Firar med ukulele och rabarber.
Idag har jag postat och mailat iväg mitt manus Marvatten till sju förlag. Fyra av dem har redan innan sagt att de vill läsa. Igen. Ett par av de stora har refuserat tidigare, men vill ändå läsa igen. Ett skickar tackmail när jag har mailat dokumentet, säger att de kan ordna med utskrift själva och lovar att skicka Marvatten till en ny redaktör som ska läsa med fräscha ögon. Det måste man väl tolka positivt?
Återstår att posta manus till tre förlag ytterligare, men det får vänta ett par dagar. Hinner inte skriva ut mer nu. Varje manusbunt blir på nästan fyrahundra sidor med de marginaler och det radavstånd som krävs. Det här betyder att jag har satt punkt. Jag är fri, åtminstone tills alla förlag har svarat. Nästa vecka är vi i Toul, i båten. Härmed meddelas alla med eventuella inbrottsplaner att vårt hus är bebott under tiden vi är borta. C vaktar både huset och trädgården.
Nu måste jag fira. Jag är så dålig på det. Kastar mig helst över nästa projekt och glömmer att dröja kvar i glädjen över det som är. Just nu finns faktiskt bara glädje. Glädje över påsken som var så lyckad, över våren som är så tidig, över ukulelespelandet som går så bra. Alla är friska och framtiden är full av planer och förhoppningar.
Mormors sminkväska rymmer många skatter.
Tre systrar i solen.
Koden är knäckt!
