Vackra Österrike! Schlögen 13 juni.

I svansen på en bulgarisk pråm passerade vi genom Passau tidigt i morse. Staden är vacker även sedd från floden, men förfulas av alla hotellpråmar. Vi var glada att de inte hade vaknat och börjat röra på sig än. Två tiometers slussar gick utan väntan, tack vare pråmkompisen som också var extremt hänsynsfull. Nedåtslussningen är rena avkopplingen, Odd sitter på däck med en tamp i mittknapen och flyttar nedåt på pollarna i slussväggen. Båten ligger helt still.
Direkt efter Passau, när floden Inn anslöt, ändrades färgen på vattnet till ogenomskinligt grågrönt och strömmen tog i rejält, vi fick mer än fyra knops påskjut. Vi kunde plötsligt hålla över 9 knop. Men det var aldrig obehagligt, inte att jämföra med den jobbiga kombinationen slalompist/störtlopp Deggendorff – Vilshofen. Donau blev bredare, djupare och rakare och strömmen avtog ju längre in i Österrike vi kom.
Dessutom blev det ögonbedövande vackert. Höga berg reste sig på båda sidor, branta ängar med ensamma hölador, sädesfält och små gårdar klättrade mellan böljande skogspartier i olika gröna nyanser. Jag mindes plötsligt min favoritbok som liten, om flickan Heidi som bodde med sin farfar getbonden i alperna, sov på en bädd av hö och såg stjärnorna genom en glugg i taket.
Efter sex timmar var vi framme i Schlögen, vår sommarhamn. Här ska vi lämna Ellem i två månader. Vi valde mellan Lintz, Wien och Schlögen när vi jämförde olika alternativ. Wien var för dyrt, skulle kosta över tiotusen, Lintz var både dyrt och verkade bullrigt och stökigt, Schlögen verkade för bra för att vara sant. Inte dyrt, trevlig hafenmeister i telefonen, vackra och lugna omgivningar, fin marina.
Allt stämde, Schlögen är en fullträff. Bästa och trevligaste marinan hittills, fast den är stor. Här känns absolut säkert, vi ligger vid en ponton med bara permanenta båtgrannar som är vänliga och intresserade. Sothönan med sina fyra ungar känner sig så trygg att hon byggt sitt bo direkt under rampen till flytbryggan. Dusch och toa är rena lyxhotellstandard och utan myntautomater, här finns tvättmaskin,  diesel och liten affär. Marinarestaurangen på bryggan är öppen hela kvällen, mysig, billig och utan discomusik. Serverar bara en sorts pizza och en sorts varm macka men även öl, vin, äpplemust och strutglass. Till och med en swimmingpool finns om man skulle få lust att ta ett dopp.
Enda nackdelen är att hemresan blir lite krånglig. Men det är egentligen Sigges fel, eftersom vi vill flyga direktflyg hem. Vi får ta buss och tåg till Passau, därefter tåg till Frankfurt och nästa dag ta flyget hem. En hemresa via München hade gått på en dag, men krävt mellanlandning.
Kvällens klättring 150 meter upp till utsiktsplatsen Schlögener Blick blev till en värdig avslutning på hela den här etappen. Så värt hjärtklappningen och ansträngningen. Hur många gånger har vi sagt till varann: Vilken tur att vi verkligen gjorde detta och inte bara drömde om det.

Marinan ligger gömd bakom träden längst ner till vänster. Klicka på bilden!

 Det var fler än vi som väntade på solnedgången där uppe. Österrikes mest fotograferade utsikt?  Fast man är tvungen att kämpa för att komma hit, ingen linbana eller annat fusk.

Här ligger vi fint bland de fasta båtplatserna. 

Två meter från båten…