att bli antagen av en veckotidning? Från en av dem har jag fått följande riktlinjer. Jag saxar valda delar:

”Novellerna ska beröra och får inte vara banala, hårdkokta eller övernaturliga. De får gärna vara humoristiska och inte för snälla. De får inte vara förutsägbara. Läsarna ska gärna bli överraskade av en finurlig knorr på slutet. // Lägg gärna in en cliffhanger halvvägs, enligt våra undersökningar tröttnar läsarna tyvärr fort och bläddrar vidare. // Novellerna ska vara skrivna i imperfekt och helst i tredje person. Dialogen får utgöra högst 1/3 av texten. Använd inga svåra ord eller svordomar, undvik klyschor. Undvik också självmord, knark, cancer, alkoholism, kvinnomisshandel och annat som väcker obehag, novellerna ska få läsarna att må bra.//Våra läsare gillar inte att läsa om rollatorer och ålderdomshem.”  Riktlinjerna innehåller också mer tekniska önskemål om antal tecken, pratminus, typ av dokument etc som jag utelämnar här.

Nyss fick jag veta att min tredje veckotidningsnovell inte placerade sig i den tävling jag skickade in den till. Synd, för den är verkligen bra, den bästa jag skrivit hittills.
Tre gånger har jag deltagit i novelltävlingar och två gånger har jag vunnit 2-a pris. Första floppen alltså.

I den här senaste novellen förekommer en liten fattig flicka som snattar på ICA.  Dessutom är huvudpersonen en man. Det var kanske otaktiskt av mig?

Idag kom Alice Munro’s ”För mycket lycka” med lantbrevbäraren. Undrar om någon av hennes noveller skulle få godkänt enligt ovanstående recept?

– Posted using BlogPress from my iPhone