Nej, det är inte underbart hela tiden. Äntligen förtöjda vid stadskajen i Schweinfurt (ingen el, ingen dusch, bara en pollare a 10 €) pustar vi ut efter en hel dag i strilande regn, genom fem slussar och i svansen på pråmen Anna Firnbach som gjorde 4,5 knop. Till hennes försvar kan sägas att hon var lika saktfärdig i alla slussningar, vilket var till fördel för oss. Inga rivstarter när vi låg några få meter bakom, tack för det.
Dessutom är det matvila på måndagar, dvs jag fastar och Odd håller sig till femhundra kalorier. Man blir lätt lite tyst och tankfull framåt eftermiddagen såna dagar.
När vi förtöjt vid stadskajen skingrades regnmolnen och vi hann med en kort promenad till rådhuset, lika pampigt som i alla andra tyska städer, hur små de än är.
Vi hittade också vår kära pråmkompis förtöjd för natten en bit längre fram.

Imorgon startar vi sju för att inte missa när hon ger sig av. Då riskerar vi nämligen att få vänta i timmar på en ny slusskamrat. Det är ofattbart glest mellan pråmarna. Det finns ju bara den här vägen till Donau – var är all flodtrafik? Vi möter två eller tre per dag, på vissa ställen även turbåtar och flytande hotell. Men det är ingenting jämfört med Mosel och Rhen.

Inga bilder idag. Det regnade för mycket och det finns ingen wifi.

Vad hände den här söndagen? Jag minns inte, fast jag skriver detta på måndag kväll! Namn på pråmar, orter och slussar virvlar runt i huvudet. Igår? Hur såg det ut där? Odd minns inte heller, som tur är, annars skulle jag nog bli rädd. Tillsammans kommer vi fram till att vi fick vänta länge vid två slussar innan det dök upp en pråm att ha sällskap med. En gång slussade vi ensamma, och eftersom slussoperatören bara fyllde upp den lilla kammaren (en trehundrameters sluss kan delas av i två) gick det hur bra som helst.

Natthamn blev enligt planen en liten båtklubb i Mainstockheim där vi hade en ljuvlig söndagskväll, tog färjan över till en bierstube på andra stranden innan middagen och såg två bävrar leka med varann i vassen när solen gick ner.
Och så minns jag förstås att mina älsklingar hörde av sig på Mors dag, och att min egen lilla mamma äntligen fått plats på ett äldreboende och ser fram emot att flytta dit.
Sigge och jag på färjan som hade parksoffa och tog två bilar.