Akut avundsjuk.
Utan skrivtid och med fulast hem i världen försmäktar jag på denna ö.
Igår körde vi förbi Varberg och passade på att titta in hos bästisar. Alltså utan förvarning, praktiskt taget. Sånt man bara kan utsätta vissa vänner för. Vi hade inte setts på ett år.
”Vi köper med oss lite middag från Laxbutiken”, sa vi. ”Bra, då sätter jag på potatisen”, sa Hans. ”Suzanne kommer strax hem från jobbet, vi har lite rester kvar från igår också.”
Det blev en underbar kväll, vi satt kvar till sent och tog igen opratade saker. Njöt av att befinna oss i ett hem i total funktionell och estetisk harmoni, insvepta i ett moln av kärlek till konsten och skönheten. Och till varann, förstås. (Just det behöver jag gudskelov inte vara avundsjuk på.)
Idag ser jag bara allt jag inte mäktar med. Allt jag velat men tagit mig över huvudet. Trädgården som är på väg att bli en djungel. Sakerna jag samlat på mig men egentligen inte vill ha. Sakerna jag samlat på mig och gärna vill ha. Sakerna som översvämmar huset, står på fel ställen, samlar damm och inte passar in. Målningarna som aldrig blir klara och förresten är dåliga och talanglösa. Romanen som inte blir skriven för att jag irrar runt och krafsar planlöst i mitt fula, otrivsamma hus.
Jag vill tillbaka till min båt!!!
(Och ingen behöver känna sig tvungen att påpeka att jag är bortskämd och otacksam.)
