Värre än Bosporen. Istanbul 12 maj.

För att få segla i Turkiet med sin båt måste man ha en Transit Log. Det är ett slags båtpass, ett dokument som ska visas upp i marinorna man kommer till och som måste stämplas när man lämnar Turkiet. Att skaffa en TL är så besvärligt att man rekommenderas att ta hjälp av en agent. Han gör det på en dag för 400 Euro. Men man KAN fixa det själv. Teoretiskt. Marinan hade en bruksanvisning och jag hade skrivit ut en manual från nätet som en amerikan publicerade för bara ett år sedan. Varför slänga ut fyratusen i onödan?
Man måste besöka Hamnmyndigheten, Hamnchefen, Hälsomyndigheten, gränspolisen, tullen och sen Hamnchefen igen. Alla finns på olika adresser, tack och lov samlade på två ställen i centrala Istanbul. Var och en ska gå igenom och kopiera båtens registreringsbevis, försäkringsbevis, besättningslista, ägarens betygsbok och bådas pass. En massa blanketter ska fyllas i. När allt är klart har man en Transit log med fyra viktiga stämplar och får lov att segla vidare.
Vi förlorade flera timmar och hann inte färdigt igår eftersom vi gjorde fel och gick till Hamnmyndigheten först. Aja baja, gör om och ta bussen tillbaka, Hamnchefen måste börja! Tre gånger har vi nu åkt buss och spårvagn ut till Hamnmyndigheten innan vi fick den åtråvärda stämpeln.

Nu förstår vi bättre varför det kostar  4000kr att anlita agenten som tar alla båtpapper och pass med sig och fixar detta snabbt och smidigt på en dag. Han använder nog inte pengarna till att betala taxi…

Idag tappade vi ännu flera timmar hos polisen och tullen och måste tillbaka in till centrum och Hamnchefen imorgon bitti, samt till tullen för andra gången eftersom det inte blev klart där idag. När vi kom till gränspolisen, som är nummer fyra på besökslistan, krävde de att vi skulle komma dit med båten. Det överstiger min förmåga att beskriva den eländiga tilläggsplatsen utanför deras kontor. Enorma svall från båttrafiken fick Ellem att kastas mot betongpontonen med bildäck. Som tur var hade vi fenderplankan på plats. Jag fick passa med jättekulfendern och motorn igång medan Odd fyllde i blanketter på kontoret. Hela tiden var jag livrädd att någon knap skulle ryckas loss eller något annat gå sönder. Efter en evighet kom han tillbaka i sällskap med polisen som tittade på båten från kajen. Sen sa han att Odd måste fotografera Ellems namn och nummer och gå till tullkontoret lite längre bort. Aldrig i livet sa jag. Därför måste han dit imorgon. Dock utan båt.

Ataköy marina är en lyxanläggning för lyxbåtar. Vi ligger här för att vi måste medan vi klarerar in. Det kostar 700kr per dygn. Ellem är den minsta och mest oansenliga båten. Här finns lyxrestaurang, lyxbarer, lyxcafeer, lyxhotell, lyxshopping. Men inga duschar och ingen tvättmaskin. Det luktar ständigt starkt av kloak. När det regnade en skvätt nu ikväll blev hela båten brunfläckig. Himlen är ljusbrun och har varit det ända sedan vi gick in i Bosporen. Man tror att det är dimma eftersom sikten är så dålig, men det är bara luftföroreningar. Trafiken är stillastående efter klockan tre. Igår fick vi förklaringen av en pratglad bordsgranne på restaurangen där vi åt middag. Människor har börjat undvika bussar av rädsla för terrorister. Många väljer bilen istället.
Jag skulle verkligen vilja ha lust att utforska Istanbul. här finns fantastiska miljöer, basarer, hus och gränder, underbara byggnader, intressanta historiska platser och vänliga människor. Men jag längtar bara härifrån nu.

Så här ser vår transitlogg ut just nu. Det fattas fortfarande två stämplar. Efter två dagars hård kamp.