Nu är jag här. I sex veckor ska jag redigera min roman till dånet av vågorna som rullar in mot Playa las Canteras. Bruset överröstar just nu ett svagt lördagsdunk från baren längst ner i huset. Balkongen vätter rakt ut mot Atlanten, jag kan se horisonten och Tenerifas silhuett från min huvudkudde.
När jag kom puttandes min 30 kg tunga hjulväska från busstationen möttes jag av glada hälsningsrop från rumsgrannarna som satt nere på serveringen mitt emot och väntade med min nyckel i ett noga igenklistrat kuvert. Vaktmästaren och hustomten Jacinto är ledig lördag/söndag, men han hade faxat till mig att mina grannar hade nyckeln. Ett norrländsk par som såvitt jag förstår bor här större delen av vintern.
Gissa om det var spännande att låsa upp dörren. Tänk om det skulle vara slitet och med kackerlackvarning och… jag kunde inte vara säker på att det skulle vara lika fint som förra året. När man bara ska stanna 6 veckor kan man inte paxa för en speciell lägenhet utan får ta den som är ledig.
Men det var alldeles, alldeles underbart. Jag kunde inte ha önskedrömt fram någonting bättre. Det skulle vara blommor på terrassen i så fall, men det är inget som hindrar att jag köper en bougainvillea och planterar i den torra krukan som står där nu.
Ett minimalt kök med en spis med bara två plattor, men ett stort kylskåp med frys. Badrum med badkar och ny tvättmaskin. Ingen TV märker jag just, men den använde jag ändå aldrig förra året så det spelar ingen roll. Jag kan ju se på SVT Play om jag vill, nätet verkar helt OK här på fjärde våningen också.
Nu har jag gått tre vändor till supermercadon och handlat, firat första kvällen med utemiddag på strandpromenaden samt gjort ett veckoschema. Det skymtar på bilden, jag har tejpat upp det på väggen.
Stenhård disciplin är nödvändigt för att hålla arbetsmoralen och humöret uppe, i alla fall fungerar det så för mig.
Dagarna delas in i skrivande från kl 06.00, mat, promenader, bloggande, fotograferande och läsning. Samt Zumba två gånger i veckan, jag har hittat ett ställe nära busscentralen San Telmo i gamla stan.
Nu hoppas jag bara att de två postpaketen med det utskrivna manuset och alla mina faktaböcker hittar hit också. De skickades hemifrån i torsdags. Det är inte jordens undergång om de inte kommer fram, men nästan…
Kommentarer
Verkar helt underbart! Tänk vilka möjligheter det finns. Önskar dig en givande tid med manuset. Kram på dig!:)
Ja det är ett underbart ställe, som jag snubblade på av en ren tillfällighet. Tänk om jag inte anmält mig till den där gruppen som tränade Quigong på stranden för tre år sedan. Då hade jag aldrig träffat kvinnan som bodde här då, och som tipsade mig. Livet är fullt av bananskal som bara väntar på att man ska halka på dem ;-).
Katinka, vilket ställe! Jag kommer snart.
Kramar
Det låter fint, hoppas det blir så!
Gäller bara att vara öppen för allt. Och fånga idéerna när de kommer. 🙂
Hej! Väldigt inspirerande att läsa om din resan till att skriva färdigt en hel bok!
Jag skulle jätte jättegärna vilja ha lite tips & råd från dej! Jag håller själv på och filar på min allra första bok.. idéer och så har jag gott om.. dock är jag sååå himla kass på disciplin och scheman och att iordningställa manuset.. såg att du hade någon bild med en massa post-it -lappar… snälla du… finns det någon möjlighet att du kan ge mig tips? Du inspirerar verkligen mig! Du få jättegärna mejla mig…
Hej Cassie, tack, vad glad jag blir! 🙂 Men någon skrivarcoach är jag verkligen inte. Och några ”recept” på hur man gör finns nog tyvärr inte. Däremot finns många bra böcker om skrivandets hantverk och naturligtvis skrivarkurser. Om jag vore yngre skulle jag söka till någon skrivarlinje på en folkhögskola. Det är mitt allra bästa råd.
En bra bok att låna hem från biblioteket är Elisabeth Norins ”Tre enkla regler finns inte.” Den innehåller massor av konkreta råd och övningar. Jag kan också rekommendera skrivarcoachen Ann Ljungberg som du hittar i min länklista på bloggen. Hon har flera olika slags kurser och föreläsningar som man kan göra på nätet.
Lycka till!
Kommenteringen är stängd.