De senaste halvåret har jag arbetat betydligt mindre på LifeStone än normalt, knappt halvtid. Först skulle jag prioritera manuset och redigeringen. Nu prioriterar jag båten, för att vi ska komma iväg som planerat 1 maj. Varje morgon kör jag till varvet och gör ett förmiddagspass. Både romanen och resan till Medelhavet är drömmar på väg att bli verklighet och jag påminner ofta mig själv om hur tacksam jag måste vara – och är!
Men jag inser också allt tydligare att man inte kan få allt, inte göra allt, hur gärna man än vill. Jag måste släppa taget om något, inte bara lägga till mer och mer. Det hjälper inte att gå ner i arbetstid, dygnet blir inte längre för det. Egentligen har jag inte tid att arbeta.
Vad offrar jag då?
Fotograferandet. Det känns riktigt tråkigt att inte hinna med kameran som förut. Fotoutmaningen 365 bilder 2014 har jag bestämt mig för att lämna. Fotosöndag som jag deltog i varenda vecka i två år är nu vilande. Mitt Flick-konto har gått i ide.
Yogan. Det tar faktiskt för lång tid på morgonen, och på kvällen orkar jag inte.
Mamma. Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hälsar på henne oftare.
Barnbarnen. Nej, jag offrar dem inte, såklart. Men jag skulle vilja umgås mycket mer med dem.
Trädgården. Den hade jag bestämt mig för att strunta helt i. Men så hittade jag mig själv på knä framför rabatterna i alla fall. Det är meditativt att rensa ogräs. Jag blir lugn och nollställd inombords.
Ukulelen. Till den finns det alltid en stund över. Precis som med bloggen. Det är sånt jag kan göra på små stunder inimellan när jag får lust.
Vi har tillbringat nästan hela helgen på varvet. Lite barnbarn, riseldning och korvgrillning i den underbara vårkvällen har det också blivit. Många punkter på listan är avklarade.
Nu är alla genomföringar utbytta och helvetesgapet i sittbrunnen är stängt, durken är på plats igen. Ingen risk att ramla ner där åtminstone. Jag är inte höjdrädd, men det är lite läskigt att röra sig uppe på däck tre,fyra meter ovanför betonggolvet. Man tappar saker precis hela tiden och måste vara väldigt koncentrerad för att inte snubbla i oredan bland sladdar och polermaskin, dammsugare, lysrörslampa och alla andra pryttlar som behövs.
Skrovet är rubbat, polerat, vaxat och klart, bara namnet måste monteras på båda sidor. Ellem, Flatön. Jag hade missat att mäta tillräckligt noga, namnet jag fått utskrivet på Reklamtjänst i Henån blev alldeles för stort. 57 cm högt… Bakläxa. Att slarva är dyrt. Men jag har i alla fall monterat vår anropssignal på VHF på styrhuset. Texten ser svart ut på bilden men är mörkblå i verkligheten.
Vi tog med oss picknick och hade lunchrast i solen på klippan nere vid strandkanten medan ejderhanarna hoade i Nordströmmarna.
Det kändes så bekant. Precis så här var det den våren när vi var nykära för 38 år sedan. Då vårrustade Odde sin B22a nere på Källevikens varv och Amalia och jag kom med picknick.
I januari verkade det vara en evighet till 14 april, dagen för sjösättning.
Nu har vi börjat stressa och skriva listor. Vi är på varvet i Munkeby några timmar varje dag.
En lista gäller sådant som måste, måste vara klart senast 6 april. Sen hänger Ellem utomhus i kranen en vecka för att få kölen reparerad och omplastad efter grundstötningen i somras. Då går det inte att jobba ombord.
Rubba, polera och vaxa klart friborden.
Göra klart självlänsar och genomföring för länspumpen.
Göra klart genomföring för avgasrör och montera nya avgasslangen.
Sätta plastproppen för kylvattnet på plats.
Fylla 50/50 blandning i kylsystemet.
Montera namn och anropssignal på båda sidor.
Montera pilar för lyftpositioner.
Montera ställningen för livflotten.
Montera ropecuttern på propelleraxeln.
Måla drevet.
Montera jordplattan.
Slipa och måla botten.
Montera ratt och motorreglage.
Plocka bort allt löst på däck och i sittbrunnen och annat som kan välta inombords.
Helst hinna nåta klart på däck.
Den andra listan tar vi en annan dag. Den som räknar upp vad som måste vara klart innan avfärden 1 maj, men som kan vänta tills båten ligger i sjön.
Båtvisitkorten kom i alla fall med posten igår.
Igår kom ett fantastiskt mail från Det Väldigt Stora Förlaget. Med massor av beröm, men också med en hel del ändringsförslag. Manuset är för spretigt, har för många bihistorier. Men det har skickats vidare till ytterligare en lektör inom sagda förlag för bedömning.
Jag biter på naglarna och är inställd på att jag kanske blir tvungen att döda en del älsklingar i berättelsen. 🙁
Försöker också förbereda mig på att det i slutändan kan bli tummen ner totalt. I så fall har jag i alla fall fått världens mest positiva och uppmuntrande refusering.
Nu ska jag åka till apoteket och köpa avlusningsmedel. Har inte hittat några ”lösa djur” som Shiloh har döpt sina objudna gäster till, men bara misstanken gör att det kliar infernaliskt.
Igår gosade jag med barnbarnen och njöt av närkontakt för första gången på länge.
Idag fick jag ett SMS: ”De ringde från förskolan att S har fått löss. Du kanske borde kolla?”
Det är roligt nästan jämt.
50/365 foton 2014. Tema: Kliar.
Lördag: Sista dagen på intensivkursen i VHF/SRC.
Spelning med uckegruppen på TUR-mässan.
Seglarmingel med Stinas Informativa på kvällen.
Övernattning i Göteborg.
Söndag: Mammas 95-årskalas.
Varför lämnar detta helgprogram mig helt utmattad på söndag kväll?
Så nöjd med allt som hände, men behöver två dagar i ensamhet för att smälta och varva ner nu.
(Inte min bild, lånad från kommunens hemsida)
48/365 foton 2014. Tema: Sötnos
49/365 foton 2014. Tema: Kontroll.
47/365 foton 2014. Tema: Promenad
Peter Lemarc fick Orust Kommuns stora Evert Taubepris.
Han ska ta emot det på TUR-mässan i morgon.
Jag hörde honom på radion, han lät väldigt glad. Jag gillar Peter Lemarc väldigt mycket och tycker att han är väl värd priset.
Han sa att han inte ska uppträda på mässan, bara ta emot priset.
Men vi ska uppträda med Oa´s Uckelirare. Kl 14 i kommunens monter. Hoppas Peter Lemarc inte har gått! 🙂
Vi får inget gage, men kommunen betalar vår orkesterbussresa. Inte dåligt det.
Vet du hur svårt det är att sjunga andrastämman till ”Inbjudan till Bohuslän” och spela ukulele samtidigt?
46 av 365 foton 2014. Tema: Prov.
Först rubbade och vaxade jag hela båten enligt konstens alla regler. Alltså dem jag kände till dittills.
Resultatet liknade f..n rent ut sagt.
Alltså frågade jag Andreas på varvet i Munkeby, där vi har vår båt, hur han gjorde. Han är Expert, och vårutrustar andras båtar hela dagarna. När han är färdig med en båt gnistrar den som en diamant. De som har råd betalar flera tusen för att slippa göra det här jobbet själva.
Min nya polermaskin, en likadan som Andreas har, var inte heller billig. Men vilken skillnad den gör! Och vilka armmuskler jag får!
Nu är babordssidan av skrovet färdigt. Det tog en vecka, jag orkar bara tre timmar i taget.
Det gör ingenting, för det blir så himla fint! 🙂
Först så går det upp, och sen så går det ner…
Igår meddelade Frank förlag att de ville ändra mitt månadsgamla avtal på grund av att de byter inriktning. Plötsligt vill de att jag betalar nittitusen kronor plus moms för att de ska trycka femtonhundra böcker. Plus en massa andra orimligheter som inte är värda att dra upp här ens. Anledningen är att förlaget inte har råd med systemet som gäller i bokbranschen, nämligen att bokhandlarna har rätt att returnera osålda böcker till förlagen. Ingen nyhet som har inträffat den senaste månaden, kan man tycka.
Jag vill inte säga att jag anade detta, men det ger ingen bra magkänsla när förlaget inte håller sina utlovade dealines och inte svarar på telefon eller mail.
Som tur är finns Författare på Facebook, och som tur är har jag ett bra nätverk i mitt författarliv, så när jag luftade mina problem fick jag ett massivt stöd.
Eftersom jag var bunden av det första avtalet ägde förlaget rättigheterna. De kunde helt enkelt sitta kvar på manuset och bara låta bli att ge ut min bok. Bokrelease den 12 juni var bara att glömma. Värre var att det kunde dröja ända till november innan de antingen måste släppa rättigheterna eller trycka boken.
Men tack vare mina författarvänner och med hjälp av Författarförbundet har jag nu lyckats få tillbaka mina rättigheter, och avtalet med Frank är ett minne blott. Vilken pärs.
Insikten att jag – återigen – varit för snabb, för godtrogen, för naiv, svider i mellangärdet. Egenskaper som får vissa att kalla mig för cynisk när jag värjer mig onödigt bryskt mot nya närmanden för att slippa falla offer för mig själv.
Samtidigt – med häpen stolthet upptäcker jag en styrka som jag inte visste att jag hade: Jag reser mig på studs ur besvikelsen och är förbannad, konstruktiv och handlingskraftig.
Idag har jag redan fått signaler som ger gott hopp om nytt kontrakt med ett seriöst förlag.
Igår var jag på Författarkväll på Henåns bibliotek, Helene Tursten föreläste om sina tio Irene Hussdeckare. Hon var proffsig, inspirerande och utstrålade ett vänligt intresse för sin publik. När jag köpte Tatuerad torso av henne efteråt hörde jag mig själv berätta om min besvikelse över det spruckna avtalet medan hon signerade boken. Det kändes ganska pinsamt men samtidigt skönt att få gnälla lite för en levande människa och inte bara på Facebook. Hon lyssnade och frågade och verkade genuint medkännande.
Idag känns hennes ord nästan profetiska: ”Ha förtröstan. Du får snart ett nytt förlag. Kollegan Helene Tursten.”
44/365 foton Tema: Stöd
Jag väntar sedan en vecka på att få tillbaka manuset från förlaget, och hoppas att förseningen betyder inga ändringar. Annars blir det svårt att hinna med den slutgiltiga redigeringen innan deadline 29/3.
Men väntan betyder inte overksamhet. Idag har jag varit på kurs hela dagen för VHF/SRC certifikat. Ikväll var det litet ukuleleuppträdande på Flatöföreningens vårfest. Imorgon har Kryssarklubbens Medelhavssektion kurs hela dagen. Tema: Kasta loss! Föredrag och diskussioner inför resan till Medelhavet.
Dessutom har jag faktiskt hunnit med vårarbetet i trädgården. Känner att jag börjar övervarva, dags att försöka lägga in en lägre växel.
43/365 foton. Tema: Ego Försöker få till ett bra porträtt till insidesfliken på omslaget till min bok. Bilden togs framför Niklas båt nere vid Stätte brygga en väldigt dimmig morgon. Duger nog inte. Men jag gillar stämningen.