Idag skulle vi titta närmare på världsarvsstaden Regensburg med sin fantastiska, åttahundra år gamla stenbro och gigantiska katedral i gotisk stil.
Vi hade bara några viktiga ärenden först. Skaffa ett nödvändigt tillstånd att köra båt på Donau hos myndigheten Wassersportverein und Shifffahrtsamt. Adressen låg på andra sidan floden, men vi har ju cyklarna som tur är. När vi kom dit var det stängt på tisdagar. Vi får hänga på låset imorgon bitti.
Sen skulle vi boka flygbiljetter hem. Inte enkelt med hund. Thomas Cook hjälpte oss bra i Frankrike och de finns i Regensburg också. I ett jättelikt köpcentrum. Tur att vi har cyklarna. Nu har vi flyg bokat från Frankfurt på tisdag.
En gasolflaska måste bytas, här fanns en återförsäljare. Gasol av märket Campinggaz i småflaskor är svårt att hitta, man måste passa på. Affären låg inte så värst långt bort. Inte om man cyklar.
Sista ärendet var att handla. Hundmat och mjölk är måstevaror, och det var slut. Det är långt till närmaste livsmedelsaffär, ett slags Lidl. Tur att vi har cyklarna.
Plötsligt var klockan sex och vi helt utmattade.
Men vi ryckte i alla fall upp oss, tog oss in till stan, åt en stadig bayersk köttmiddag, promenerade över den berömda bron (som höll på att repareras och var helt inpackad), strövade lite planlöst i gränderna medan cyklarna stod fastlåsta vid bron. Vilken tur att vi har dem.

Cyklarna väcker enorm uppmärksamhet. Flera gånger under varje cykeltur vill folk fråga, titta och klämma.

Vi vinkade av våra nyfunna vänner i morse. ALS-sjuke Andy vinkade glatt med sitt donautillstånd som han skaffade igår. Vilken kämpe han är!